Mer funderingar om Karlstad
Ni sitter jag här i Karlstad, tidigt på morgonen, och känner att sängen inte fått ta hand om mig lika mycket som jag velat. Men vad ska man göra förutom att gilla läget? Man måste ju härda sig. Sedan får man ju utstå den mycket hårda och som man kan beskriva det grova humors som går runt i gänget. "Om du hugger huvudet av dig slipper du skymma sikten" och "Han har ingen koll [...när jag tog den sista droppen av en sorts grillgrej - men om de tog lika mycket skulle de ha minst sämre koll än vad jag har]". Samtidigt är jag mer reserverad än vanligt. Kan bero på att jag är trött, men också för att jag tänker på att jag inte kan utforma det här intresseväckande och karismatiska talet som alla andra har här, och som får alla att gilla dem på direkten. Jag får inte inte fram detta, utan mummlar nog mest när jag talar med andra så då är det lika bra att vara tyst. Nätverksmöjligheten förminskas men då jag är här för att offra mig för min kår och inte för något annat får jag gilla läget. Så är det med att vara jag.
------------------------------------------
Uch, jag måste lära mig att fokusera. Jag är både så öppen för yttre stimulanser och så betänksam att jag lätt förlorar koncentrationen. Eller som någon sa om mig: "jag har ingen koll" (Om jag låter mer bitter än vanligt beror det både på den kommentaren, men också för att jag sovit alltför lite)
Och det är bra att jag har mycket att skriva om nu
------------------------------------------
Uch, jag måste lära mig att fokusera. Jag är både så öppen för yttre stimulanser och så betänksam att jag lätt förlorar koncentrationen. Eller som någon sa om mig: "jag har ingen koll" (Om jag låter mer bitter än vanligt beror det både på den kommentaren, men också för att jag sovit alltför lite)
Och det är bra att jag har mycket att skriva om nu
Nu är jag på plats med alla politiker och jag vill vara som dem
Nu sitter jag på plats i Karlstad och blickar drömmande på hur alla dessa tyckare kan formulera sig. De hittar alltid orden lika lätt som att jag skulle hitta datorn som just nu sitter framför mig. Detta går verkligen inte hand i hand med hur det fungerar för mig. Jag måste nämligen välja mellan att välja rätt ord eller att formulera dem på ett välartikulerat sätt. Om jag tänker på att framföra min mening så att folk förstår kommer jag inte använda tillräckligt bra ord för att kommunicera fram vad jag menar (för det är då som folk måste fråga vad jag menade). Men om jag yttrar mig som jag tänker kommer folk att fråga vad jag sa. Så... life's a bitch. Men jag får göra mitt bästa för nu när alla är på hugget ska jag inte vara ett offer för något som jag kan ändra på. Eller hur? Då ska jag kämpa
Sedan är jag stolt över att jag kunde gå fram till talarstolen idag - även om det bara var en övning. Jag har inte fått ett sådant sådan rus som nu på länge.
----------------------------------------
Och jag måste börja koncentrera mig. Som ni alla vet är jag en dagdrömmare och med ett möte som håller på i, gud vet vad, trettiofemtinio dagar, så kan en endaste mening vara skillnaden mellan att förstå vad som sägs och att helt missa det. Därför måste jag skärpa mig.
Sedan är jag stolt över att jag kunde gå fram till talarstolen idag - även om det bara var en övning. Jag har inte fått ett sådant sådan rus som nu på länge.
----------------------------------------
Och jag måste börja koncentrera mig. Som ni alla vet är jag en dagdrömmare och med ett möte som håller på i, gud vet vad, trettiofemtinio dagar, så kan en endaste mening vara skillnaden mellan att förstå vad som sägs och att helt missa det. Därför måste jag skärpa mig.
Ett dagboksliknande inlägg som visar att jag har energi
Uch vad mycket man gjort denna dan, eller om det rättare sagt ska ställas i relation till helgens bravader. För om jag - förutom tentan - bara tog det lugnt under förra veckans sista dygn var jag igång hela dan.
Först vaknade jag tidigt för att jag ville besöka kårens presidie och hämta FUM-pärmen. Om ni undrar är FUM-pärmen den pärm där alla motioner som ska tas upp till Sveriges Förenade Studentkårers fullmäktiga upp. Men i alla fall, jag fick den och cyklade vidare till polisstationen för att beställa ett nytt pass. Mitt förra har försvunnit och hur mycket jag än har letat så fann jag det inte, så det är lika bra att ta ett nytt nu när jag ska åka iväg till Italien. Och medan jag stod där kände jag mig osäker för det är inte ofta som jag besäller pass. Speciellt inte nu när man får ta fingeravtryck och sådant. Men med ett leende på läpparna trollas all osäkerhet bort och jag framstod nog som avslappnad - trots att jag var motsatsen.
Sen vid 12 hände det som jag aldrig gjort förut: jag blev mötesordförande för ett möte. Ajdå, tänkte jag, nu får jag göra mitt bästa. Sagt och gjort, det gick nog bra. Men jag kunde välja mina ord bättre och dölja min stress när klockan rann iväg. Det var verkligen många som hade mycket goda saker att säga och jag ville inte avbryta dem, men då mötet höll på en timme hade jag inget val, så jag hoppas att ingen kände sig överkörd eller något sådant.
Efter detta tog jag det lugnt på kåren och snackade skit. Sådant får man göra ibland.
Vad vill jag då säga med detta inlägg för det liknar ju mer en dagbok än en diskussion eller en reflektion? Att det är riktigt skoj att få tillbaka energin igen. Sedan herrmiddan försvann en del av mina duracell-batterier och då kunde man ju bli gladare. Men nu när batterierna är uppladadde känns det som att jag kan göra allt. Så om det är någon som behäver hjälp med något är det nu som ni ska tala med mig.
---------------------------------------------------------
Bara två dagar kvar tills SFS-FUM. Jag längtar verkligen. Och med all respekt för hotellrummen - men jag vill gärna tillbringa mindre tid i dessa denna detta året än förra året (jag blev sjuk förra året och missade en hel dags äventyr så nu vill jag verkligen ta igen det)
Jag lider av ptts - posttraumatiskt tentastress
Nu är jag trött och lite yr, som om jag var på fest men utan att dricka alkohol. Det beror på att dagens tenta var riktigt jobbig. Trots att vi fick ta med böckerna fick vi kämpa hårt då det gällde att skriva som bara den. Och det hjälpte inte att läraren faktiskt kom 30 minuter för sent med tentorna - vilket gjorde mig och alla mina klasskamrater minst sagt besvikna. Så nu, med irritation och tentastress, känner jag mig som sagt yr och trött. Jag vet vad det är: posttraumatisk tentastress
Nu är det dagen efter men ändå inte kvällen före
Nu har jag precis vaknat upp från den sköna sömnen och kom fram till att jag hade det riktigt skoj i helgen. "Alla" hade sagt att flummen skulle vara riktigt rolig och jag håller faktiskt med om det. Det enda som jag ångrar är att jag blev så full för jag kom ju ihåg en del pinsamma saker som jag gjorde. En av dem var att någon (tror att det var molnet) skrev saker som "penis" och "kukälskare" på mina armar - vilket jag inte kunde få bort förren idag efter enormt mycket blod, svett och tårar. Och sen har vi också det som jag skrev om igår, men jag hoppas att det inte kommer haunta mig alltför länge [jag sa trots allt inte att jag hade 52 flickvänner, att jag ville gifta mig med henne eller något annat sådant som procenten får en att säga - så jag var nog rätt säkert ute ändå]. Och jag försökte fixa in mig på en privat fest genom att just ljuga så det är nog mycket skit som kommer ur mig när jag är dragen (snart säger jag nog att jag kommer bli statsminister)
Men även om jag blev riktigt dragen måste jag väl nämna att jag var långt ifrån ensam om det. Det var bara ett par tappra själar - vars lott var att köra bil - som avhöll sig från drickat; alla andra var som jag - fast kanske inte lika mycket som mig.
Nåväl, jag hade i alla fall skoj, hoppas att jag inte var alltför jobbig mot er och jag önskar också att ni alla andra besökare hade minst lika skoj som jag hade
---------------------------------------
Och nu till en referens till en youtube-film som blev omnämnd på flummen. För nu när jag vet att meningen med livet är 42 är dessa två frågor mycket viktigare för mig: "vem var det som kasta" och "vad ska jag göra med min fucking skjorta?"
Men även om jag blev riktigt dragen måste jag väl nämna att jag var långt ifrån ensam om det. Det var bara ett par tappra själar - vars lott var att köra bil - som avhöll sig från drickat; alla andra var som jag - fast kanske inte lika mycket som mig.
Nåväl, jag hade i alla fall skoj, hoppas att jag inte var alltför jobbig mot er och jag önskar också att ni alla andra besökare hade minst lika skoj som jag hade
---------------------------------------
Och nu till en referens till en youtube-film som blev omnämnd på flummen. För nu när jag vet att meningen med livet är 42 är dessa två frågor mycket viktigare för mig: "vem var det som kasta" och "vad ska jag göra med min fucking skjorta?"
Jag var på flummen och gjorde minst en sak som jag ångrar
Hejhej. Nu (!) är jag tillbaka från flummen och eftersom en del av er som läser min blogg var där kan jag nog bara säga: jag kom, jag såg, och jag blev full. Det var länge sedan som jag fick i mig så mycket procent under två dagar; ja, jag minns inte mycket om själva dagen. Det enda jag vet är att den största pinsamheten som jag ångrar att jag gjorde var att ljuga för en tjej. Jag vet inte varför jag gjorde det för jag ville inte imponera på henne (jag minns inte ens vem det var) eller nånting sådant. Det bara hände att det kom ur mig och detta skulle jag vilja göra ogjort (om jag får vara ärlig minns jag absolut inget av det så fråga mig inte om detaljer). Annars har jag haft det skoj. Men detta var nog både den första och sista studentfesten. Jag skulle nog inte klara av allt festande.
Två efterlängtade händelser - varav en med en överraskning
Idag är det två efterlängtade saker som har hänt. Det som hände först var att korna släpptes ut i hagen någonstans i Skåne efter att ha varit inlåsta hela vintern. Närmare tusen människor var med för att följa spektaklet och alla måste ha tyckt om det. Själv kände jag inte till detta förrän jag kollade in sydsvenskans webb-tv, men å andra sidan har min vistelse på Island berövat mig all kärlek för dessa fyrbenta djur. De var så dumma att jag helt enkelt bildigen slet av mig allt mitt hår av ren irriation.
På tal om kossor, det för mig till det andra efterlängtade kalaser. Det var nämligen premiären för mitt lärosätes späx och det finns bara positiva ord som kan beskriva mina känslor. Roligt, fenomelant, genomtänkt... ja, ni själva kan nog lägga till ett par adjektiv. Bäst av allt var att jag blev riktigt överraskad av att stålmannen flög in. Jag ska inte beskriva varför jag blev överraskad för det kan ju förstöra spänningen för er, så det ända jag kan säga är att det var riktigt skoj.
Nej. Nu måste jag strecha skrattmusklerna för annars får jag träningsvärk. Ha det bra.
Det är så tråkigt att plugga att jag vill göra roligare saker istället
Nu är det bara två dagar kvar till helvetesprövningen som kallas examination och jag är inte alls redo för utmaningen. Jag menar; det är så tråkigt att plugga. Vi ska öppna läroboken, försöka memorera orden och skapa oss en helhetsbild. Till det ska denna holistiska synbild vara korrekt. Jag avskräcks verkligen av det då det finns så mycket annat roligare att göra. Jag kan tillbringa meningslösa timmar på fejjan, läsa in mig på SFS:s verksamhetsplan eller störa kontorsgrannen (som idag har en så fullbokad kalender att en ljudisolation förmodligen är den mest träffane liknelsen). Ja, jag kan göra allt annat än att plugga. Men det kommer jag ändå göra - för jag siktar som sagt på ännu ett VG.
Jag och makroekonomi - en kombination som inte gör mig glad
Nu sitter jag här och bloggar om makroekonomi. Inte så att jag tvingas komma ifrån studielitteraturen utan för att jag är så personligt tvungen. Nu läser jag om saker som jag absolut inte förstår. Att ad(p)-kurvan kan skifta utåt i en expansiv finanspolitik är fortfarande en gåta som jag inte kan resonera kring. Ja, jag var till och med så inne på detta att jag knappt kunde hälsa på min ordförande när hon kom förbi och hälsade på mig - och då är det verkligen illa.
Nej,. Jag måste säga att kårarbetet är så mycket roligare än vad studierna är. Man kan jobba hårt och få något konkret tillbaka istället för att sukta efter en betygssiffra. Man kan också hjälpa andra studenter och deras glada miner är långt mer givande än ett tecken på ett papper.
Av dessa anledningar funderar jag på att skriva ut flera kårarbetsdokument. Om inget annat är dessa lättare att förstå än vad makroekonmi är och då kan man faktiskt vara lika glad som kårordförandet när hon går förbi - något jag inte blir med min makroekonomiska bok.
Nej,. Jag måste säga att kårarbetet är så mycket roligare än vad studierna är. Man kan jobba hårt och få något konkret tillbaka istället för att sukta efter en betygssiffra. Man kan också hjälpa andra studenter och deras glada miner är långt mer givande än ett tecken på ett papper.
Av dessa anledningar funderar jag på att skriva ut flera kårarbetsdokument. Om inget annat är dessa lättare att förstå än vad makroekonmi är och då kan man faktiskt vara lika glad som kårordförandet när hon går förbi - något jag inte blir med min makroekonomiska bok.
Jag är inne i brinnande helvetesvecka
Nu är det åter dags för den perioden som jag kallar helvetesvecka - och fortfarande är det en förskånskning av ordet tentavecka. Jag längtar verkligen efter dess slut då jag äntligen kan ta det lugnt fram till nästa liknande prövningsperiod.
Förresten har jag kommit på dagens "oops!"; att skriva ut ett antal papper till ett möte och just när man hämtat den sista utskriften komma på att det finns en teknisk inovation som kallas dubbelsidiga utskrifter. Kåren kunde spara mycket pengar på mig om jag kom på det i tid. Så vad säger man? Ja, just det - oops!
Förresten har jag kommit på dagens "oops!"; att skriva ut ett antal papper till ett möte och just när man hämtat den sista utskriften komma på att det finns en teknisk inovation som kallas dubbelsidiga utskrifter. Kåren kunde spara mycket pengar på mig om jag kom på det i tid. Så vad säger man? Ja, just det - oops!
Högskolan förtjänade inte kritiken
Idag på stans lokalste lokaltidning lyckades jag hitta kritik mot min högskola. Kritiken bygger på att den lägger ned utbildningar som näringslivet särskilt efterfrågar. Det är bara det att högskolan verkligen inte har något val. Ekvationen för få studenter och växande förlurstsiffror gör det inte attraktivt att försöka hålla ett Titanic-sjunkande skepp flytande. Därför anser jag att det är felaktigt att någon från mitt lärosäte inte fick chans att kommentera denna artikel innan den släpptes in för tryck.
---------------------------------------
Förresten känner jag mig piggare denna morgon och jag tror inte att jag kommer riva halva kåren om igår. Nån som har tips för att snabbt och effektivt ta sig ifrån det sömnstinne zombieliknande tillståndet?
Jag såg mig själv på bild
Wow. Trelleborgs utgåva av lokaltidningen fick in en riktigt bra bild på mig och två studentambassadörskollegor.
"
Jag gratulerar nästa styrelse och skulle gärna vilja arbeta med dem
Jag vill passa på att gratulera kårens nästa styrelse. Det är ett riktigt bra gäng, ska ni veta, och dessa styrelsemedlemmar kommer verkligen att fortsätta det alldeles utmärkta arbetet som dagens styrelse har arbetat med. Men jag måste erkänna att det var lite sorgmodigt att sitta med i gårdagens valmöte. Detta beror på att jag gärna hade velat arbeta med dem nästa år. Om det är en sak som får mig att inte vilja åka till Italien nästa termin - och enbart denna enda anledning - så är det att jag inte kan arbeta med denna framtida styrelse när jag är iväg på mitt livs äventyr.
Jag och kårobligatoriet
Hej. Det känns som att jag måste bloggbetrakta detta med kårobligatoriets avskaffande för detta är något som verkligen eldar upp mig. Inte så att jag är emot att obligatoriet avskaffas, men bara anledningen till detta får mig explodera likt en gammablixt. "Kåren är inte modern och det låga deltagandet i årsmötet är ett bevis på att kåren inte gör något" heter det. Humbug säger jag. Kåren gör verkligen en massa för dina medlemmar och jag skulle kunna sitta här fram tills herrmiddan (som jag defenetivt INTE vill missa) och rabbla upp bra saker om Kåren håller på med. Själv har jag mångt och mycket försakat mina chanser till sommarjobb för att hjälpa kåren och det är verkligen fler än jag som gör exakt detta (vissa försakar också studier men på något sätt klarar jag mig nästan alltid med VG så jag är trots allt nöjd). Vad är då tacken? Totalt ointresse. Detta är, enligt vad jag personligen erfar, deprimerande. Men man måste ju gilla läget och hitta en lösning.
Min kår har tagit ställning till att inte tycka något om obligatoriets avskaffande. Så länge som studentinflytandet garanteras så är det inga problem att tvånget försvinner. Detta har jag verkligen inget emot utan detta är vad jag tror på. Om någon frågar mig om jag avskyr avskaffandet kommer jag säga att jag inte tar ställning i frågan. Men om någon säger att kåren inte behövs [och ännu värre, att kåren inte gör något] - då ska den personen se på fan och höra om vad jag och många andra har offrat för att den personen har fått den kvalitativa utbildning som den faktiskt har!
------------------------------------------------
Tack lasse för att du lärde mig en ny sak. Inte visste jag att skrivbordet finns på [win+d] och att den här datorn enklast nås med [win+e]. Det känns pinsamt att jag inte lärt mig detta trots tio års dataanvändande :P
Jag längtar verkligen efter första april
Uch och tvi vad julen har tappat sin betyedelse. Nu är det ju inte denna högtid som man längtar efter utan Herrmiddan. Denna sittning var så underbar att jag har sett fram emot årets middag rätt länge nu - särskilt efter att ha hört att det ska vara på min dag. Tydligen kommer jag att kallas upp på scen men den "uppoffringen" får man ta för det viktigaste är inte att jag har skoj utan att alla andra är roade. Denna tanke gör det extra skoj att vara med på denna event. Så, bara så ni vet: jag längtar übermycket efter Herrmiddan och jag hoppas att ni killar är där för att åtminståne fira min dag.
Jag har två nyheter - en dålig och en god
Det är konstigt att nyheterna inte kan komma ensamma. I alla fall inte så att de delar upp sig på olika tillfällen. För nu har jag både en god och en dålig nyhet att berätta om.
Den dåliga nyheten - vilket jag inleder med för att avsluta med något positivt - är ju att proppen, den som vi som engagerar oss studentpolitiskt har väntat på som barn som väntar på prygel, har släppts. Staten kommer säkerligen att slopa kårobligatoriet och med det garantera en minimal summa av 105 kronor per student per år. Rent pengamässigt blir det en inkomstdecimering från 600 kronor per student och år till 105 kronor. Så som studentkåren ser ut nu kommer den säkerligen aldrig att se ut när väl obligatoriet försvinner. Visst, kåren har inget självändamål. Att obligatoriet försvinner kommer inte döda vår verksamhet. Men det kommer svida och med det kan studentinflytandet hastigt försämras. Må detta inte ske!
Den goda nyheten - för alla er som ville bli glada - är att det är officiellt. Skolan har valt ut mig som deras representant till Italien. Jag ska - om allt går vägen - åka dit nästa termin. Det är - ursäkta den milda skånskan - för jävligt skönt! Äntligen får jag göra det som jag drömt om så länge som jag bott i min stad; åka på en utbytestermin. Detta ska firas!!!
Det gör ont i magen - av begeistring
Nu är det över; helvetesperioden som kallas tentavecka är avklarad. Nu är det andra mål som jag kan fokusera på och ett av dessa känns över hela kroppen. Det gäller nämligen att jag ska åka utomlands nästa termin och alltså tillbringa hela höstterminen någon annanstans än i K-town. Detta är något som jag har längtat efter i minst två och ett halvt år. Äntligen blir det sanning.
Än är det inte klart. Men jag är säker på att jag kommer dit jag vill. Det beror på att jag i princip har bäst betygsstatistik av alla i min klass. Med best betyg hamnar man främst i kön och det är där som jag tror att jag hamnat.
Mina ord kan inte beskriva hur jag upplever situationen. Snart kan jag inleda ett av mina största äventyr någonsin!
--------------------------------------------
Hur gick då tentan? Den kändes för lätt. Säkerligen har jag gjort alltför många slarvfel. Men vi får se. Man ska ju inte ropa hej än så länge i alla fall.
En mycket bra framtida styrelse - som jag tyvärr inte kan medverka i
Nu har det äntligen blivit officiellt: valberedningen har äntligen publicerat nomineringarna som de kommer att ställa sig bakom under valmötet. Och jag är mycket imponerad över den (förhoppningsvis) framtida styrelsen eftersom den kommer att kvarhålla den proffesionalism som min kår har haft i många år. Det blir också mer intressantare av att jämställdheten har nått så långt att inga män kommer att nomineras av valberedningen (men i och för sig var det bara en man bland alla nominerade).
Dock måste jag säga två saker. Den ena saken är att jag är glad över att inte ha varit med i valberedningen. Efter att ha sett motnomineringarna förstår jag att valberedningen måste ha slitit väldigt hårt för att välja de personer som de just valt. Alla personer som nämnts är mycket kompetenta personer som jag har allt förtroende för och jag skulle ha svårt för att göra mitt val. Men jag kommer att ställa mig bakom valberedningen för jag litar på denna sammanslutning så mycket att deras ord är min mening.
Den andra saken som jag vill nämna är att jag känner en viss bedrövelse över att inte kunna vara kvar i stan nästa år. Jag ska ta min utlandstermin och det får mig att ta en paus från kårarbetet. Efter att ha sett dessa nomineringar (både dessa och motnomineringarna) är jag fullständigt säker på att det kommer bli en riktigt bra styrelse - vilket gör det extra svårt att lämna allt arbete. Men den framtida styrelsen är tillräckligt kompetent för att klara sig på egen hand; eller hur!
En störtskön mingelträff som lockade fram samtalren i mig
Tack Futurum, framtidsdagens projektgrupp, student- och arbetslivs-gruppen på skolan och studentkåren för en mycket intressant och spännande upplevlse idag. Vi gick nämligen på en mingelskola där vi undervisades i den väldigt ädla konsten att skaffa kontakter. Ja, mingel är inget annat än något sådant. Annars skulle det vara djupa samtal och det har man inte tid med på stora mäsor (men utanför dessa situationer har jag alltid tid för det). Vad fick man då lära sig? Att om man ställer sig nära en person blir denne tvungen att inleda ett samtal med en. Och om man ställer sig för nära kommer man att bli ihågkomd som suspekt. Slutligen drog föreläsaren, som förövrigt är känd som Etikettdoktorn, upp hisssnacket (att hinna presentera sig medan man åker hiss) och avslut. Allt i allt var det en mycket lärorik upplevelse och jag hoppas få vara med på sådant igen.
----------------------------------------------------------
Vår informatör tog åt sig äran för att ha kommit på idéen med mingelskola. Men för länge sedan (i vad jag tror det är min före detta blogg) kläckte jag idéen. Futurum-tjejerna har stått ut med mitt tjat - så nu blev det äntligen verklighet =D
----------------------------------------------------------
Vår informatör tog åt sig äran för att ha kommit på idéen med mingelskola. Men för länge sedan (i vad jag tror det är min före detta blogg) kläckte jag idéen. Futurum-tjejerna har stått ut med mitt tjat - så nu blev det äntligen verklighet =D
Tjänstemannamiddagen hägrar - och det ska gå vilt till
Cefyrekon, som är en av de sektioner som hjälper kåren med att utbildningsbevaka mitt lärosäte, ska tacka sin ideellt engagerade medlemmar genom en sittning som heter Tjänstemannamiddagen. Denna sittning brukar vara skoj att vara på. Inte så att jag varit med på den förut men jag har alltid velat vara med och festa med de andra. Nu får jag äntligen chansen - och jag ser väldigt mycket fram emot den.
