Ett dagboksliknande inlägg som visar att jag har energi
Uch vad mycket man gjort denna dan, eller om det rättare sagt ska ställas i relation till helgens bravader. För om jag - förutom tentan - bara tog det lugnt under förra veckans sista dygn var jag igång hela dan.
Först vaknade jag tidigt för att jag ville besöka kårens presidie och hämta FUM-pärmen. Om ni undrar är FUM-pärmen den pärm där alla motioner som ska tas upp till Sveriges Förenade Studentkårers fullmäktiga upp. Men i alla fall, jag fick den och cyklade vidare till polisstationen för att beställa ett nytt pass. Mitt förra har försvunnit och hur mycket jag än har letat så fann jag det inte, så det är lika bra att ta ett nytt nu när jag ska åka iväg till Italien. Och medan jag stod där kände jag mig osäker för det är inte ofta som jag besäller pass. Speciellt inte nu när man får ta fingeravtryck och sådant. Men med ett leende på läpparna trollas all osäkerhet bort och jag framstod nog som avslappnad - trots att jag var motsatsen.
Sen vid 12 hände det som jag aldrig gjort förut: jag blev mötesordförande för ett möte. Ajdå, tänkte jag, nu får jag göra mitt bästa. Sagt och gjort, det gick nog bra. Men jag kunde välja mina ord bättre och dölja min stress när klockan rann iväg. Det var verkligen många som hade mycket goda saker att säga och jag ville inte avbryta dem, men då mötet höll på en timme hade jag inget val, så jag hoppas att ingen kände sig överkörd eller något sådant.
Efter detta tog jag det lugnt på kåren och snackade skit. Sådant får man göra ibland.
Vad vill jag då säga med detta inlägg för det liknar ju mer en dagbok än en diskussion eller en reflektion? Att det är riktigt skoj att få tillbaka energin igen. Sedan herrmiddan försvann en del av mina duracell-batterier och då kunde man ju bli gladare. Men nu när batterierna är uppladadde känns det som att jag kan göra allt. Så om det är någon som behäver hjälp med något är det nu som ni ska tala med mig.
---------------------------------------------------------
Bara två dagar kvar tills SFS-FUM. Jag längtar verkligen. Och med all respekt för hotellrummen - men jag vill gärna tillbringa mindre tid i dessa denna detta året än förra året (jag blev sjuk förra året och missade en hel dags äventyr så nu vill jag verkligen ta igen det)
