En internationell ekonoms betraktelser

Hej. För länge sedan diskuterade jag allt som har med lojalitet att göra. Jag tycker fortfarande att allt som jag skrev är relavant, men jag är samtidigt glad över att jag nämnde hur det kan vara att klämmas fast mellan två stolar. Varför det? För att jag, under hela denna terminen, mer eller mindre har varit i en sådan situation. Jag har tvingats vara lojal till båda de styrelser som jag sitter på och det har funkat bra, tycker jag. Problemet är bara att nu har det uppstått en situation där jag har tvingats välja sida. Det är verkligen inte en rolig händelse. Särskilt inte som att min profesionella sida kommer att visas imorn. Denna sida är mycket politisk och därmed olikt den privata (glada, skämtsamma och lojala) sida som utmärker mig. Jag kommer därför förmodligen att dra till sig besvikelse i och med att jag åsidosätter en sida för en annan. Men detta ska jag inte bry mig om - rent profesionellt alltså. Jag har ju rätt att göra vad jag själv vill. Anledningarna är att jag entledigas från en av styrelserna om mindre än en vecka så då kan jag verkligen uppföra mig rejält ilojalt [jag skulle ha slutat för några veckor sedan om man inte fick gratis mat - det bevisar hur lättköpt jag är]. Sedan ska jag ju resa till Italien så då kommer nog alla ilskna känslor dö ut. Därför hoppas jag att alla kommer imorn för att se vad som händer. Om inget annat växer jag trots allt som en människa.

---------------------------------------------

Ni ser hur självironisk jag är. Lättköpt... någon gång beskrev jag mig (när jag var som tröttast) som lössläppt. Vad ska man göra av med mig?