En internationell ekonoms betraktelser

Just nu tänker jag på att mitt liv inte är lika galet som Berlin-Henkes erasmusliv - men vad gör väl det för jag lever ju ändå livet här. Det är ju bara det att min skola har börjat.

Därför tänker jag skriva om italienskan ännu en gång för det språket har verkligen många - sett från svenskan - konstigheter.

För det första finns det så många konjuktioner att jag blir snurrig. Varje person har, liksom i tyskan, sin form. Det heter till exempel inte "jag har och du har och därför har vi" utan "io ho e tu hai e cosí noi abbiamo" (och då talar jag inte ens om att man kan hoppa över io, tu och noi). För det andra, futurum har sina egna ordformer. När man i svenskan säger att man ska göra en sak säger man i italienskan att "faró, farai etc". Konstigt. För det tredje placerar de vanligtvis pronomen före verbet. Jag åt den inte blir alltså "non lo ho mangiato". Lustigt...

Så, italienskan har verkligen många saker som får mig att slita av mig håret i ren despration. Men - så fort man lär sig dessa saker kommer språket vara lika enkelt som många säger, så jag får bara kämpa vidare!!!