En internationell ekonoms betraktelser

Hej. Förutom att vara känd för allt dumt som jag gör verkar jag vara ihopkopplad med allt vad jag gör. Folk känner verkligen att jag gör allt. Det kan jag väl hålla med om, för jag gör en - om jag får svära - jädra mycket. Varför? För att jag måste. Det är nämligen som så att jag är en tänkare som - hör och häpna - tänker oerhört mycket. Ni har väl säkert sett detta genom denna blogg som jag klottrar på. Jag tänker alltså för mycket och det kan gå åt helvete. Av vilken anledning? För att vilka tråkiga tankar som helst kan dyka upp. Osäkerheten kommer när jag minst anar det och förföljer mig tills dess att jag bedövar tankarna genom att göra något. Så är det. Vad är då lösningen? Att faktiskt fortsätta att vara hårresande upptagen. Annat vill jag inte göra - om alternativet är att låsa in sig hemma och bara tänka dystra tankar.

-----------------------------------------

Så dystert är det väl inte... Jag tänker bara på vad folk tycker om mig, blir påmind om den gamla tiden när jag var mer ansedd som konstig, och att folk därför inte respekterar mig. Ibland tror jag verkligen att jag är minst lika omtyckt som stadens käre knivman. Samtidigt tror jag att folk ser mig som en utveckligtstörd och dum, konstig idiot som inte kan klara sig själv. Nu spär jag på orden, men det är bara för att jag har sommarlov nu...

Jag får tänka positiva tankar! På att Italienresan kommer allt närmre. Där kommer jag, liksom den tjejen som jag ska åka dit med, skapa turbulens. Vi kommer att skapa kaos och jag kommer att älska varje sekund [det var väl positiva tankar va?]