En internationell ekonoms betraktelser

Se där - nu har jag bytt namn på min blogg. Nu är jag inte längre en fattig student för jag är numer än examinerad ekonom. Tyvärr är jag fortfarande en arbetssökande ekonom men det får vi ändra på sedan.

Jag vet inte om det blir så många skillnader mellan min nya och gamla blogg. Egentligen skrev jag för att det var skoj men då bloggvärlden började kännas för mycket 2008 slutade jag med det. Men... nu är jag tillbaka.

Jag kommer försöka fokusera på politik och ekonomi (eftersom de mångt och mycket hänger med varandra). Ibland, kanske, ska jag försöka skriva på andra språk enbart för att försöka vidga mina tankars utsträckning.

Hursomhelst, jag hoppas att ni finner glädje i bloggen och att ni fortsätter att besöka den.

I Emmas blogg lovade jag henne att hon kunde få önska vad jag ska skriva om i denna blogg. Problemet är bara att Erica hann före så då ska jag göra henne glad genom att skriva om bajsblommor.

Vad är då bajsblommor? Ingen aning. Antagligen är det någon form av försköning av ordet diarré (lägger man i en skit kommer det komma ut mycket mer av samma sort - liksom att ett frö kommer ge upphov till många blom-generationer) eller är det ett kodord för att snacka mycket skit. Sak samma, det är i alla fall något.

Vad ska man göra med bajsblommor? Inte ens det vet jag något om. Anledningen till detta är att jag inte vet vad bajsblommor är. Men om det är blommor som är gjorda av bajs kan man nog skicka en bukett till den ofta refererade äckelmannen Fritzl - han har ju inte gjort annat än skit.

Så... hmmm... det var kanske sista gången som jag gav någon chansen att fritt föreslå ett ämne. Nästa gång ska jag be personen lägga in seriösa förslag.

-------------------------------------------------------

Ok. Erica gav mig också alternativet att skriva om blommor. Jag skulle kunna skriva om det - men jag kände mig inte tillräckligt seriös idag så det sparar jag till en annan gång. Men Erica - jag kommer skriva om det en dag [och jag hoppas att mitt resonerande kring bajsblommor var eder till glädje].

När jag satt på internationella råds-mötet idag tänkte jag mycket på hur jag kan marknadsföra mitt lärosäte och konceptet att studera utomlands. Funderingarna fick mig att välja mellan youtube-filmer och ytterligare en blogg. Eftersom mina presentationella egenskaper inte är så bra som jag önskar väljer jag bort youtube som marknadsföringskanal. Därför har jag städat min andra blogg och påbörjat Italien-skildringen. Än så länge finns det bara ett inlägg där på grund av att resan inte är påbörjad än. Men så snart jag skaffat mig en kamera (så att jag kan ta smickrande bilder på mig själv vid exotiska platser) och inlett mina utlandsstudier får ni se hur jag har det där. Kanske kommer till och med ni dit och får se allt som jag beskrivit med egna ögon - vem vet! Men till sdess - ha det super!

Bloggen finns att finna på http://kratzek.webblogg.se/

----------------------------------------------

Jag rensade bland mina bloggkontakter. Jag vill bara ha folk som uppdaterar ofta, därför är det vissa bloggar som försvunnit.

Jag läste precis KA:s senaste inlägg (bra att du uppdaterat bloggen) och det var något som han skrev där som jag känner att jag vill resonera kring. Han skrev nämligen att han använder bloggen mer för att vi som är intresserade av hans liv ska ha något att läsa, än att han ska få ut sig sina känslor. Och så känner jag ju också; 99 % av mina inlägg handlar mer om att ni ska ha något att läsa än att jag ska ha något att sända ut. Nu senast, i lördags, var det ju ett undantag för det var något som har bitat sig fast i mina tankar ett riktigt långt tag. Om jag inte kunde sända ut det i bloggen skulle jag nog aldrig kunna arbeta kring det. Men liksom KA kommer jag aldrig någonsin att visa mina inre känslor förutom när jag är någotsådär påverkad av procenthaltiga drycker (jag drack en del den dagen så det påverkade ju mitt humör). Jag kommer alltid må bra, eller vara trött - men aldrig nere, deprimerad, ledsen eller något i den stilen. Och även om jag drabbats av värsta baksmällan skulle jag ställa upp på vadsomhelst (förutsatt att jag inte behöver lägga pizza för då klarar jag defenetivt inte av att leva den dagen - det är till och med påfrestande att se en film).

Så då kommer ju frågan om var man kan ställa sina frågor. Jag har så riktigt många frågor att ställa; om jag betedde mig rätt, om hur jag ska hanska vissa människor, om man kan bjuda en tjej på bio via msn, och så vidare - men ingen att ställa dessa frågor till. Det är väl det som bloggen ibland används till (hur skulle jag annars resonera kring herrmiddan?). Men det är nog mitt fel att det är så. Jag är ju inte den typen som brukar bjuda in folk till min "borg". Det har, sedan jag började bli värsta nintendonörden i mina ungdomsård, inte blivit naturligt. Jag ser det som större än vad det egentligen är. Därför har jag aldrig blivit van vid att ställa frågan "kommer du för en öl?" (eller te) för man är ju så himla rädd för ett "nej". Men jag kanske ska börja göra det. Jag har så många frågor att ställa och så många svar att ge. Sedan får man ju lära sig något nytt om den andra personen i fråga. Jag älskar lärdomar och önskar ta varje tillfälle i akt till att ta dem.

Jag har upptäckt att jag mer frekvent börjar besöka andra människors bloggar - till och med sådana som jag via min sida inte direktlänkar till. Det är väl för tre saker. Den första anledningen är att man får lära sig mer om personen i fråga. Vad säger mer om en själv en ens egna tankar? Inte mycket. Anledning nummer två är att jag får inspration till vad jag själv ska skriva i min blogg. Jag letar som sagt efter djupa ämnen och om det är någon som ger mig spännande uppslag kommer jag defenetivt att stjäla idéen. Den sista anledningen är att jag vill försöka utläsa någon slags information om mig. Om jag lyckas hitta något som indirekt kan länkas till vad jag har gjort kommer jag ju veta en del av vad den personen tyckte om mig i den givna situationen. Tack vare detta har jag fått fortsatt kraft att skriva på min blogg - för Saras ord om den kommer alltid att förgylla min dag (fast å andra sidan har KA inte via sin blogg erkänt att jag är gud så jag är fortfarande bitter). Så av dessa anledningar läser jag andras bloggar.

Men det finns väl några kriterier till att jag vill läsa personens blogg. För det första; det ska vara någon som jag träffar mer eller mindre någolunda regelbundet. För det andra; personen ska uppdatera sig blogg ofta. Annars läser jag den inte. Och för det tredje; det ska vara spännande läsning!

Jag måste säga att jag älskar att blogga. Det beror inte på en slags narcisism som via eterns vågor vill visa upp dig, utan på att jag får min stora chans att tillägna mig av ordets makt. Ni alla vet ju att varje ord som ni läser är förknippade med en känsla och en tanke. Ordet "student" betyder just någon som studerar på högskola (med mera) och det behöver vi inte tvista om. Men benämningen nazist skapar ju många olika tolkningar. De flesta i Sverige ser det som ett förbjudet ord men det finns ju tyvärr folk som välvilligt indendifierar sig med de djuriska värderingar som nazismen står för. Så genom att likna någon vid nazism (som judarna nu idiotiskt nog behöver utstå) förmedlar man ett gränslöst hat till någon. Jag vill ju inte påstå att jag sysslar med sådant. Hat är inte min grej, om ni förstår vad jag menar. Istället är det raljans och respektlöshet som jag för fram i min blogg. Jag har ju hört många positiva ord om mitt inlägg som handlade om historiens inkompetentaste filmrecensenter och där syntes det skräckfilmsrysliga adverbet varböld. Varböld säger ju rätt så mycket om vad jag tycker om deras smak och därför använde jag det. Men det finns ju, som ni självklart vet, många andra möjliga ord att använda i olika sammanhang. Därför bloggar jag; för att kunna leka med ordens styrka och få fram precis det jag vill säga. 

Efter att ha sett Mias blogg måste jag nämna att hon tog upp ett personlighetstest som finns på http://se.41q.com. Det stämde rätt in bra på henne. Men stämmer detta in på mig?

Som ni säkert sett i min blogg är politiska frågor något som jag verkligen brinner för. Därav finner jag ett enorm tomrum i bloggvärlden då min föredetta kårordförande Rickard inte har en politiskt inriktad blogg. Hans politiska tankar är - trots att han är på den andra sidan av den politiska skalan - alltid intressanta att ta del av. Därför startar jag härmed ett upprop för att Rickard ska starta en ny politiskt inriktad blogg. 

Jag läser precis Mias blogg och lär känna henne genom hennes "ärliga lista". Och jag skulle kunna göra en sådan själv, men då skulle ni ju se hur tråkig jag är =P . Därför besvarar jag enbart en fråga för det svaret är skoj:

Jag har plötsligt insett hur mycket tid som jag lägger på bloggandet. Det är nära nog tre, tre timmar per dag som jag skriver här. Dessa timmar skulle kunna användas på mycket bättre sätt. Jag skulle kunna återuppliva FRISK och scanna upp tentor för att lägga upp dem på hemsidan, läsa på mina psykologiska termer för att skapa förutsättningar att klara omkvisatentan, förbättra mina kunskaper inom det ekonomiska området (och göra mig till en attraktivare ansökande) med mera. Ja, jag skulle kunna göra en massa saker. Men jag lägger ned det snackat. Bloggandet görs för att det är skoj; det är kul att trycka fram mina åsikter. Därför ska jag fortsätta med bloggandet (men jag behöver förminska bloggandet. Kanske borde jag göra som Robert och dra till skolan oftare)

Finns x. antal fel!