En internationell ekonoms betraktelser

Dålig rubrik till trots; Alien vs. Predator 2 (härefter kallad AVPR) är en av de värsta filmerna jag sett. Den var så dålig att jag till och med stängde av den före dess slut. Orsaken till dessa tirader är att den var så löjlig och så hemsk. Allt utspelade sig i en amerikank idyllstad som får kräkreflexerna att arbeta. Där är förekomsten av kroppsligt fett förpassad till de stackars hemlösa; alla andra invånarna har perfekta kroppar. Tillika på detta har filmen skapats av sadister som bryter mot varje filmregel som finns. Till och med barn och gravida kvinnor, vars vatten precis gått, fallet offer för de sadistiska regisösserna.  Allt detta är bara en del av det som jag störde mig på. Därför är mitt råd att dissa filmen. Det finns många andra filmer att se på.

Jag fick precis reda på en väldigt sorglig nyhet; en person i min bekantskapskrets har gått bort. Denna persons bortgång är väldigt färsk. Därför tänker jag på denna personen, och särskilt på dennes familj. Jag hann aldrig lära känna denna person mer än på det ytliga planet - men ändå har det berört mig djupt. Trots att döden alltid är ständigt närvarande, är vi aldrig förberedda på dess ankomst...

Jag letar extrajobb med ljus och lykta, utan att finna något som passar mig. Antagligen ska man ha erfarenhet av något som jag inte har, eller ska man bo någonstans där jag inte bor. Därför börjar jag bli smått desperat inför de studande rekryteringsbehoven som hopar sig till examinationen. Så, är det någon av er som har hört talas om en arbetsgivare som snabbt behöver en deltidsjobbare?

Idag, när sydsvenskan kommunicerade fram gårdagens viktigaste nyheter, slog en tanke mig så hårt att jag vill förmedla den i min blogg. Det är nämligen så att jag vill bli buddhistmunk. Inte så att något kall för mig dit, utan för att man blir en sorts auktoritet, inom frågor som man absolut inte har någon vetskap om. Munken, som intervjuades i dagens Söndag-bilaga, visade detta när han dumt nog uttalade sig om både ekonomi och psykologi. Hans civilisationskritik var både löjliga och tröttsamma, och om han hade varit något annat än munk skulle sydsvenskan säkert inte nämnt hans naiva inställning.

Men nu, under finanskrisens hårda tider, märker vi av flera andra människor som - likt den nämnda munken - vill sjunga ut sin okunskap. Två dagar i rad fick jag nöjet att läsa, hur två av varandra oberoende insändarskribenter kritiserade användandet av pengar. Flera andra hobbytyckare anser att kapitalismen är felet, och att finanskrisen är beviset på deras ståndpunkt. Och snart kan man väl vänta sig att kommunister ska framföra sina åsikter om varför Sverige borde bli - kommunistiskt.

Jag blir trött på denna okunskap. Speciellt efter att uppmärksamma fler och fler brister i deras resonemang, ju mer jag läser mig in i de berörda ämnena. Jag tvingades ju ämna flera timmar för att studera de bakomliggande orsakerna till finanskrisen, för att skapa min egen bild av vad som händer. Kanske är det därför jag bör bli buddhistmunk: så att jag kan försvara civilisationen utan att för den delens skull veta vad jag talar om.