En internationell ekonoms betraktelser

En av de många böcker som jag har läst igenom är "De 11 sammansvurna". Kortfattat handlar den om en arbetsgrupp som består av 11 kontorister med flera inboende konflikter. En av dessa är en clown och använder sin humor för att liva upp stämningen i gruppen. Trots detta beskriver författaren honom som en människa med låg status i gruppen. Humor är alltså inget som man använder för att höja sin status.

Detta har gett mig illussioner som att humor är något som man ska undvika. Att man rent ut sagt är omanlig om man lättar upp stämningen genom ett skämt här och där. Därför har jag överraskande sett att humorn istället verkar vara ett vapen för att komma dit man vill. Det märkte jag inte minst i en anställningsintervju-övning (där två mycket slipade PA-studenter övade på sina färdigheter genom att intervjua mig som om det var på riktigt) där jag, tack vare min slipade männisokänsla, fick fram många skratt från intervjupersonerna. Om sanningen ska fram var jag otroligt rädd för att jag skulle framstå som oproffesionell, men enligt vad de nämnde var det ett mycket bra drag. Därför har jag dragit slutsatsen att humorn hjälpte mig mycket. 

Så vilka möjligheter finns för humoranvändandet? Det första är att man framstår som en öppen människa, vilket i sin tur gör det lättare för folk att kommunicera med mig (bittra människor gör helst icke besvär i marknadsföringssammanhang). För det andra lättar man upp stämningen genom att få till med ett skratt. Den tredje möjligheten är att man lever längre. Och alla dessa tre möjligheter, pluss flera till, gör att jag anser att humor är ett vapen med vars hjälp man kommer dit man vill.