En internationell ekonoms betraktelser

Idag känner jag mig fortfarande trött. Därför tror jag att förkylningen fortfarande har mig i sina klor. Men jag känner också att jag inte orkar vara lika stark i mig själv som jag är när jag är frisk. Nu känns det nämligen som att jag är extra påtaglig för kritik. Jag menar, om jag märker att någon blir irriterad om jag råkar missa saker eller när jag tvingas förklara något på italienska trots att jag är för trött för att ens tänka på det språket (jag fick till exempel förklara varför jag ville bli en expertbloggare på italienska och jag blev så påverkad av mitt misslyckande att jag skrev ned vad jag skulle säga och visade det för läraren för att få någon slags upprättelse). Av den anledningen hoppas jag att jag slipper kritik de närmsta dagarna. Iofs förväntar jag mig att ingen ska fördumma mig för mina misstag för jag kämpar verkligen för att aldrig göra det. Inte ens om man frågar om de enklaste och - för vissa andra - mest självklara saker ser jag ned på en person; för då visar jag bara hur taktlöst det är. Takt är det viktigaste som finns för då visar man att man respekterar andra och deras förmågor - och detta är det viktigaste en tänkande människa kan göra.

------------------------------

Jag vet att jag tänker mycket. Men nu är jag sjuk och trött. Så om ni känner att ni tänker mycket, försök komma upp i samma nivå