Två medaljavgörande domslut som orsakar ilska - vad är skillnaden?
Som ni alla vet (hoppas jag) har Sverige fått två bronsmedaljer, varav ett försvann i brottarringens mitt. Ara blev alltså så arg på det felaktiga domslutet att han - bildligt - slängde ifrån sig tredjeplatsbeviset och gick ifrån prispallen. Det får mig att tänka på en annan tävlande som inte kunde acceptera en domares bedömning. Denna person använde sin fot för att visa sitt missnöje, och blev sedemera avstängd från all framtida tävlan.
Så vad är egentilgen skillnaden mellan dessa? Och vilka parareller kan man dra? Tja, båda skandalmatcherna beror på att en domare gjorde en bedömning som gick stick i stäv med vad de tävlande tyckte var rätt. Ara förlorade matchen för att han "flydde från mattan", och kubanen dömdes ut - trots ledning - för att fotskadan inte kunde behandlas under den föreskrivna tiden (på en minut). Båda tävlandena blev alltså offer för spel där en domares godtyckte kan - bevisligen - avgöra vem som får medaljen. Därför är det så lätt att i efterhand bedömma vem som gjorde rätt, utan att tänka på hur svårt det var att bedömma situationen när den väl hände. Ara kröp snabbt mot mattkanten, och kubanen var trots allt i ledning när han skadade sin fot. Likheterna är slående - det är bara det att beroende på hur media vinkar berättelserna ser vi det från olika perspektiv (i Nederländerna pratas det mer om att Ara blev ilsken än att han blev bortdömd).
Vad är då skillnaden? Den ena var lugnare än den andra. Ara slängde ju [återigen säger jag] bildligt iväg sin medalj under pågående cermoni. Och det våldsammaste som han gjorde var att sparka en oskyldig reklamskylt. Men kubanen anföll domaren med en välriktad spark. Inte bara ord räckte för denna tävlande, med andra ord. Och där har vi kanske den enda skillnaden. Att en domare - och inte är stackars reklamskylt - blev offer för en spark. Vad skulle Aras "älskningsdomare":s bedömning få för publicitet om brottarens fysiska ilska riktades mot någon annan är skylten? Kanske ingenting.
Så vad är egentilgen skillnaden mellan dessa? Och vilka parareller kan man dra? Tja, båda skandalmatcherna beror på att en domare gjorde en bedömning som gick stick i stäv med vad de tävlande tyckte var rätt. Ara förlorade matchen för att han "flydde från mattan", och kubanen dömdes ut - trots ledning - för att fotskadan inte kunde behandlas under den föreskrivna tiden (på en minut). Båda tävlandena blev alltså offer för spel där en domares godtyckte kan - bevisligen - avgöra vem som får medaljen. Därför är det så lätt att i efterhand bedömma vem som gjorde rätt, utan att tänka på hur svårt det var att bedömma situationen när den väl hände. Ara kröp snabbt mot mattkanten, och kubanen var trots allt i ledning när han skadade sin fot. Likheterna är slående - det är bara det att beroende på hur media vinkar berättelserna ser vi det från olika perspektiv (i Nederländerna pratas det mer om att Ara blev ilsken än att han blev bortdömd).
Vad är då skillnaden? Den ena var lugnare än den andra. Ara slängde ju [återigen säger jag] bildligt iväg sin medalj under pågående cermoni. Och det våldsammaste som han gjorde var att sparka en oskyldig reklamskylt. Men kubanen anföll domaren med en välriktad spark. Inte bara ord räckte för denna tävlande, med andra ord. Och där har vi kanske den enda skillnaden. Att en domare - och inte är stackars reklamskylt - blev offer för en spark. Vad skulle Aras "älskningsdomare":s bedömning få för publicitet om brottarens fysiska ilska riktades mot någon annan är skylten? Kanske ingenting.
Kommentarer
Trackback
