En liten betraktelse om foton
När jag åkte till Pisa kändes det mer som att jag åkte till för att ta foton än att faktiskt beskåda tornet med egna ögon. Och det säger nog mycket om hur mycket jag gillar att ta foton. Jag älskar verkligen att fotografera och därmed fånga ögonblicken genom linsens ljusfångande mekanismer. Dock säger det inte mycket om vilken grad av perfektion som jag eftersträvar. Jag kan verkligen inte acceptera att ha dåliga foton. Om det finns en gnutta del i bilden känns det som att jag vill ta bort den, säg att min skugga syns eller att en buss skymmer en kant. Därför är det vissa som har bett mig på skarpen att behålla vissa bilder trots att min kvalitetskontroll inte vill låta bilden leva. Så nåväl, det finns ju olika sätt att ta bilder (och det är skjusningen med det) men jag älskar i alla fall perfektion.
Förresten funderar jag också kring detta med att ta kort på sig själv. Jag vill ogärna vara med på mina egna bilder för de säger inte mycket. Alla mina bilder ska helst berätta något och då är det tråkigt att synas för mycket. Enbart i vissa tillfällen vill jag synas på mina bilder - som vid lutande tornet i Pisa och andra sådana tillfällen. Menmen... så kan det ju gå
