När "Om man är smart..." blev omodernt
Jag har sett att det finns några saker som man ska tänka på när man hjälper andra med mattetal. Ett av dem är att alltid ha respekt för motparten och vara tålmodig, även när den gör fel. Det kände jag defenetivt inte när någon assisterade mig med ett tal idag. "Om man är smart" sa hon och löste ekvationen på ett annat sätt än vad jag gjorde. Jag vet förståss inte vad assioserar med den frasen, men jag tolkade självklart hennes ord som att jag var osmart - vilket jag defenetivt inte är. För att bevisa min ståndpunkt elaborerade (för er som vill lära er ett nytt ord betyder det "utvecklade") jag min förgående uträkning och visade att den säger exakt samma sak som hennes version, utan att vara minsta dum för det. Därför råder jag er alla att om ni hjälper någon med något ska ni absolut aldrig använda frasen "om man är smart..." för då provocerar man motparten.
Ps. För att undvika att ta med mig provokationen hem borde jag ha påpekat min reservation till hennes ordval just då. Men det är en svaghet; att jag alltid låter sådant gå. Därför borde jag åtminståne lära mig att inte låta sådant passera
Pps. När jag ändå är i klagomålsfasen. När Lyxfällan diskuterades nämnde jag att jag aldrig sett den. Oväntat, och, som jag verkligen tycker, onödigt nog, kommenterades det med "du har ingen tv" med en sådan provocerade röst att det spädde på min irritation. Jag borde verkligen lära mig att säga ifrån.
