En internationell ekonoms betraktelser

Jag sitter med min punch och minns en rätt så pinsam sak som kan ha framställt mig som en alltför ensam och desprerat man. Det var nämligen så att jag skrev ned ett ytterst intressant citat från Paulo Coehlos underbara bok "Häxan från Portobello" på baksidan. Detta gjorde jag enbart för att jag, när jag väl författat ihop en hel roman, vill påbörja boken med ett citat från en känd författare. Själva citatet har jag glömt men det handlade om att man är som ensammast när man börjar känna sig ensam. Det sa så mycket mer om människan än 20 gamla poäng psykologi. Kruxet är bara att jag gav bort boken till en tjejkompis, som såg citatet och nämnde att det var rätt djupt.  Eftersom det var det enda citatet som jag tecknat ned måste hon ha trott att jag är helt isolerad från omvärlden och att jag verkligen lider av det. Detta lärde mig att om jag skriver ned djupa citat måste jag förklara vad jag menar för att undvika missförstånd.