En internationell ekonoms betraktelser

Mitt i kaoset hörde jag en röst som sa till mig
"le och vad glad, det blir värre"
Jag log och var glad
Och det blev värre

Detta är en gammal ramsa som har etsat sig fast i minnet trots att det var 10 år sen (minst) som jag såg den sist. Men även om den är gammal är den - och då menar jag verkligen det - aktuell. Just idag skulle jag jobba i Åhus men kunde inte ta åtta-bussen så då fick jag komma till jobbet 90 minuter för sent. Och när jag gick hade jag alltför få minuter på mig så jag missade bussen med två minuter för att sen tvingas vänta ytterligare 40 minuter på nästa. Vad gör man, tänkte jag och gick runt. Då märkte jag att 70 kronor ramlat ur min ficka medan jag sprang den sista biten och då kändes allt svart för då kunde det inte bli värre.

Men samtidigt har man alltid tur i oturen. I detta avseendet gick jag tillbaka längs hela den väg som jag begagnat på väg till bussen för att söka upp pengarna. Och se där, en femtiolapp hittades. Dock var det en folkmassa i närheten som såg att jag letade efter en tjuga och undrade vad jag letade efter. När jag sa att det låg en tjuga i närheten trodde de mig inte och eftersom jag var stressad (jag ville inte missa nästa buss) ville jag inte störas av dem så jag gav upp och sa att om de hittar lappen kan de lika gärna behålla den. Så jag gick till bussen och kom på att om jag hann med den turen som jag planerade att ta skulle jag vara 70 kronor fattigare istället för 20 kronor back.

Så... sensmoralen borde bli att man ska tänka positivt - trots att det är nattsvart (och att försöka vara trevlig mot folk som hjälper en att leta upp en tjuga för situationen kändes verkligen väldigt konstig)