En internationell ekonoms betraktelser

Jag läste precis KA:s senaste inlägg (bra att du uppdaterat bloggen) och det var något som han skrev där som jag känner att jag vill resonera kring. Han skrev nämligen att han använder bloggen mer för att vi som är intresserade av hans liv ska ha något att läsa, än att han ska få ut sig sina känslor. Och så känner jag ju också; 99 % av mina inlägg handlar mer om att ni ska ha något att läsa än att jag ska ha något att sända ut. Nu senast, i lördags, var det ju ett undantag för det var något som har bitat sig fast i mina tankar ett riktigt långt tag. Om jag inte kunde sända ut det i bloggen skulle jag nog aldrig kunna arbeta kring det. Men liksom KA kommer jag aldrig någonsin att visa mina inre känslor förutom när jag är någotsådär påverkad av procenthaltiga drycker (jag drack en del den dagen så det påverkade ju mitt humör). Jag kommer alltid må bra, eller vara trött - men aldrig nere, deprimerad, ledsen eller något i den stilen. Och även om jag drabbats av värsta baksmällan skulle jag ställa upp på vadsomhelst (förutsatt att jag inte behöver lägga pizza för då klarar jag defenetivt inte av att leva den dagen - det är till och med påfrestande att se en film).

Så då kommer ju frågan om var man kan ställa sina frågor. Jag har så riktigt många frågor att ställa; om jag betedde mig rätt, om hur jag ska hanska vissa människor, om man kan bjuda en tjej på bio via msn, och så vidare - men ingen att ställa dessa frågor till. Det är väl det som bloggen ibland används till (hur skulle jag annars resonera kring herrmiddan?). Men det är nog mitt fel att det är så. Jag är ju inte den typen som brukar bjuda in folk till min "borg". Det har, sedan jag började bli värsta nintendonörden i mina ungdomsård, inte blivit naturligt. Jag ser det som större än vad det egentligen är. Därför har jag aldrig blivit van vid att ställa frågan "kommer du för en öl?" (eller te) för man är ju så himla rädd för ett "nej". Men jag kanske ska börja göra det. Jag har så många frågor att ställa och så många svar att ge. Sedan får man ju lära sig något nytt om den andra personen i fråga. Jag älskar lärdomar och önskar ta varje tillfälle i akt till att ta dem.