Self-monitoring - en ny personlighetsteori
Karl är alltid mån om att visa sig från sin bästa sida. När han ser folk som behöver hjälp erbjuder han dem alltid sin assistans. Smakar en måltid förträffligt osmakligt uppger han att det smakade gott. Oavsett hur deprimerad han är svarar han alltid att han mår bra. Det händer till och med att han kämpar extra hårt för att undvika frasen "behöver du hjälp?". Han är med andra ord en Goffman-fan.
Som ni märker är han väldigt flexibel, då han, som sagt, alltid vill visa sig från sin bästa sida - oavsett vad som händer. Som att han alltid, enligt vad han säger, mår bra. Det är inte karaktärssvaghet, utan ett tecken på att hans self-monitoring är hög.
För er som aldrig hört talas om uttrycket tills idag (jag lärde mig det först igår), behandlar uttrycket sådant som flexibilitet och social närvaro. En person med hög social-monitoring är precis som Karl; den individen är flexibel och agerar efter vad andra förväntar sig av den personen. Den personen har lätt för att imitera folk, och när den individen genomlever en social rutin som den är ovan vid, iaktar den hur andra beter sig, och beter sig därefter. Motsatsen till detta är att ha låg self-monitoring; där man jämt och ständigt går efter hjärtat och ens inre värderingar. Man lägger, med andra ord, ingen kraft på att agera som man förväntas göra.
Karl har därmed löst en av sina många livsmysterier: varför han är närmast handlingsförlamad när han deltar i en fest med hittils okända rutiner för honom. Han visste inte vad han förväntas göra. Samma sak hände när han såg en tupp promenera utanför inhängnaden i Tivoliparken. Om han hade vågat skulle han lyfta in den, men eftersom han inte kände till de sociala reglerna undvek han detta. Men nu, när han läst om self-monitoring, vet han att han blir säker på sin sak, när han väl iaktagit vad de andra personer gör. På samma sätt kommer han att lyfta in nästa rymlings-tupp om han vet att han får en belöning.
Jag är fascinerad av detta och jag ska skriva min c-uppsats om ämnet.
Som ni märker är han väldigt flexibel, då han, som sagt, alltid vill visa sig från sin bästa sida - oavsett vad som händer. Som att han alltid, enligt vad han säger, mår bra. Det är inte karaktärssvaghet, utan ett tecken på att hans self-monitoring är hög.
För er som aldrig hört talas om uttrycket tills idag (jag lärde mig det först igår), behandlar uttrycket sådant som flexibilitet och social närvaro. En person med hög social-monitoring är precis som Karl; den individen är flexibel och agerar efter vad andra förväntar sig av den personen. Den personen har lätt för att imitera folk, och när den individen genomlever en social rutin som den är ovan vid, iaktar den hur andra beter sig, och beter sig därefter. Motsatsen till detta är att ha låg self-monitoring; där man jämt och ständigt går efter hjärtat och ens inre värderingar. Man lägger, med andra ord, ingen kraft på att agera som man förväntas göra.
Karl har därmed löst en av sina många livsmysterier: varför han är närmast handlingsförlamad när han deltar i en fest med hittils okända rutiner för honom. Han visste inte vad han förväntas göra. Samma sak hände när han såg en tupp promenera utanför inhängnaden i Tivoliparken. Om han hade vågat skulle han lyfta in den, men eftersom han inte kände till de sociala reglerna undvek han detta. Men nu, när han läst om self-monitoring, vet han att han blir säker på sin sak, när han väl iaktagit vad de andra personer gör. På samma sätt kommer han att lyfta in nästa rymlings-tupp om han vet att han får en belöning.
Jag är fascinerad av detta och jag ska skriva min c-uppsats om ämnet.
Kommentarer
Trackback
