Så kändes det när det var IKEA och inte min mormor som ringde...

Just nu är jag lite omskakad och det beror på att jag, utan att vara beredd på det, fick genomföra en telefonintervju med IKEA. Det var bara en kvinna som ringde just precis som jag väntade på ett telefonsamtal från mormor. Dock blev man ju lite tagen på sängen när det visade sig vara just kvinnan från IKEA.

Telefonanställningsintervjun gick bra, men jag känner självklart att jag kunde göra bättre. Dock finns det väl inget mer som man kan göra när man blir tagen på sängen... Om jag hade vetat att en telefonanställningsintervju stundade skulle jag ju förberett mig. Men.. man lär sig ju.

Dock hoppas jag att jag få arbeta på IKEA. Det företaget tar ju hand om sina anställda, är ungdomars önskearbetsplats och har värderingar som, minst sagt, skulle göra mig stolt att jobba där [tänker lite på min uppsats om CSR och HR

Men vi får se vad som händer =)

Hahaha - jag är en lekare

Jag är väl inte den person som kan kallas stekare. Till exempel är det flera faktorer som talar emot att jag ens kommer att kunna titulera mig som en sådan. Därför är det roligt att besöka bloggar som http://bratguide.blogg.se/ och se vad jag behöver göra för att bli stekare. Till exempel ska man aldrig spela en två år gammal house-låt (tyvärr David Guetta), man ska ha en bra frisyr (längtar efter pengar), man ska välja ett bra umgänge och man ska blanda billiga kläder med dyra accesoarer. Viktigast av allt är att inte vara en lekare för då är man bara en stekar-wannabe. Så, vad har jag att lära mig av denna bloggen? Inget viktigt... den skrevs säkert av ett par självmedvetna schtekar-killar med för mycket fritid och humor. Därför följer jag rådet att det enda som gör en schtek är att man fokuserar på sig själv till 100 %. Därför gottar jag mig att jag sprang en mil och drar mig till sängs.  


Ska jag bli militär!

Jag läste precis på SVD att arbetsförmedlingen kan ålägga arbetslösa till att bli yrkesmillitärer. Det är ju en spännande nyhet för någon som inte fick göra lumpen. Därmed är väl chansen för mig att bli yrkessoldat rätt liten - men om chansen skulle uppenbara sig skulle jag bara tacka ja. Jag menar: vad är väl en spännande (och, om man åker till Afghanistan, kaotisk) tid i fält jämfört med att leva i arbetslöshet? 

När Sverigedemokraternas sak blev Danmarks

Det är inte med lite hänförelse som jag följer Sveriges val i dansk partipropaganda. Inte för att Sveriges partipolitik brukar synas över sundet utan för att det syns på ett riktigt spektakelt sätt.

Ni vet väl vad det hela handlar om, SD:s valreklamfilm. Den var chockerande rasistisk med en stackars pensionär som blir förbisprungen av en armè burkha-klädda barnvagnsförare. Speciellt berättarrösten var så kall och saklig att jag undrade om någon hade rökt på alltför mycket när de gjorde filmen (annars skulle de defenetivt ha räknat med hur Svenska folket skulle ha reagerat på filmen). Därför är det ju inte mer än rätt att TV4 valde att inte sända reklamen.

Jobbsökningen går sådär

Hmm, mitt liv är inte mycket spännande just nu. Det enda som görs är att söka jobb. Tyvärr blir det inte mer än två till tre jobb per dag eftersom jag verkligen vill göra ett nytt och bra personligt brev varje dag. Alla andra som jag pratar med blir lätt misstänksamma när man bara söker denna jobbnummer, men vad gör väl det?

Annars springer jag som vanligt, försöker följa mitt program som borde få mig att springa en mil om tre veckor. Förutom detta övar jag med munspelet och umgås med föräldrarna. Ja, mer händer inte.

Snart borde jag börja skriva politiskt igen. Mycket händer inom politiken så något måste man ju skriva om.

RSS 2.0