En internationell ekonoms betraktelser

En av mina favoritalbum är Pink Floyds "Dark Side of the Moon". Den är sådär stämningsfull, intelligent och njutningsfull att man inte vill slita sig ifrån den. Sakta med säkert; ja, rent ut sagt progressivt, förmedlas en slagsstämning genom låtarna. De börjar med hjärtslagen i "Speak to me/ Breath in the Air", för att gå in till flygkrachen i "On the Run", och fortsätta med allt hårdare låtar - för att avslutas med just hjärtslag i "Eclipse". Bäst är "The great gig in the sky".  Kvinnans whailingar (eller hur det stavas) får mig att drömma mig bort till en estetiskare värld än vad jag lever i just nu. Men samtidigt finns en mycket, mycket mörk sida; kapitalistkritiken. En av de största löngnerna förmedlas i låten "Money". Där hävdar sångarna att pengar är roten till allt ont. Som vi alla borde veta är det buffel och båg...