Den första allmänna kompetensen - att vara självgående

Som ni säkert minns lovade jag att publicera tankarna kring de självgående kompetenserna som "The Tuning Project" beskrev. Det har inte blivit av då jag har haft andra saker att göra. Men här kommer det. 

Den första kompetensen, den som fick min värld att snurra, är att bli mer självgående. Och med självgående menar projektteamet att man ska kunna prioritera, klara av deadlines och effektivt lösa vardagspusslet. Alltså, sådant som är självklart när man går ut till arbetslivet men som vi studenter oftast är dåliga på. I mitt fall har det varit extra tydligt att jag borde bli mer självgående. I sociologin skrev jag första halvan av hemtentan redan första dagen, och gjorde klart återstående delen den absolut sista dagen. Inget min framtida arbetsgivare skulle tycka om, med andra ord. Men genom att göra deadlines, och sätta blåslampor bakom baken, har jag kunnat övat upp min självgåendehet. Fast då har skolan inte hjälpt mig ett dugg. Istället har jag kämpat upp det själv. 

Så hur skulle lärosätet kunna implementera självgåendehet som en förväntad, allmän kompetens? Fler deadlines. Genom att införa uppgifter som löper veckovis skulle man kunna få uppgiften på måndagen, och ha gjort klart den på fredagen. Allt för att man måste kämpa på. I vissa fall, om uppgifterna är alltför svåra, räcker det med uppgifter som man ha två veckor på sig att klara av. Det beror på att läraren inte bör vara för hård med sin deadline-iver. 

Självklart har mitt lärosäte haft sådana grupparbeten. Vissa av dem har varit gjorda för att man ska kunna tillämpa tekniken (såsom att marknadsförings-kursen krävde en viss benägenhet att använda modellerna]. Men de kunde ändå genomföras på ett bättre sätt, då jag inte håller med om ämnesområdets åsikt, att blandade grupper är bäst. Om jag är i ett grupparbete vill jag ha gruppmedlemmar som är lika ambitiösa som mig, annars utvecklar jag inga "interpersonal" kompetenser [som jag kommer skriva om en annan dag]. Och andra kurser är sämre på det. Den kurs som jag går på nu bygger på den enkla principen att vi går på föreläsningar, och skriver tenta. Inget mer. Absolut inget som får oss att lära oss något annat än information som vi kanske aldrig använder i yrkeslivet. Det kallas slöseri med tid. 

Så om man får kämpa hårdare med grupparbeten, och får fler deadlines som man ska hålla, kommer det bli roligare och mer utmanande att studera. Och man tillängnar sig tidigt en allmän kompetens som kommer att vara livsviktig i sitt framtida yrkesliv. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0