Äntligen dags att bli coachad

Futurumtjejerna har erbjudit mig världens grej; att de, som en del i sin coach-utbildning, ska coacha mig under några gånger. Det är kanon eftersom jag alltid velat uppleva hur det är att ha någon som förlöser fram mina funderingar. Jag har själv velat bli coach en gång i tiden och har läst 30 hp pedagogik och 15 poäng samtals- och intervjuteknik för att förbereda mig inför en sådan hobbykariär (jag har andra drömmar att uppnå). Därför kan jag knappt, av ren nyfikenhet, bärga mig inför denna upplevelsen.

Jag måste dock välja ett ämne som de ska hjälpa mig med. Därför räcker det inte med att komma dit för en kopp kaffe (det kan jag ju göra vilken annan dag som helst, liksom). Jag har funderat över att använda min nya träningsiver som ämne, eftersom det håller jag ändå på med. Men eftersom detta säkerligen blir den första och sista gratissessionen med coachare kan man ju spela Allan och välja något tuffare och viktigare för mig. Det är som sagt bara att välja; muskler eller det andra. Vinst mot vinst. Det enda man förlorar är det man välher bort.


Nu funderar jag över min framtida träning

Jag har försökt träna innan utan en riktig framgång. Det beror på att jag tröttnat efter åtta veckor. Sjukdom kommer emellan, och träningslokalen är för långt ifrån hemmet för att jag ska övervinna motivationssvackan. Men nu känner jag till ett ställe där jysta klasskamrater hänger, och att boka träningsträff med dem är ju den bästa ursäkten för att lyfta skrot. Vem kan stanna hemma när man bokat tid med någon? Aldrig har tvättbrädan varit så nära!


Det bästa grupparbetet på länge

Jag provade en ny roll i dagens grupparbete; att vara den som håller i pennan och dirigerar gruppen efter bästa förmåga. I praktiken innebar det att jag skrev upp enkätförslagen på tavlan och samlade allas synpunkter på hur det skulle se ut. Det var många hårda och innehållsrika diskussioner men eftersom jag enbart tog mig ansvaret att samla allas synpunkter, kände jag inte pressen att komma på något nytt. Allt detta gjorde verkligen att jag trivdes med pennan i handen. Den gav mig en ny insikt i vad grupparbeten egentligen är och jag hoppas att jag får fortsätta att utvecklas på det spåret.

Dags att börja träna igen

Jag har blivit lat. Youtube och datorn stjäl för mycket uppmärksamhet för att jag ska kunna göra någon nytta. Det får musklerna att förtvina och magen att växa. Därför är det upp till mig att göra bättring och köpa ett medlemsskap i 24seven (eftersom flera klasskamrater tränar där). Jag ska skapa ett mål och använda mig av Carl-Johan Forsséns 6 steg till målets slut.

Star Wars-gänget rappar

Tack vare PC för Alla fann jag New Star Wars Gangsta Rap. Det är en film där i princip alla manliga huvudrollsinnehavarna i Star Wars-filmerna rappar om allt möjligt mellan kvinnor och respekt. Eftersom den är så härligt måste du se den!

PC för allas självklara råd

Jag blev lagom fundersam när jag läste PC för Allas repotage om hur ens personliga information sprids på nätet. Där sades det till exempel att både namngivna och anonyma bloggare har förlorat jobbchanser på att vara alltför frispråkiga i sina blogginlägg. Det nämndes också att de roliga bilder som tas på en när man är 16 år kan komma att förfölja en genom livet. Därför tänker jag att det är självklara fakta som presenteras; att man helst inte ska lägga fram information som man inte vill visa upp för allmänheten. Oavsett hur oskyldig det verkar vara kan det försvåra ens liv på flera olika sätt.

Därför ska man faktiskt jämföra sig med andra

Jag känner en riktigt jyste och karismatisk kille som ovetandes gav mig en väldigt bra idé; att det faktiskt finns vissa människor som man ska jämföra sig med. Det är som vad buddhisterna säger; att det enda sättet att göra en kniv större är att jämföra den med en mindre kniv. Ställer jag mina prestationer inom skolvärlden mot någon med mindre betyg, kommer ju självkänslan att höjas på ett geijserliknande sätt. Därför är det bra att jämföra sig med andra så länge man gör det på rätt sätt.

Och vad var det som min bekant sa? "Klaga inte över att du bara sovit fem timmar. Jag har bara två timmars sömn bakom mig - och jag är bakfull!". Tack vare det kände jag mig inte längre trött.


Kärnkraftdebatten är inte vad den har varit

För flera år sedan tillhörde jag de passiva kärnkraftförespråkarna. Jag ansåg att den nukleära energin var det rationellaste valet som fanns. Detta har ändrats efter de senaste årens övertygande argumentation om hur komplicerat kärnkraften egentligen är. Det är inte bara - om än osanolika - Tjenobyl-olyckor som vinkar med varningsflaggan; även förvaringsplatserna för det radioakltiva skräpet kan krackelera, vilket kan ge okända konsekvenser. Därför anser jag att Fokus djupdykande artikel om dagens kärnkraft har kommit alltför sent. Den innehåller i princip samma argument som jag brukade använda när jag försvarade kärnkraften. Därför måste jag troligen ändra värderingar igen, eller hoppas att media försvarar mina åsikter under den tid som jag faktiskt använder dem.

Äntligen kan Spara mäta hur mycket hon vinner på att inte slösa

Ni minns väl de gamla serierutorna med Spara och Slösa där det lutheranska sparandet var mer eftertraktat än det utsvängda levenet? Nu har denna världsbild äntligen smygit sig ned till cyberrymden, där den presifioneras av sidan http://www.sparapengar.be/ . Där får man lära sig alla knep som Spara skulle vara expert på. Om det inte är nog presenteras prisjämförelser som ursinnigt visar hur mycket man sparar på ett år. För en student som mig är sidan guld värd och jag hoppas att även du finner tillfredsstälellse i att besöka sidan.

Hela fyra versioner av Boten Anna! - sänk volymen så du inte stör grannarna!!

I min strävan efter kvalitet har jag strävat efter att behålla antalet youtube-rutor till ett minimum, men nu när jag hittade Basshunters "Now You're Gone" kände jag mig driven till att presentera alla versioner av "Boten Anna".







Aftonbladets statistik är inte signifikant riktig

Idag genomförde aftonbladet ett stickprov för att se hur många bilister som släpper förbi trafikanter. Undersökningens resultat var att vid 61 % av tillfällerna stannade bilisterna medan i resten av tillfällerna struntade de i att släppa gaspedalen. Dåliga siffror kan man tycka, men aftonladets metodik är ännu värre. Först och främst utför de stickprovet i en gata i Sveriges huvudstad. Även om min Stockholmsgeografi brister i mångt och mycket kan man direkt syna testets generaliserbarhet. För det andra är själva stickprovet så litet att den får en felmarginal på hela 6.5 procent men en konfidensintervall på 95 %. Summa sumarum var det en intresant läsning men med mina nykomna statistikkunskaper betyder resultaten ingenting

Därför avundas jag en viss person

Även om jag har klarat av alla ekonomikurserna med råge känns det ändå som att jag saknar något. Något mer än de kunskaper som krävs för att få de betyg som jag eftersträvar. Detta är jävlaranamma-självdicsiplin och kompispluggande och det kommer underlätta studerandet betydligt - vilket en viss person faktiskt har. Hon beskriver ofta hur hon - om man får raljera lite - närmast sover över i bibblan för att plugga. Det var inte förren nu som jag provade att göra det. Självsäkerheten höjdes av att plugga på mer fastare tider än att enbart öppna boken när andan flög in. Nästa sak som hon gör är att kompisplugga. Hon är defenetivt inte ensam när hon öppnar kurslitteraturen. Fram tills denna delkurs har jag med få undantag pluggat ensam. Det har ju tydligen nått hela vägen, men det var inte förren när jag studerade med andra som jag såg hur lärorikt det var. Jag lärde mig inte bara hur man skulle lösa några statistikuppgifter utan även lärde jag känna jysta människor som jag tyvärr inte konverserat med förut. Fortsätter jag med att praktisera båda dessa studieknep är jag säker på att jag kommer att nå långt; för det är ju så att om man siktar mot månen kan man allra sämst hamna bland stjärnorna.  

Jon Secadas "Just another day" - sommaren har aldrig varit så här nära

Trots att det i skrivande stund är soligt meddelar almenackan att jag måste vänta flera månader på sommarens värmande solstrålar. Därför passar musikvideor som Jon Secadas "Just another day" som en drömlik substitut till framtidens sommar. Visst tar man det lugnt när man lyssnar på musiken. 

 

Jag vill verkligen se Titinics okända uppföljare

En av mina favoritfilmer är (faktiskt) Titanic. Det beror på att historiefreaken i mig får en kick av att se en sådan rekreation av en sådan statusladdad händelse som båtens förlisning. Av den anledningen saknade jag dess uppföljare - tills alldeles nyligen. Någon har nämligen lagt in en trailer av en fejkad uppföljare och efter att ha sett den finns enbart ett begär i mitt huvud: att se den filmen!

 

Crash Test Dummies låt "MMM MMM MMM MMM" är riktigt bra!!!

En av de skönaste låtarna jag vet är Crash Test Dummies låt "MMM MMM MMM MMM". I dess tre verser skildras utanförskapet genom tre barns liv. En pojke har chockats svårt av en bilolycka, en tjej har födelsemärken över hela sin kropp och en annan pojkes föräldrar deltar i en religiös sekt. Lyssna till den!

Tenta kunde gått sämre - men jag missar säkert precis VG

Idag har jag spenderat flera timmar med ett energiskt tentaskrivande och konstaterat att det sannolikt räcker för G. I det absolut värsta scenariot kunde jag ta fram 35 poäng av 80 möjliga, medan i det mest önsksamma poängräkningen uppskattade jag poängsamlingen till 67. Det som dock grämmer mig är att en uppgift löstes på fel sätt vilket menas med att fem poäng sannolikt gick åt skogen. Dessa fem poäng kan betyda skillnaden mellan den eftertraktade betyget godkänt och det allra önskvärda VG. Men innan tentaresultatet sätts upp på anslagstavlan ska jag vänja tanken vid att jag - med största all säkerhet - slipper göra om statistiktentan.

Jag bävar inför statistiken utan att vara särskilt rädd

Det är inte med all förnöjsamhet som jag blir påmind om morgondagens statistiktenta, men det är inte heller med all pessemism som faktan slinker in i hjärnan. Tentor är nämligen ett sätt för mig att mäta mina kunskaper och se om de räcker ända till målet. Hur ska jag till exempel få reda på att jag kan tillräckligt mycket om statistikens grunder för att känna mig stolt över framstegen? Utan en testande tenta skulle jag inte få ett personligt kvitto på att jag klarat så långt jag vill. Därför ser jag fram emot morgondagen; för att se om allt som jag har övat upp mig på för mig till målet

Är blyga människor verkligen själviska? ChosonNinja filosoferar

En av de främsta tankeställarna i Youtube är ChosonJinja. Med hjälp av en österlänsk musik kan han förvandla varje problem till en filosofistund - så även för blyghet och dålig självkänsla. Hans slutsats är faktiskt smått provocerande eftersom han menar att blyga människor egentligen är själviska eftersom de inte vågar dela med sig av sig själva. Det som dock är rätt är att det är rädslan som hindrar folk från att vara sig själva. Undersök själva genom att beskåda denna videon.

Alliansen mot konservatisterna - regeringen mot oppositionen

En av de sakerna som jag märkt i svensk politik är att de olika blocken fungerar som jordens magnetfält; de byter ofta poler. Liksom att den magnetiska sydpolen en gång var den magnetiska nordpolen har socialdemokraterna förvandlats till sveriges konservatistiska alternativ. Det märks inte minst i Sahlins raljerande avståndstagande från att öppet defeniera sin politik (eftersom befinner sig i den behagliga Schwarzenegger-liknande situationen där man vinner på att inte säga något förstår jag hennes avståndstagande) eftersom hon gång på gång visar upp sig som återställare - och inte frammåtskridare. Därför skulle det bli skönt att det politiska magnetfältet återsälls så att man vet var man står.  

In vino veritas - kostar det så smakar det

SVD rapporterar att Caltechs företagsekonomiska institution testade hur vinets pris påverkar smaken [rapporten finns här]. Detta gjordes av att 21 människor fick smaka 15 glas av samma vin, fast med olika prisklasser. I vissa prover fanns rätt pris medan i andra viner användes en annan prisuppgift (som att det billigaste vinet syntes vara det dyraste vinet, och vice versa). Resultatet var att priset påverkar den subjektiva smakupplevelsen. Trots att man drack det billigaste vinet var det bäst i test eftersom prislappen ljög om att den var dyrast. Detta är en spännande slutsats eftersom priset verkligen tolkas som en kvalitetsindikator. I ett test såldes samma produkt i samma affär med tre olika prisklasser och det var mellanpriset som vann. Därför måste den externa kvaliteten vara stor i vintestet. Dock kan jag finna en ovidkommande variabel i den oberoende variabeln som kan förklara en del. . Ett av de fyra P:na - priset - påverkar ju en stor del men så även kostnaderna för att ta fram ett bättre vin. Enligt vad jag har sett skiljer sig 60-kronors-vin och 100-kronors-vin sig åt i smak och kvalitet och det måste ju vara en så kallad ovidkommande variabel. Även den beroende variabeln måste ha en annan förklaring eftersom det är njutning och inte smak som man testar. Dyrare viner behöver inte smaka bättre, men som jag skrev nyss innebär en bättre skördning att dess kvalitet kan bli bättre.

Ett gammalt test med chockerande resultat (men svenskarna var bäst!)

Tack vare en youtubefilm blev jag varse om en geografiundersökning som National Geographics utförde. I denna undersökte man skillnader mellan åtta länders geografikunskaper. Resultaten var lockande; svenskarna var bäst! Det som dock chockade mig var att enbart 89 % av amerikanarna kunde hitta sitt hemland; att väldigt få människor kunde finna Sverige, att Israels plats på kartan var ett mysteirum och dylikt. Gå in i länken och se efter själva!

Man kan tro att en kreationist stöder Rödebypappan

Som ni alla vet behöver man en riktigt stark fantasi för att tro på kreationismen, men det krävs en större del av ignorans för att motstå evolutionen. Ett exempel på detta är att man ignorerar alla tusentals bevis som stödjer utvecklingsläran. Man använder till och med frågan "var du där?" som ett orelaterat argument för att skyla över sin ignorans och okunskap. I den bästa av världar skulle denna åkomma vara unikt för de peudoveteskapliga alternativen till Darwinismen, men tyvärr råkade jag märka att samma ignorans även används på andra fält. Det var nämligen en av dem som ställer sig på Rödebypappans sida som visade upp sin förmåga att ignorera faktan. Den argumenterade nämligen i Metro att åklagaren bara fantiserade ihop en historia om att 50-åringen dödade 15-åringen på nära håll, och avslutade med punchlinen att pappan var oskyldig. Som ni vet står jag med fötterna på båda sidorna eftersom det vara lika mycket en framprovocerad tradegi som ett misslyckande för samhället, men att ignorera den rättstekniska utredningen och samtidigt anklaga åklagaren för att fantisera fram allt får mig att se rött. Det är faktiskt som att ignorera flera fossiler och anklaga forskarna för att vara konspiratoriska satanister. Därför vill jag avsluta med att säga att man ska kolla alla fakta innan man fäller sådana politiska omdömen, och att ignorans får mig att se rött.

Aftonbladet gör en "Simpsons" - MAX POWER!!!

Idag skrev aftonbladet en artikel om de anonyma svenskarna som heter likadant som svenska litterära hjältar. Vi fick bland annat läsa om verklighetens Lisbeth Salander och finna - efter förfrågan från journalisten - att båda har arbetat med datorer. Nästföljande person på tur var Patrik Hedenström, Eric Winter och två till.  

Detta påminner mig mycket om en medlem av Simpsonsavsnittens nomenklatura, där Homer Simpson döper om sig själv till Max Power. Att han just gjorde det berodde på att hans namne var en klunseduns av sällan skådat slag, i en polisserie som i princip alla beskådade. Detta gjorde att Springfield-invånarna projicerade rollfigurens personlighetsdrag till just Homer Simpsons. Han förväntades säga catchlines som "Oh-oh spaghettioh" och liknande - vilket han inte ville göra.

Så bara för att man är namne med en fiktiv hjälte betyder det inte att andra grupper än Intresseklubben behöver veta vilka likheter man har med figuren i fråga.

När "Om man är smart..." blev omodernt

Jag har sett att det finns några saker som man ska tänka på när man hjälper andra med mattetal. Ett av dem är att alltid ha respekt för motparten och vara tålmodig, även när den gör fel. Det kände jag defenetivt inte när någon assisterade mig med ett tal idag. "Om man är smart" sa hon och löste ekvationen på ett annat sätt än vad jag gjorde. Jag vet förståss inte vad assioserar med den frasen, men jag tolkade självklart hennes ord som att jag var osmart - vilket jag defenetivt inte är. För att bevisa min ståndpunkt elaborerade (för er som vill lära er ett nytt ord betyder det "utvecklade") jag min förgående uträkning och visade att den säger exakt samma sak som hennes version, utan att vara minsta dum för det. Därför råder jag er alla att om ni hjälper någon med något ska ni absolut aldrig använda frasen "om man är smart..." för då provocerar man motparten.

Ps. För att undvika att ta med mig provokationen hem borde jag ha påpekat min reservation till hennes ordval just då. Men det är en svaghet; att jag alltid låter sådant gå. Därför borde jag åtminståne lära mig att inte låta sådant passera

Pps. När jag ändå är i klagomålsfasen. När Lyxfällan diskuterades nämnde jag att jag aldrig sett den. Oväntat, och, som jag verkligen tycker, onödigt nog, kommenterades det med "du har ingen tv" med en sådan provocerade röst att det spädde på min irritation. Jag borde verkligen lära mig att säga ifrån.


Min ideal-lördags-kväll

Med tanke på förgående inlägg vill jag avslöja vad jag helst vill få ut av en lördagskväll. Det ska vara en god middag med tillhörande te. Helst ska det vara något som är enkelt att tillreda och som därför inte tar alltför mycket energi av undertecknad. De två självklara dryckerna som hör till är vin eller öl, som ska drickas för att skapa njutning - och inte berusning. Detta ska följas upp av att någon tar upp ett intressant spel från lägenheten eller väskan. Spelet ska vara av den karaktären att man kan tillbringa timmar utan att ha tråkigt. Det hela ska avrundas med att man uttalar hur roligt man hade det och hur mycket man ser fram emot nästa helg. Därför vill jag avsluta skrivelsen med att säga att ni alltid är välkomna hit.

Därför liknar jag Anders Borg

Jag brukar ofta reflektera över mitt liv och en av de senaste tankebanorna gällde den revolutionära moderaten Anders Borg. Det är inte bara att vi är progressiva borgare och att vi båda har glasögon, utan att vi faktiskt föredrar stilla hemmakvällar framför krogbesök. Jag kunde följa med mina vänner ut på en pub idag men jag orkar bara inte. Varför spendera en summa pengar på något som allra minst stjäl en dagen-efter för mig? En stilla hemmakväll med en kompis (idealet är väl att vi spenderar timmarna med en god bit mat för att fortsätta med ett underhållande sällskapsspel) är lika bra det - och det blir minst sagt lika minnesvärt (man kan nog argumentera för att man minns mer av det än om alkohol bjuds in). Därför ser jag vissa likheter med den revolutionära moderaten Borg.

Därför vill jag bli kreationist

Det som inspirerar mig mest med kreationisterna är att de ägnar så mycket energi åt att ignorera bevis och fakta. Se på det; när de kritiserar evolutionsteorin för att (bland annat) sakna felande länkar hoppar de över de tusentals bevis som finns att beskåda i världens muséer. När de pressas tillräckligt mycket kommer de att anklaga vetenskapsmännen för att vara konspiratoriska lögnare som förfalskat dessa fossiler för att dupera besökarna. Jordens datering är också en ömmande tå för dessa kreationister. Att Tellus är över 4 miljarder år gammal går stick i stäv med vad den heliga skriften säger. Eftersom kreationisternas defenition på vetenskap är dra slutsatser från bibeln och leta upp fakta i verkliga livet, kommer de att anklaga mätningen för falskhet. Kol-14 kan man inte lita på, säger de, och presenterar felaktiga citat (quote mining) och ett par fall där kol-14 inte bör användas. De lever alltså lyckliga i sin tro att guds ord är rätt och att all fakta har fel. Genom att knåpa ihop en fantasivärld och ignorera allt som säger emot dem kan de leva i en bubbla där allt är perfekt. Det är just därför som jag skulle vilja vara en kreationist för en dag.

Kärnkraftverk är en alltför kortsiktig lösning

I mitt förra inlägg refererade jag till ett visst test. Där fanns även frågan "anser du att man behöver bygga fler kärnkraftverk för att förminska utsläppet av växthusgaser"?. Svaret blev nej. Det beror på att kärnkraftverken är en alltför kortsiktig lösning. Dagens problem med dumpning (eller vad det egentligen heter) är alltför stora för att man ska känna sig säker. Därför anser jag att man inte ska bygga fler kärnkraftverk. Självklart tar jag i beaktning de positiva egenskaperna som denna energikälla för med sig, samt att de kan utvecklas för att bli ännu mindre problematiska. Men om man lade pengar på att forska fram kostnadseffektiva lösningar, såsom effektivare solkraft, skulle alla problem försvinna ur världen. Vi skulle då slippa dagens växthus- och kärnkraftsproblem och ändå få våra energibehov tillgodosedda. Detta är min vision.  


Därför bör USA stanna tills jobbet är gjort

När jag jämförde mina åsikter med vad USA:s presidentkandidater tycker kom jag i kontakt med frågan "anser du att USA:s tillbakagång från Irak ska utgå från en bindande tidsplan?". Efter en stunds tvekande beslutade jag mig för att soldaterna ska stanna tills jobbet blir gjort. Varför? Det är ett helvete som pågår där - vars tändande gnista var invasionen. Tusentals människor har dödats i bombattentat och diverse olika peudoarméer åker runt bland städernas gator och avrättar de som tror på fel trosinriktning. Det enda som - om man får tolka medias icke-rapportering från regionen - räddar civilbefolkningen från allt detta är just, ironiskt nog, USAs soldater. Sedan "The Surge" inleddes har färre våldsdåd skildrats i media, vilket måste betyda att stämningen blir lugnare där. Om soldaterna lämnar landet åt mördararméernas öde kommer säkert ett helvete skapas som dödar fler människor än någonsin tidigare. Därför anser jag att amerikanarna bör stanna kvar eftersom de - ironiskt nog - är de som skyddar de oskyldiga från de värsta våldsdåden.

Därför kan vissa vara mer lika än andra

När Bhottu dog för några veckor sedan kom jag att tänka på vad grisarna sa i "Animal Farm", alltså att alla är lika men att vissa är mer lika än andra. Det stämmer verkligen om man ska syna synpunkten ur ett visst perspektiv, nämligen ledarskapen. Vissa människor har den otroliga karisman att deras existens blir en symbol för - förhoppningsvis - det som de kämpar för. Det gäller inte minst Bhutto. Gräsrötterna såg upp till denna person så mycket att hon persofierarade saken. När någon attackerade henne, angrep de saken. Därvid kan alla människor vara lika men vissa mer lika än andra

Äntligen skola (!!!)

Jag har som bekant haft en kort men välbehövlig semester från skolan. Fast när jag promenerade runt i campusområdet och träffade alla bekanta kände jag mig som hemma. Det är nämligen så att skolan har blivit en av de interaktionssfärer som Arhre och gänget pratar om. I skolan känner jag samhörigheten med alla som försöker klara nästa tenta - och de som aktivt, i kåren med mera, kämpar för att allt ska skötas så bra som möjligt. Därför är jag - faktiskt - glad av att vara tillbaka (men jag skulle inte tacka nej till två veckors ledighet till =P )

Kärlek är vad som motiverar en - därför ska man dränka sig med positiva känslor

I Youtube fann jag en kristen ninja som ofta lägger ut sina filosofiska resonemang på nätet. Det bästa med honom är att hans hela ande omsvärmas av lugn och ödmjuk vishet (vilket explecit beror på röstens lugn och den österländska musiken). En av de lärdomar som han hade i bakfickan var att man ska dränka sig med positiva känslor. Det kan liknas vid en kaffekopp med endast svart kaffe i (självklart kan du sätta detta till praktisk verklighet, men glöm bara inte att prova detta i vasken =P ). Häller man i mjölk blir det bara ljusare och ljusare och till slut har allt det svarta hällts ut. På samma sätt kommer ens indre mörker att lösas upp och bytas om till kärlek och omtanke. Därför ska man prova på att affirmera sig med positiva ord.

Kvalificerat slöseri med sitt liv

Aftonbaldet rapporterar om USA:s medelsvensson, eller AverangeJoe som han kallas i de trakterna. Han är en oberoende proffspolitiker som vill vinna presidentvalet utan att spendera miljoner dollar i kampanjkonstnader. Problemet är bara att det är ett skämt, och att han har hållit på med det för länge för att inse att det inte kan vara verklighet.  Han är till exempel stolt över att ha pratat med tusentals människor under sina resor, men samma sak har vår egen Reinfeldt gjort - utan vidare framgång. Samtidigt har han ingen aning om hur ett land ska skötas. Därför hoppas jag att han snart ger upp och ger sina barn en trygg och normal uppväxt - eftersom mannen lever på ett skämt.

Det är skillnad mellan att ta och och rädda liv

Idag beskrev en debattör i sydsvenskan hur forskare används för att amerikanska soldater ska orientera sig bättre bland civilbefolkningen. Detta fenomen har uppstått efter att "The surge" har inletts, vilket kortfattat kan beskrivas som  "genom att ortbefolkningen lär känna oss bättre kommer de inte döda oss lika ofta". Så tolkar dock inte debattören detta, eftersom denne ser USA:s nya strategi som ett bättre sätt att pricka in måltavlor. Problemet är bara att debattskribenten inte skiljer mellan att ta liv och rädda liv. De amerikanska soldaterna måste lära känna ortbefolkningen för att minska deras agresivitet. Det leder i sin tur till att de är mindre benägna att utsätta människor - både soldater och civlister - för sprängattentat och är alltså det bästa man kan få i de trakterna. Därav håller jag defenetivt inte med debattörerna om att USAs nya strategi används för våldsamma syften.

Ett stresslöst liv - himmel eller helvete

Jag har alltid försökt vara så avslappnad att man faller vid sömn av att se mig. Det har bland annat fått en vän att beskriva mig som den mest avslappnade killen han känner. Tyvärr har jag märkt att när det väl gäller - som när man har svåra statistiktal framför sig - klarar jag inte av att mobilisera tillräckligt mycket energi för att ta mig an de svåraste uppgifterna. Det går hand i hand med vad tidningen "Allt om vetenskap" skriver. De nämner till exempel att människan skapades för stress och att det är stressen som får oss att prestera. Höjdhoppare hoppar gärna när publiken pressar dem med handklappningar. Istället för att lösa statistikuppgifterna är datorn - internetbloggandet och uppsökande om kreationisminfo - mer lockande. Därför måste jag lära mig att hantera stressnivåerna bättre så att jag kan kontrollerbart gå från passiv (vilket är min vanliga fas) till aktiv.

Icke patriotisk privatperson - och en slarvig försvarsmakt

I sydsvenskan rapporterades det om en vanlig privatperson som fann ett kvarlämnat USB-minne vid en av bibliotekets offentliga datorer. I ren iver att stilla nyfikenheten pluggade han in stickan - för att finna försvarshemligheter. Det var nämligen en ytterst slarvig försvarstjänsteman som hade glömt kvar minnet i bibblan. Problemet var bara att han gick till sensationstidningen Aftonbaldet. Varför gjorde han det? Jag skulle ha ringt SÄPO och berättat vad jag hittat. Då skulle jag må bättre.

Men iofs är vi alla olika, och vad en person tycker är rätt tycker jag är ...mindre rätt. Därför hoppas jag att jag råkar ut för en sådan sak så att jag kan se hur jag kommer att agera.

Detta förvånar mig

Alla som har gått ut i stan idag har märkt att det är rätt halt. Man behöver knappast ta på sig skridskorna för att ta sig en tur. Problemet är bara att de banskalhalaste bitarna alltid verkar dyka upp när man minst anar det, med en komisk sillywalk-rörelse som följd (när man försöker hålla sig stående). Lyckligtvis dattade jag inte ned på ändan, vilket förvånade mig. Jag var rädd för att pygmarioneffekten skulle få marken att tryckas upp mot kroppen (eller tvärtom; att jag skulle ramla) men så var inte fallet. Därför är jag förvånad - och glad.

En insändare utan vett

Just när jag trodde att svenskar var förskonade från de evolutionsmotståndare som sammanfattar Darwinism med fördommar, läste jag ett skrattretande inlägg i Metro. Där baktalar psykologen och poeten Lars Folcke alla som tror på Big Bang teorin genom att hävda att vi ger uttryck för en "cynisk reduktionistisk materialistisk världsuppfattning"; att vi (stråmansvarning) tror att allt började med Big Band och att resten beror på slumpen. Vidare skriver han att man då glömmer bort en sökande verklighet som ett antal kända personer sägs ha upplevt. Det är skrattretande eftersom det finns många kristna, såsom Ken Ham, som tror på nåt sådant, fastän att de anser att Big Bang är mer rationalistisk än något annat.

"Man kan bli chef, men inte ledare" - en felaktig formulering

Jag hade en givande diskussion med en kvinna som har upplevt arbetslivet en tid. Hon sa att felet med dagens företag är att alltför många människor siktar mer på befattning, pengar och status än övriga mål; och det kan jag hålla med om. Vi alla har, tack vare Pigges bok om sina upplevelser efter Tsunami-katastrofen, sett hur det kan gå när folk utan uppoffringsförmåga jämt och ständigt skickar sökande vidare. Men enligt hennes resonemang kan man aldrig bli ledare trots att man blir chef.

Låt mig ta den klassiska åtskillnaden mellan begreppen chef och ledare. Chefsskap beror på befattning och där har man en organisatorisk maktpossition, medan en ledares makt bygger på personliga egenskaper. Därmed kan man säga att man kan vara chef men inte ledare, likaså att man kan vara ledare men inte chef. 

Logiken bakom påståendet att man inte kan bli ledare, utan det är något som man är, bygger på att ledarskap är ett trait (möjligtvis ett av de stora fem och/eller IMDB). Eftersom man föds med det kommer man alltid att förbli ledare. Och det håller jag verkligen inte med om. Det beror på att jag, liksom Robert, har kommit fram till att miljön också påverkar människan. När man väl blir chef och upptäcker att folk lyssnar till en, kommer det onekligen göra en till ledare. Det är ungefär som att säga att eftersom man är deprimerad nu kommer man alltid bli det.  

Sammanfattningsvis kan man bli ledare. Det är bara att hitta rätt miljö.

"Forskarna ändrar aldrig sina teorier men guds ord är alltid detsamma" - eller är det verkligen så?

För ett tag sedan läste jag att fundementalisten Mike Huckubee (som förövrigt var med i den populära reklamsnutten mikechuchfacts) dissade evolutionen på grund av att dess förespråkare alltid ändrade teorier, men inte hans gud.

Därför ställer jag två frågor. Om det var så att gud skapade allt; vad kom då först? Människan eller djuren? Och får man äta kameler? Ja eller nej?

Den första frågan ställer jag eftersom bibeln inledningsvis förklarar att gud skapade människan efter djuren, för att i nästa kapitel hävda att djuren skapades efter människan. Fråga nummer två kommer från att gud, i 3 Mose kap 11 talar om vilka djur som man får, respektive inte får äta. Det går i stäck i stäv med att han tidigare, i 1 Mose kap 9. proklamerar att allt som lever och rör sig ska vara föda.

Detta är två snabba exempel men säger ändå mycket om en sådan logik.

Vasaloppet borde förbjudas - folk dör av det

Efter att en 16-årig kille har skadats allvarligt av en fyrverkipjäs frågar sig aftonbladet. se om fyrverkierierna borde förbjudas. Samtidigt används ett boxningsrelaterat dödsfall som ännu ett argument för att proffsboxningsförbjudet ska fortsätta gälla.

Men är det inte ankar-fel som man ser? Bara för att media lyfter fram ett fåtal dödsfall borde det knappast betyda att det är ...farligt. Alkohol dödar som bekant människor och unga människor tar gärna en sup då och då. Betyder det att aftonbladet ska basera ännu en sensationins-nyhet på det? Och, enligt vad en blogg skriver, är risken större att dö av vasaloppsrelaterade problem än boxningsrelaterade sådana. Ska vi svenskar - om logiken "allt dödligt ska förbjudas" gäller - förbjuda Vasaloppet?

Svaret på båda frågorna är "knappast". Vi behöver mer än sensationella nyheter och väldigt hastiga slutsatser för att förbjuda något sådant!

Skam - att inte räcka till

Nyss läste jag en intressant betraktelse om ämnet skam (som finns att hämta här). Det handlar om att skammen skyddar värdefulla bitar av oss, särskilt när omständigheterna tvingar oss att förkasta våra innersta identiteter. Vi skäms för att vi skäms, och det enda sättet att förminska skammen är att blotta strupen och tala om sina upplevelser för någon. Det är, med andra ord, en svår sak.

Vad är det för sida som lär ut dessa texter? En psykoterapisida som marknadsför nyttan i att kontakta terepuetter. Tydligen ska texten om skam få oss läsare att öppna strupen för de enda som kan lyssna på oss; dyra terepuetter. Jag kontakter hällre mina vänner än att prata med psykoanalytiker.

Dock anser jag att texten om skam är riktigt bra.

RSS 2.0