Mina starka och svaga sidor
När man går på anställningsintervjuer får man alltid frågorna om vad som är ens starka och svaga sidor. Enligt mig ska man alltid svara på ett sådant sätt som gör att man framställs som den bästa kandidaten. Men ibland slår det fel: för jag vet inte riktigt vilka svaga sidor som jag ska ta upp. Men låt oss vänta med det tills vidare, för nu tänkte jag låta er läsare lära känna mig lite bättre.
Vad är då mina starka sidor? Jani, det skulle ju ta bort en del av mystiken (förutsatt om den fanns) att förklara alla. Därför tar jag mig friheten att välja en styrka - och det är min öppenhet. Jag är väldigt öppensinnad och nyfiken. Nya upplevelser är något som jag - så gott jag kan - söker efter. Och det är ju bra, men inte i närheten av min sociala öppenhet. Jag umgås med i stort sett alla människor. Har ingen fördom som hindrar mig från att trivas med folk från olika mångfaldiga sammanhang. Det kan jämföras med de sverigedemokrater som ser ned på människor från till exempel Irak.
Min svaghet då? Jani. Ska jag våga gå ut med det? Ok då. Mitt självförtroende kunde vara större. Har aldrig vågat ta för mig för mina starka sidor. Jämför mig alltid med andra. Vågar inte vilja och kämpa med blod, svett och tårar för att få något. Räds för att ta steget (som att söka in till en post). Är kvar i ruta ett fasten jag har kapacitet för att ta mig till ruta 256. Och detta är något som har hängt med mig jättelänge - enda sen tidigast gymnasiet. Så om det är en svaghet som jag har, är det att mitt självförtroende är lägre än det borde vara.
Men varför nämner jag detta? Jo, för att många svagheter som man har, är något som -om man vill - kan arbetas på. Jag kan få ett bättre självförtroende, om jag bara vill. Jag kan ta värde på vad jag gör. Och jag kan gå utanför bekvämlighetsgränsen. Allt för att, med hakan mot skyn, säga att självförtroendebrist inte är något som hindrar mig länge.
Kommentarer
Trackback
