Vänsterpsykopaterna borde spärras in
Det är lite med lite avsky och ilska som jag läser att vänsteraktivister har förklarat krig mot amerikanska produkter genom att bränna ned varuhus. Med politiken som medel hoppas de kunna utföra så många känslolösa våldsdåd som möjligt. Enbart tanken på att utföra vad de ser som politiskt korrekt skulle ses som psykopati om man var av en annan politisk uppfattning än de nämnda vänsteraktivisterna. Därför kommer jag från och med nu benämna alla dessa odemokratiska terrorgrupper som vänsterpsykopater. Denna hårda benämning är inte nog för att de ska sluta upp med detta - men genom att jag, som representant för den andra sidan - sätter den retoriska agendan hoppas jag att fler ser det sinnessjuka i vad dessa vänsterpsykopater gör och kräver stopp!
-------------------------------------------------
I sydsvenskan läste jag i kulturdelen att förnuftiga svenskar är republikaner. Än en gång visar sydsvenskan att kulturarbetares syn på rim och reson, sundhet och verklighetsuppfattning är aningen bakvänt. Jag anser att det är tillräckligt förnuftigt att ha en monarki och jag kommer kämpa för detta statsskicks eviga överlevande.
Ett personlighetstest - stämmer det in på mig?
Efter att ha sett Mias blogg måste jag nämna att hon tog upp ett personlighetstest som finns på http://se.41q.com. Det stämde rätt in bra på henne. Men stämmer detta in på mig?
Din personlighetstyp: Logiskt sinnade, kreativa tänkare. Kan bli mycket entusiastiska över teorier och idéer. Strävar ofta att bringa klarhet i teoretiska frågor. Värderar kunskap, logik och kompetens mycket högt. Tystlåtna och reserverade. Svåra att komma inpå livet. Individualister. Ointresserade av ledarskap och makt. Deras analytiska förmåga gör det lätt för dem att upptäcka samband som andra inte ser. Fungerar bäst när de uppmuntras att använda sin fantasi och förmåga till kritiskt tänkande.
Några tankar om helgen - vad jag nu vill resonera kring
Denna vecka har jag inte kunnat skriva så helhjärtade blogginlägg som jag hade velat. Jag har nämligen varit borta på så mycket som möjilgt. Kivik, möten, kåren - you name it. Om jag hade en vecka idag skulle jag kunna kalla det för helvetesvecka - men nu kan jag inte det.
Men jag skriver ju alltid om det jag har i huvudet när jag väl loggar in i bloggen. Och nu tänker jag på Sveriges låga BNP. Det är katastrof. Så låga siffror får man ju inte ha. Men samtidigt drabbas jag av en viss facisanition av läget då detta är det som jag läser om i makroekonomin. Nu läser vi till exempel om hur den aggregerade efterfrågan - enligt Keynister - styr BNP:N (eller nåt - jag har ju missat några lektioner). Samtidigt tänker jag på alla antikapitalistiska yttringar som kan publiceras vid dessa tider. Det krävs ju ingen docent i sociologi för att man ska veta vad jag tycker om dessa åsikter och jag skummar hest igenom för lite - enligt vad ja personligen tycker - förnuft. Men det kommer ju snart.
Jag är ju student så jag har valt exakt rätt tid att plugga. När jag är klar har ju ekonomin kommit upp igen och jag får jobb på direkten. Men samtidigt är det fel tid att plugga. Studiestödet ska sänkas och kårobligatoriet ska försvinna. Sverige håller på att förvandlas till en student-U-land.
Men till dess önskar jag er en god helg - och imorn ska jag se Melodifestivalen live!!!
Jag har två nyheter - en dålig och en god
Det är konstigt att nyheterna inte kan komma ensamma. I alla fall inte så att de delar upp sig på olika tillfällen. För nu har jag både en god och en dålig nyhet att berätta om.
Den dåliga nyheten - vilket jag inleder med för att avsluta med något positivt - är ju att proppen, den som vi som engagerar oss studentpolitiskt har väntat på som barn som väntar på prygel, har släppts. Staten kommer säkerligen att slopa kårobligatoriet och med det garantera en minimal summa av 105 kronor per student per år. Rent pengamässigt blir det en inkomstdecimering från 600 kronor per student och år till 105 kronor. Så som studentkåren ser ut nu kommer den säkerligen aldrig att se ut när väl obligatoriet försvinner. Visst, kåren har inget självändamål. Att obligatoriet försvinner kommer inte döda vår verksamhet. Men det kommer svida och med det kan studentinflytandet hastigt försämras. Må detta inte ske!
Den goda nyheten - för alla er som ville bli glada - är att det är officiellt. Skolan har valt ut mig som deras representant till Italien. Jag ska - om allt går vägen - åka dit nästa termin. Det är - ursäkta den milda skånskan - för jävligt skönt! Äntligen får jag göra det som jag drömt om så länge som jag bott i min stad; åka på en utbytestermin. Detta ska firas!!!
Hur tänker folk!? Matchen ska spelas (!) och dessutom med publik (!!)
Som ni säkert borde veta fortsätter dokusåpan - som även kallas davis cup-matchen mellan Sverige och Israel - med nya episoder och snart hoppas man att ett slut kommer till stånd. För det känns som att det bara blir värre och värre. I förrgår skulle matchen spelas i kungliga hufvudstaden men nu ska det spelas läktartomt i Malmö - vi är alltså tillbaka till ruta 2. Vad som gör mig så irriterad är att matchen borde spelas utan några som helst demostrationer. Det är inte så att jag stödjer den konflikt som gav upphov till dessa matchkritiska röster, utan att en bojkott skulle leda till försämrade demokratiska rättigheter. Vad händer till exempel om matchen blir bojkottad? Jo, de som finns på den andra sidan kommer automatiskt att få moralisk tillstånd att kräva bojkott av andra kontroversiella länder. Ta Kina, Cuba, Burma (jag vägrar att använde det namn som de socialistiska makthavarna använder) och Nordkorea; vars makthavare spottar på sina undersåtar och på sina håll låter dem svälta i massor. Dessa skulle jag vilja demostrera mot genom att kräva idrottslig bojkott. Men vad kommer hända då? Nationer vars matkhavare jag inte tänkt straffa genom en bojkott kommer att bojkottas av de som står på den andra politiska sidan. Det kommer i värsta fall leda till en ond spiral där alla bojkottar alla nationer och att ingen landskamp spelas. Av den orsaken är jag emot en bojkott av Israels idrottsliga styrkor - inte av de kapitalistiska skäl som heltidssångaren och deltidspolitikern Whiehe projiserar på mig.
--------------------------------------------------------------
Jag har alltid varit emot Kinas kommunistiska politbyrå - men jag undvek ändå att kräva bojkott. Jag har redan nämnt mina skäl och jag är mycket stolt över att kunna vara konsekvent i mina ståndpunkter.
Saken på kanske allas läppar - förlovningen
Som ni säkert har märkt har Daniel W. förlovat sig med kronprinsessan Viktoria. Vad tycker jag om det? Gissa! Jag är jätteglad för att detta sker. Det är den sortens uppsving som Sveriges demokratiska monarkism behöver. Om jag hade chansen skulle jag vara i Stockholm för att beskåda uppståndelsen. Men nu har jag inte det, så jag lyckönskar det framtida kungaparet för all framtid - och jag gratulerar alla monarkister som liksom mig känner en viss stolthet idag.
Att kärlek bara händer är en myt som används för att lugna folk
Jag försöker alltid läsa Metros krönikor. Det beror på att de ofta har tankeinspirerande saker att skriva om. Inte så att det är tankeväckande eller bra (Göran Greider är ju en anarkronisk slusk som är fast i 1700-talet) men ibland får det mig att tycka något. Denna gången handlar det om myten att kärleken inte kommer när man söker, utan att den kommer när man minst anar det. Att jag kallar det en myt beror på att det är något som används för att dölja faktan, att flera saker faktiskt måste komma till stånd för att kärlek ska ske. För det första; man måste gilla personen i fråga. För det andra; båda måste våga ta steget. För det tredje; båda måste spela korten rätt. Alltså, det är en stor vetenskap (som säkerligen kräver en professorstitel för att man ska börja förstå dess komplexa natur) att hitta den rätte, och att säga till folk att kärlek bara är något som händer har minst lika hög sanningshalt som att folk bara börjar flyga, eller att nyss nämnde Göran Greider får en het date med Jessica Alba.
--------------------------------------
Jag hade tänkt skriva ett inlägg om matchen som många tyvärr vill stoppa. Men jag vill helst bara skriva ett inlägg per dag, så ni får hålla till godo med det. Men vad tycker ni om att matchen ska stoppas? Håller ni med mig? Det är ju roligare att skriva om politik om diskussioner faktiskt kommer till stånd!
Det gör ont i magen - av begeistring
Nu är det över; helvetesperioden som kallas tentavecka är avklarad. Nu är det andra mål som jag kan fokusera på och ett av dessa känns över hela kroppen. Det gäller nämligen att jag ska åka utomlands nästa termin och alltså tillbringa hela höstterminen någon annanstans än i K-town. Detta är något som jag har längtat efter i minst två och ett halvt år. Äntligen blir det sanning.
Än är det inte klart. Men jag är säker på att jag kommer dit jag vill. Det beror på att jag i princip har bäst betygsstatistik av alla i min klass. Med best betyg hamnar man främst i kön och det är där som jag tror att jag hamnat.
Mina ord kan inte beskriva hur jag upplever situationen. Snart kan jag inleda ett av mina största äventyr någonsin!
--------------------------------------------
Hur gick då tentan? Den kändes för lätt. Säkerligen har jag gjort alltför många slarvfel. Men vi får se. Man ska ju inte ropa hej än så länge i alla fall.
Jag vill bli diplomat - och dokumentären med samma namn inspirerar mig
Just nu - i detta nu - ser jag dokumentärserien "Diplomaterna" via svtPLAY. Om inget annat tjänar det verkligen som insprationskälla som ska ge mer glöd åt min dröm att bli diplomat. Jag vet inte hur ni ser på drömmen, men bara tanken på att ha det yrket skulle passa mig. Jag skulle företräda Sverige, resa mycket och göra ett riktigt bra jobb. Tyvärr har jag inte fått alla VG på den ekonomilinjen som jag går på men med en dubbelexamen i ekonomi och psykologi tror jag att det ska gå vägen.
Jag längtar verkligen efter detta.
Dagens vänliga ord fick mig att inse att jag inte kan säga tack
Förra veckan hann jag med en halv riktigt bra föreläsning (det blev inte en hel föreläsning eftersom jag tvingades hasta iväg till en fin middag) som Futurum CC anordnade. Det var retorikkonsulten Eleine Bergkvist som talade om härskarteknik. Det som hon sa var riktigt lärorikt. Särskilt det här med att härska genom att berömma. Många chefer lyckas härska och söndra genom att just berömma folk. "Du är så bra bra att du borde göra det och det och det och såvidare" säger de. Detta fick oss att öva på att säga tack. Tyvärr funkade det inte för mig för jag märkte idag att jag måste bli bättre på att ta emot beröm.
Orsaken till att jag kunde vara bättre på att ta emot beröm var att ett sådant kom idag. Det var nämligen en styrelsekollega som nämnde att min blogg var riktigt rolig. Inte så att hon använde härskarteknik =P; det var det verkligen inte utan bara en intressant öppning på inlägget. Men i alla fall; hennes sambo skrattade riktigt mycket när han läste den, och - om jag gissar rätt - tävlade de om att skratta mest när hon började öna igenom mina funderingar. Ställd som jag var kunde jag inte göra annat än att berömma henens blogg (vilken är tillräckligt djup att ge mig inspration till framtida inlägg) - vilket man, enligt Eline Bergkvist, inte ska göra. Det visar bara att man är dålig på att ta beröm (vilket i och för sig är bättre än att inte kunna ta emot kritik).
Men till mitt försvar måste jag ju tillägga att jag inte väntat mig att min blogg är så rolig. Visst är den kanske provocerande, och dess texter gör att man inte behöver en doktorsexamen i psykologi för att veta var jag ungefär står rent politiskt. Men då det är överraskande och samtidigt smickrande att även de som står på den andra politiska sidan finner förnöjdsamhet i att läsa min blogg, kommer jag att fortätta att fylla den med inlägg. Jag menar; det är ju trots allt för er läsare som jag ens lägger energi på detta.
-----------------------------------------------------
Inlägget tillägnar jag självfallet dig som berömde min blogg idag. Tack för detta =) Och för att beskriva glädjen av dina ord kan jag använda en annan bloggskribents ord. För känslan smakade som hallon och luktade som citron (eftersom han verkligen älskar den aromen).
Matchen stoppas - men jag slipper köpa biljetter
Det som jag befarade har hänt; skillnaden mellan idrott och politik har förevigt suddats ut till förmån för en politisk grupps godtyckliga smak. Matchen mellan Isreal och Sverige kommer att spelas inför tomma läktare och landets förnuftgrad kommer alltid att minska på grund av denna brutala pinsamhet. Det är verkligen som att man vill gräva ned huvudet i sanden och låtsas som att detta inte skett.
Jag nämnde ju att matchen spelas inför tomma läktare till förmån för en grupps politiska godtycke. Det beror på att denna grupp kräver bojkott mot en nation när det finns så många andra länder som utför långt värre brott mot sina egna. Den enda skillnaden mellan dessa länder och Isreal är att tunnelseendet enbart tillåter den politiska gruppen att särskåda Israels politik.
Det enda positiva med att matchen spelas inför tomma läktare är att jag sparar pengar. Jag drog slutsatsen att det bästa sättet att protestera mot de protesterande var att köpa en biljett och beskåda matchen - trots att jag inte är särskilt tennisintresserad. Dock skulle det ta pengar i anspråk som jag som fattig student skulle ha svårt att skilja mig från. Men i och med att matchen - pinsamt nog - spelas inför tomma läktare slipper jag åka dit och slösa pengar på något för mig gott.
Vad kan man dra för lärdom av detta? Att jag alltid försöker se de ljusa i det mörka.
Snabba cash - en bok som högskolestudenter borde dissikera
En av de mest intressanta böcker som jag har läst är "Snabba Cash". Den handlar om tre personer i Stockholm från tre olika samhällsskift som på olika sätt är verksamma i den undre världen. Deras öden förs till slut till samman i ettspännande antiklimax. Men nog om det.
Jag nämnde ju att högskolestuderande borde dissikera denna bok. Det beror på att vi högskolestudenter tränas till att bli kritiska granskare. Bland annat indoktoreras vi i förmågan att fråga efter källor, och fråga om informationen verkligen stämmer. Detta gör att "Snabba Cash" inte ens överlever en tidig bedömning. Där är sociologin enkel; invandrare är skurkar och brats är kokainsnortande horhusbesökare. Att blint säga att "så är det i Stockholm" är att undvika ifrågasättningen.
Men oavsett hur mycket jag ifrågasätter bokens giltighet är den en intressant historia. Och jag måste ju nämna att en av de mest intressanta aspekterna med boken var att följa livet på Stureplan. Dessa historier fick mig att tänka på Patrik Batemans äventyr i "American Psycho". Båda böckerna delar huvudpersoner som snortar kokain, ringer i callgirls, bedömmer människor efter kläder och rör sig bland rika människor.
Efter helvetesveckan kommer förkylningen - hjälp
Nu är jag i hemmet och har fått en hemsk spådom; jag håller på att bli sjuk. Det är inte så att kroppen börjar be mig att tagga ned, utan att det är slutet på den helvetesperiod som brukar kallas "tentavecka". När förra tentaveckan var över slappnade kroppen av vilket orsakade den värsta förkylningen på länge. Kanske kommer detta ske även denna gång.
Men jag har varit så borta i allt vad jag gör att jag glömt tacka för allt skoj jag har gjort. Använt kostymen tre gånger i rad (enfest varje vecka), gått på härskartenkikföreläsning, vatt på några möten, fikat och gud vet vad. Allt sådant som jag aldrig gjorde förr men som jag nu ser som en självklarhet.
Men bland allt detta känna det som att jag borde slappna av med ett enormt krävande intelektuellt utbyte med någon annan. Det är ju en sak att diskutera vädret och en helt annan sak att diskutera "Snabba Cash" och slita sönder dess giltighet. Därför skulle jag bli jätteglad om man kunde hitta en sådan förening eller liknande som just behandlar böcker och liknande.
En mycket bra framtida styrelse - som jag tyvärr inte kan medverka i
Nu har det äntligen blivit officiellt: valberedningen har äntligen publicerat nomineringarna som de kommer att ställa sig bakom under valmötet. Och jag är mycket imponerad över den (förhoppningsvis) framtida styrelsen eftersom den kommer att kvarhålla den proffesionalism som min kår har haft i många år. Det blir också mer intressantare av att jämställdheten har nått så långt att inga män kommer att nomineras av valberedningen (men i och för sig var det bara en man bland alla nominerade).
Dock måste jag säga två saker. Den ena saken är att jag är glad över att inte ha varit med i valberedningen. Efter att ha sett motnomineringarna förstår jag att valberedningen måste ha slitit väldigt hårt för att välja de personer som de just valt. Alla personer som nämnts är mycket kompetenta personer som jag har allt förtroende för och jag skulle ha svårt för att göra mitt val. Men jag kommer att ställa mig bakom valberedningen för jag litar på denna sammanslutning så mycket att deras ord är min mening.
Den andra saken som jag vill nämna är att jag känner en viss bedrövelse över att inte kunna vara kvar i stan nästa år. Jag ska ta min utlandstermin och det får mig att ta en paus från kårarbetet. Efter att ha sett dessa nomineringar (både dessa och motnomineringarna) är jag fullständigt säker på att det kommer bli en riktigt bra styrelse - vilket gör det extra svårt att lämna allt arbete. Men den framtida styrelsen är tillräckligt kompetent för att klara sig på egen hand; eller hur!
En diktator har fötts - och piraterna tråkar ut mig
Det finns två saker som borde uppmärksammas i dagens läge. För det första vann Svinet Chavez över demokratin i Venezuela. Hans nya försök att oavbrutet stanna vid den oinskränkta polit-makten blev hans seger; han vann folkomröstningen. Det är en tragedi för demokratin och förnuftet - trots att demokratin i Venezuela förstördes av ett demokratiskt val. Den andra saken som borde uppmärksammas av alla är att "The Pirate Bay" behandlas i en rättegång. Jag har inte orkar sätta in mig i allt som det handlar om, men man kan lyssna på rättegången live via sr.se. Kruxet är bara att det är så tråkigt. Inte visste jag att det är så mycket tystnad vid en rättegång och alltså så lite som sägs. Vad ska de åtalade dömmas till? Att tvingas medverka i denna låååååångsamma pina är ju dåligt nog!
-----------------------------------------------------
Adressen till livesändningen finns i http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=live&id=SR-Extra01
Ett metainlägg - alltså ett inlägg som handlar om varför jag skriver min blogg
Idag, när jag fikade med Johan, kom jag på att fundera över vad det är som jag skriver i min blogg. Jag har ju varit personlig en tid nu och det har väl varit för att finna en del av mig själv. Och förutom det har jag ju varit väldigt politiskt inriktad - till viss "glädje" för vissa. Jag menar; jag är ju så raljant i min politiska tolkning att det lätt kan gränsa till ren och skär provokation. Dock har åsikterna inte fått någon att sätta kaffet i strupen ännu men snart händer det (det var nära med Johan, men det var något annat än kaffe som fastnade i halsen, och han läste något roligt istället för att provoceras, så jag måste kämpa hårdare).
Då kommer ju den andra frågan: varför skriver jag bloggen? Jani, jag vill väl bara få ut mina åsikter och tankar. När jag tog en lång bloggpaus fick jag en ren tillsägelse av min före detta kårordförande att börja blogga igen, så jag kunde inte göra annat än att lyda honom. Iofs sa han att jag skrev bra och tankeväckande så det var inte helt ofrivilligt som jag började skriva igen.
Så nu kommer ju den tredje frågan; vad är det som jag inte skriver om? Jag menar; ibland säger de onämnda sakerna lika mycket om bloggskribenten som de saker som blir omskrivna. Själv tenderar jag att skippa saker som jag inte kan problematisera. Man måste ju se saker från flera synvinklar för att det ska vara intressant. Sen så vill jag ju raljera fritt. Om jag nästan lyckas få någon att sätta saft - eller vad det var för något - i vrångstrupen är jag väldigt intresserad av att skriva mer. Dock finns det ju politkiska saker som jag inte omnämner. Jag är ju väldigt dålig på att säga vad jag tycker - istället kommenterar jag ju andras åsikter. Och jag tycker att vissa saker är för löjliga för att tycka något om. Polisernas användning av de fiktiva namnen "Neger Niggersson" och "Oskar Neger" är ju ett exempel på det. Och alla tycker ju redan något om detta, så då skulle jag bara en i mängden av bloggtyckare. Så detta undviker jag.
Nåväl. Det blev ett rätt långt metainlägg*. Men så kan det gå. Och jag skulle inte skriva bloggen om det inte fanns ett intresse att läsa den. Därför kan jag nog tacka min före detta kårordförande för hans vänliga order. Om han inte sa att jag skrev tänkvärt skulle han inte läsa fler tänkvärda inlägg.
------------------------------------------
*Metainlägg betyder inlägg om inlägg. I universitetsvärlden kan meta- användas för att beskriva något om ämnet. Metapoesi torde då vara poesi om poesi, och så vidare. Bara lite onödigt vetande för er =P
En hälsning till alla singlar - ni är inte ensamma
Jag sinner nu i min ensamhet och tänker på alla par som har något att fira idag. Själv är man ju som sagt ensam, solitär, lonly och så vidare. Men den stora ljuspunkten är att jag inte är ensam om att vara ensam. Det är jättemånga singlar i Sverige, så jag ska se om jag kan umgås med dem istället. När man inte har en nära relationspartner att fira denna (hemska) dag med så räcker det ju att fira den med en kompis
Sydsvenskans största svaghet - sjukt dåliga filmrecensenter
Jag prenumerar på den fenomela dagstidningen sydsvenskan. Den är global utan att ha förlorat sin lokala touch. Tyvärr finns det två saker som stör mig med tidningen. Den första saken är att den politiska inriktningen går längre åt vänster än vad jag vill. Nog för att de är kloka nog att försvara kapitalismen men ibland går de alltför långt bort från min sida för att jag ska vara helt nöjd. Men det gör ju inte tidningen dålig. Dock är tidningens största svaghet deras filmrecensenter Aghed och Tapper. Aghed är en filmkritiker som bedömmer allt annat än filmen. Troligtvis har han läst för mycket teori för han ser vissa saker i filmer som enbart en schitzofren person skulle se. Filmschizo är väl ett bra ord för detta? Vad vet jag, men det det går inte upp emot hur katastrofal Tapper är i sin smak. Han bedömmer inte filmer efter dess kvalitet, utan hur filmen stämmer överrens med hans åsikter. En annars väldigt bra film har fått dåligt betyg för att den är för "amerikansk". På samma gång är han en av de clownerna som kritiserar nyliberalismen (vad det nu är) i var och varannan mening. Ja, hans vidriga smak fick mig att avbryta "V för Vendetta" för - ursäkta skånskan - inte fan vill man se en film med en psykopatisk anarkist som man som beskådare enbart vill slita halsen av. Nåväl; sydsvenskan gör väl sitt bästa när de valde filmrecensenter. Man läser kanske hällre recensioner från personer vars åsikter stinker värre än 100 varbölder än någon som faktiskt har vettiga tankar.
Jag känner en afrikan som jag aldrig träffat bättre än mina grannar
Jag läste en intressant ledare i sydsvenskan idag. Den handlade om hur nätsamhället påverkar våra liv. Vi kan genom facebook hålla koll på kamrater och vänner flera tusen mil bort, men samtidigt inte bli bjuden på grannfika. Och det stämmer in på mitt liv. Idag var det en lallare från Ghana - som jag aldrig någonsin träffat - som facebookchattade med mig. Han hade inte ens varit utanför Afrika så det var konstigt att han valt att bli kompis med just mig. Samtidigt som detta sker är min kontakt med de närmsta grannarna väldigt liten. Min närmsta granne är en gullig solstråle men henne pratar jag bara med om vi råkar gå förbi varandra på trapphuset. Den näst närmsta grannen är trevlig men jag är på min höjd endast tjenis mes henne. Och den tredje grannen har jag bara träffat en gång men då det var en fantastisk kårkväll minns jag inte vem hon var av alla de som jag mötte den kvällen. Så det känns inte som att man kan bjuda dem på fika, för att man är så långt ifrån dem. Nej, ibland känns det som att sådant ska ändras. Att man har bättre kontakt med de fysiskt närstående personer än de nätkompisar man har. Fram till dess ska jag bara fundera på hur en rekomendabel grannbjudning ser ut.
-------------------------
Jag nämnde ju att odemokratiska aktivister är svin. Tyvärr var det en person som via sydsvenskan uppvisade sin (om jag ska vara konsekvent) svinaktighet. Hon sa nämligen att hon hade mer rätt än de Israelstödjande demostranterna att visa sina åsikter. Det betyder alltså att hon har mer demokratisk rättighet än andra att visa sina åsikter, och att hon därmed är mer lika än andra. Ett äkta svin - i all ära! (hårda ord, men jag måste ju vara konsekvent)
Detta med att byta böcker är en billig väg till bildning
Jag läste på svd.se att Sicklabor kan möblera om i bokhyllan genom att byta böcker. Och det är något som jag verkligen brinner för. Om inget annat är det ju ett billigt sätt att skaffa sig litteraturbildning. Dock har jag inget sådant byta-böcker-kontaktnät så jag får nog fixa ett sådant. Men om du bor i Kristianstad: jag har en precis utläst pocketutgåva av Snabba Cash och är beredd att byta den mot vilken top-10-bok som helst. Varför topp tio? För att chansen att hitta någon som man kan diskutera just den boken är större än om man letade efter en som läst "Snörmakare Lehrholm får en idé" - vilket förövrigt Lars Leijonborg har läst.
Om att hitta någon att vara djup med - och att ta risker
Om det är något som jag känner att jag saknar så är det någon att vara riktigt djup med. Inte bara sådär djup som man bara blir med en bärs i handen, utan så pass djup att världens alla problem löses bara sådär i förbifarten. Men en sådan människa är ju svår att finna, och om de finns är de, liksom jag, så olidligt koncentrerade i allt man gör så att man inte finner energin i att vara djup.
Varthän kommer dessa funderingar ifrån då? Jo, jag läste i en blogg att livet enbart kan levas om man riskerar en massa. Till exempel riskerar man ju att inte älskas tillbaka om man älskar någon. Sådan är jag; alltså en trygghetsnarkoman som enbart gör saker när risken är nära nog noll. Anledningen till att jag inte sökte posten till vice ordförande i ett ekonomutskott var just att min livssituation (att jag ska åka iväg ett halvår nästa termin) skulle tala emot mig; risken var alltså 95 % att jag inte skulle få posten. Så jag måste börja leva: jag måste börja riskera!
------------------------------------
Till saken hör ju att jag lever väl inom den trygghetssfär som jag befinner mig i. Men vem vet hur mycket jag utvecklas om jag riskerar olika saker. Att skriva detta inlägg är ju en sådan risk. Eller hur!
Ibland är det skoj att diskutera det man tycker om
Nu är det dags för lite mindre allvar än vad ni är vana vid med denna blogg. För när jag var yngre var det inte det sociala samspelet som tog min tid utan flera spel. Favoriten bland dessa är Final Fantasy VII. Aldrig någonsin har världen sett ett sådant elegant sätt att lära sig det engelska språket. När spelet var klart kunde man konstatera att ens läskunnighet inom det aktuella tungmålet ökat dramatiskt. Men nog om det, för det händer väldigt sällan att spelet kommer på tals. Dock var det inte så idag för då kunde jag hitta en själsfrände - en som, likt mig, anser att FFVII är det bästa rollspelet som skapats. Tyvärr gillade denne inte Aerith, men det är ju sådana diskussioner som gör skillnad.
----------------------------------
Tack Erik för att du fixade cykeln. Du kan inte gissa dig till hur mycket jag är skyldig dig för detta. Jag har inte kunnat cykla på ett år för att kedjan har varit så horribelt kass. Men nu har du fixat det. Tack. Du är bäst!
Chavez är ett svin - och många andra odemokratiska aktivister
Nu är det dags för lite politik igen, för politik är lite av det som jag lever för. Men nu är det inte respekt som gäller utan ren och skär raljans. Det beror på att en av de politiker som härjar i världen påminner om ett svin från en polulär bok. Politikern i fråga är Venezuelas diktator och benämningen är taget från Orwells klassiker "Animal Farm". Ni som inte läst boken ska veta att den handlar om hur en grupp svin med Napoleon i spetsen tar över en djurfarm. Från början är ju alla djuren jämlika men sedan tar svinet Napoleon makten med parollen "All animals are equal, but some animals are more equal than others". Känner ni inte igen det i vad svinet Chavez försöker göra?
Med samma retorik kan man hävda att alla som försöker vara demokratiska genom att begränsa andras demokratiska rättigheter är svin. Och då tänker jag på alla som försöker störa fredliga demostrationer genom att kasta stenar och skrika högt. Ett exempel på det är ju aktivisterna som försöker störa demostrationen till förmån för Israels folk. Säga vad man vill om konflikten - men alla har rätt att visa sina åsikter genom att demostrera utan att bli jagade som hundar. Men tyvärr är det flera svin som ser sig mer jämlika än andra och försöker begränsa andras demokratiska rättigheter genom förut nämnda handlingar. Därför skulle jag vilja vara i Malmö just nu för att demostrera för mötesfriheten. Enbart svin skulle kunna störa denna demokratiska rättighet!
Två stressiga men rofyllda dagar
Nu kan jag äntligen göra det som lördagar är till för - att luta sig tillbaka i fåtöljen (...som jag dock inte har så det blir alltså bildligt talat) och njuta av dagen. Men idag är jag verkligen värd det för jag har inte fått en lugn stund. För det första var jag tre sorters värdar på framtidsdagen. Projektgruppen behövde min hjälp så jag ställde upp på allt vad de sa. Tyvärr missade chansen att mingla med utställarna och att gå på den föreläsning som jag ville delta i - men det var enbart en droppe i havet med tanke på vad projektgruppen har fått försaka. Men i alla fall, på kvällen blev det dags för banquette. Trots att den var tystare än andra sittningar var det inte svårt att trivas där. Jag satt brevid trevliga människor och hade skoj hela kvällen.
Dagen efter åkte jag till Stockholm för att delta i en kick-off till den ekonomitävling som jag och min sektion ska anordna. SM i ekonomi heter den, för övrigt. Jag har inte gått runt i hufudstaden på kanske 15 år så det var magiskt att få beskåda alla landmärken. Slottet, riksdagen, svampen, La Roy, Dramaten, Kungsgatan och Drottninggatan, Gamla Stans trånga gränder och plattan på Sergels Torg - allt som jag läst om men inte sett. Kanon. Och kickoffen gick också bra. Även där träffade jag många trevliga människor (och såg några snygga tjejer).
Nu är jag som sagt hemma och med det vill jag mena att jag tog nattåget hem. Nu är jag trött men samtidigt glad över att dessa två dagar blev så lyckade. 2009 blir verkligen mitt bästa år.
Om att fylla år på ett udda datum
Födelsedagar är ju något som alla har men som få verkligen vill ha. Det beror självfallet på att man på pappret blir ett år äldre. Själv anser jag inte att det är några problem med det. Istället är jag glad över den lilla uppmärksamheten som man blir tilldelad. Tyvärr vet inte många om när jag fyller år. Anledningen är att man måste leta upp det då jag väldigt sällan vågar yppa det speciella datumet. Orsaken till detta är att min födelsedag till 95 % följs av en kommentar som jag har hört alltför många gånger förr. Och av de som fyller år på samma datum är jag inte ensam. En kompis till mig vågar heller inte bli offentlig med hans födelsedagsdatum av samma försiktighet. Så vad vill jag säga med detta inlägg? Att jag känner med alla som har hört samma skämt så många gånger förr. Och jag vill bli firad på kåren eftersom jag fyller år en onsdag och då ska jag defenetivt festa hårt och hoppas att någon sjunger för mig.
----------------------------
Hur kan ni då veta när jag fyller år? Facebook, eniro punkt se och kompisar. Det ska ju inte tolkas som att det är en hemlis när jag fyller år - hur annars ska jag kunna firas? =P
Om att röra sig rätt - räcker det?
Nu medan jag skrev förra blogginlägget tänkte jag mer på vad jag sa om att föra sig rätt. En del av detta är ju rimligtvis att röra sig rätt. Kanske jag är lite nojjig över det men som en - förhoppningsvis - framtida retoriker ser jag framför mig att detaljer som klädval, röst och kroppspråk kommer att påverka hur långt jag kan komma. Allt detta skapar ju ett intryck av mig som andra använder som referenspunkt när de tänker på mig. Då kanske det inte räcker med att vara jyste för att skapa det intryck som man vill skapa. Därmed kommer den retoriska frågan: rör jag mig på ett sådant sätt att jag med den kroppsspråk-"dialekten" kommer att komma dit jag kan nå, eller är det något i mitt sätt att föra mig som behöver utvecklas för att hjälpa mig till maximalt måluppfyllande?
--------------------------------------
Anledningen till att det är en retorisk fråga är att ni inte ska känna er pressade att svara på frågan. Det visar bara en viss fundering hos undertecknad.
Och begreppet kroppsspråksdialekten använder jag för att kroppsspråk faktiskt kan bero på klass. Med hjälp av de ickeverbala signalerna kan man ju - teoretiskt sätt - skilja på underklass och överklass. Men andra mångfaldsenliga skillnader påverkar ju också kroppsspråket. Undrar om begreppet kroppsspråksdialekter kommer att bli ett vedertaget sociologiskt uttryck.
Djupa tankar om vissa förändringar eller utvecklingar
Ibland funderar jag bara över hur livet har sett ut sedan jag flyttade hemifrån. Eller rättare sagt, hur mycket jag har utvecklats sedan jag tog de första stapplande stegen i min alldeles egna stad - långt från det förra livet som jag hade i den andra staden. Jag måste nog ha utvecklats en del. Vågat gå med i ideella föreningar och lärt mig otroligt mycket, träffat långt fler människor än vad min biologiska hårddisk klarar av och haft ett sjuhelvetes bra liv.
Hur stardades då allt? Jani, det absolut första året spenderas enbart på International House. Jag undrar ibland hur jag kunde leva där utan att vara aktiv i den lokala kåren. Sedan fasade jag mig in i en insitutionsstyrelse och sedan dess har jag varit fast. Minns faktiskt lite av den intervju som jag hade med den dåvarande utbildningsansvarige - som sedemera blev före detta kårordföranden - för att han skulle få ett intryck av mig. Inte för att jag minns vad som sades, utan för att det var starten på hela mitt kårengagemang. Sedan dess blev jag ju, vilket jag verkligen måste repetera, fast.
Jag kommer att åka utomlands nästa termin. Det är inte med lite nedstämdhet som man tänker på att man inte kan vara kvar i min lokala kår då. Jag menar, jag trodde att jag skulle lämna kåren helt och hållet när mitt uppdrag i kårstyrelsen gick ut, men istället har jag ju vatt kvar och hoppat på ett annat uppdrag. Då förstår ni väl att det kommer vara svårt att lämna kåren - om så bara för ett halvt år.
Jag sa ju att 2009 ska bli mitt bästa år. Den ena anledningen är att jag ska läsa utomlands. Andra anledningen är att jag ska lägga min energi på kårengagemanget. Så genom kåren kommer jag göra 2009 till det bästa året jag haft.
--------------------------
Jag ska förresten tillbaka till min gamla gymnasieskola nästa vecka. De lärarna har jag inte träffat sedan jag flyttade hemifrån. Därför är det nog de som bäst kan säga hur jag utvecklats - för de har ju inte sett mig på flera år!
-------------------------
Jag har också märkt att jag skrivit allt personligare inlägg. Kanske är det för att jag vill våga. Det är ju en sak att hålla tankarna ensam, men en annan att dela dessa med andra. Vad vet jag... kanske man ser man på direkten när man träffar mig att under den glada sidan finns ett djup som arbetar för högtryck? Men det är klart att jag väljer att inte visa detta när jag träffar mina kamrater. Jag lever ju lite för att de ska bli glada när de träffar mig - och då är ju glädje en bättre glädjespridare än djupa tankar. Eller hur! =P
Enbart genom att föra sig väl vinner man livers tävling
Jag reflekterade över det här med att föra sig väl, kunna klara av etikettregler. Det är nämligen som så att det är in bestämda uppfattning att man måste kunna förhålla sig till de sociala reglerna för att komma dit man vill. Inte för att det finns en domare som bedömmer ens kunskap inom området, utan för att man då stöter sig mindre med andra människor än vad man annars skulle göra. Tänk er själva en person som inte alls bryr sig om den bryter några samspelsregler här och där. Denne kanske gör något som retar upp någon annan så mycket att det är det enda som den uppretade personen tänker på. En vit strumpa tar till exempel över energin, vilket gör att man tänker på försäljarens dåliga klädval istället för att lyssna till varför man ska köpa produkten i fråga. På samma sätt styr ens ordval, betoning, röstläge, uttal och annat sådant över andra personens intryck om en själv. Därför förbannar jag mig själv varje gång som jag inte lyckas anpassa mig tillräckligt väl vid olika situationer. Anledningen till detta är att om jag - trots min väldigt bestämda uppfattning - inte uppnår mina egna krav på mig själv uppstår ju inget annat än ren och skär besvikelse.
Paulo Coehlo fick mig att göra en litteraturmässig tavla
Jag sitter med min punch och minns en rätt så pinsam sak som kan ha framställt mig som en alltför ensam och desprerat man. Det var nämligen så att jag skrev ned ett ytterst intressant citat från Paulo Coehlos underbara bok "Häxan från Portobello" på baksidan. Detta gjorde jag enbart för att jag, när jag väl författat ihop en hel roman, vill påbörja boken med ett citat från en känd författare. Själva citatet har jag glömt men det handlade om att man är som ensammast när man börjar känna sig ensam. Det sa så mycket mer om människan än 20 gamla poäng psykologi. Kruxet är bara att jag gav bort boken till en tjejkompis, som såg citatet och nämnde att det var rätt djupt. Eftersom det var det enda citatet som jag tecknat ned måste hon ha trott att jag är helt isolerad från omvärlden och att jag verkligen lider av det. Detta lärde mig att om jag skriver ned djupa citat måste jag förklara vad jag menar för att undvika missförstånd.
------------------------------------------------------------
Själva citatatet (som jag glömt bort) tillägnar jag bloggskribenten Johan [vars blogg handlar om hans verklighet]. Känn dig inte ensam för då känner du dig ännu mer ensam. Ta upp en bok, börja spela ett intstument, fastna I WoW - ja, allt för att ditt sinne ska stimuleras tillräckligt mycket för att glömma ensamheten. Du är ju kanske ensam i rummet, men du måste verkligen veta att du har många människor som delar rum med dig i sinnet och med vårat sällskap kommer du aldrig någonsin vara själsligt ensam i hela ditt liv!
---------------------------------------------------------------
Ny profilbild. Vad tycker ni?
Förintelsedemostrantvägrare tilldrar sig min vrede
Det är inte med lite förakt som jag läser att flera föreningar har valt att bojkotta minnesdagen av förintelsen, för att Isreal har valt att angripa sin egna provins Gaza. Det är ett hån mot alla miljontals offer som led under historiens lågvattenmärke Nazismen. Enligt exakt samma avskyvärda retorik skulle jag kunna gå ifrån mitt sunda förstånd (och tala emot flera av mina bästa kamrater som just är muslimer) och hävda att alla muslimer är brottslingar, för att tusentals skolor sprängs sönder av de monstruösa talibanerna. Nej, sansning krävs för att debatten ska vara så förnuftig som möjligt. Bara för att Isreal genomför kontroversiella konflikthandlingar behöver det inte betyda att de 14 föreningarna dömer ut hela världens judiska befolkning.
