Valet kan göra tjugotio till ett bra år
2009 var ett bra år - men frågan om 2010 blir ett lika fantastiskt år. Det börjar ju kanske halvdåligt med att man inte ens vet hur man ska referera årets sommar som. Sommar-tio eller sommar-ett-noll... vad är det som gäller? Samtidigt lär jag inte åka ut på lika roliga äventyr som förra året så det blir svårt att toppa förra årets lustiga lekar.
Dock måste jag säga att om det är en sak som gör 2010 till ett perfekt år så är det valet; tack vare det förgylls en av mina glädjeämnen: retorik. Visst är politik intressant, men då vi alla redan är bundna vid våra ideologier och att det är rent ut sagt lönlöst att försöka övertyga en röd människa att "färga om sig till den rätta färgen" känns det som att man kan skippa dessa politiska diskussioner. Istället kan man blicka in på politikerna och iakta hur de klär sig, hur de pratar till folket, hur sossebladet hyllar Stahlin (nu raljerar jag för fullt, märker jag =P ) och sådant. Kanske kan man ta och jämföra dessa iaktagelser med hur de gjorde i USA nu när Obama tog makten, ja, vem vet?
En sak som jag i alla vet är att jag inte kommer att ställa upp som statsminister. Så ni kan andas ut dessa fyra åren ja
---------------------------------
Om ni har tid så kan ni se de fyra förgående presidenternas invigningstal. Då märker ni att Obama och hans "yes we can"-retorik inte är särskilt nu. Istället är det en slags cykel som dyker upp i amerikansk politik. Först kommer en repulikan och är sådär tråkigt konservatistiskt tilldragande. Sedan tröttnar amerikanarna och röstar på den förändring som demokraterna ger sken att ge. Efter det blir det republikanerna som tar makten för att konservatisterna har - just det - tröttnat på demokraterna. Och så vidare.
Dock måste jag säga att om det är en sak som gör 2010 till ett perfekt år så är det valet; tack vare det förgylls en av mina glädjeämnen: retorik. Visst är politik intressant, men då vi alla redan är bundna vid våra ideologier och att det är rent ut sagt lönlöst att försöka övertyga en röd människa att "färga om sig till den rätta färgen" känns det som att man kan skippa dessa politiska diskussioner. Istället kan man blicka in på politikerna och iakta hur de klär sig, hur de pratar till folket, hur sossebladet hyllar Stahlin (nu raljerar jag för fullt, märker jag =P ) och sådant. Kanske kan man ta och jämföra dessa iaktagelser med hur de gjorde i USA nu när Obama tog makten, ja, vem vet?
En sak som jag i alla vet är att jag inte kommer att ställa upp som statsminister. Så ni kan andas ut dessa fyra åren ja
---------------------------------
Om ni har tid så kan ni se de fyra förgående presidenternas invigningstal. Då märker ni att Obama och hans "yes we can"-retorik inte är särskilt nu. Istället är det en slags cykel som dyker upp i amerikansk politik. Först kommer en repulikan och är sådär tråkigt konservatistiskt tilldragande. Sedan tröttnar amerikanarna och röstar på den förändring som demokraterna ger sken att ge. Efter det blir det republikanerna som tar makten för att konservatisterna har - just det - tröttnat på demokraterna. Och så vidare.
Kommentarer
Trackback
