En internationell ekonoms betraktelser

För ett par dagar sedan fick jag den största chocken när jag passerade Metros tidningsställ: Michael Jackson - The King of Pop - hade gått bort. VA! tänkte jag och rofsade åt mig den tidningen som jag ändå läser varje dag. Och jag läste den noggrannare än vad jag har gjort på länge för om det skulle vara något som var fel var det att han levde. Men nej, wacko jacko, den mest stigmatiserade artisten som sett dagens ljus, hade hastigt men olustigt gott bort.

Hur upplever jag detta då? Självklart tar jag det med lugn värdighet för jag inser ju att alla människor kommer att dö någon gång. Men samtidigt är han - ironiskt nog - en del av min barndom. Detta beror på att när jag var 12 år såg jag videon till Thriller fler gånger än vad jag öppnar mina läroböcker i ekonomin. Jag var helt betagen i hans sång och hans dans och ville - liksom typ... alla - vara minst lika bra artist som han. Ja, jag spelade till och med hans Sega Megadrive-spel "Moonwalker" som en gud (trots att jag aldrig klarade det).

Så nu kan jag uppleva att förmedlaren av vissa barndomsminnen är död och snart begraven. Nostalgin tar verkligen över mitt sinne när man ser alla youtube-klipp.

Världen har alltså haft sin Michael Jackson. Han var verkligen en man som skapade förändring. Synd bara att ingen annan kan vara lika stor som han.

I Emmas blogg lovade jag henne att hon kunde få önska vad jag ska skriva om i denna blogg. Problemet är bara att Erica hann före så då ska jag göra henne glad genom att skriva om bajsblommor.

Vad är då bajsblommor? Ingen aning. Antagligen är det någon form av försköning av ordet diarré (lägger man i en skit kommer det komma ut mycket mer av samma sort - liksom att ett frö kommer ge upphov till många blom-generationer) eller är det ett kodord för att snacka mycket skit. Sak samma, det är i alla fall något.

Vad ska man göra med bajsblommor? Inte ens det vet jag något om. Anledningen till detta är att jag inte vet vad bajsblommor är. Men om det är blommor som är gjorda av bajs kan man nog skicka en bukett till den ofta refererade äckelmannen Fritzl - han har ju inte gjort annat än skit.

Så... hmmm... det var kanske sista gången som jag gav någon chansen att fritt föreslå ett ämne. Nästa gång ska jag be personen lägga in seriösa förslag.

-------------------------------------------------------

Ok. Erica gav mig också alternativet att skriva om blommor. Jag skulle kunna skriva om det - men jag kände mig inte tillräckligt seriös idag så det sparar jag till en annan gång. Men Erica - jag kommer skriva om det en dag [och jag hoppas att mitt resonerande kring bajsblommor var eder till glädje].

Nu under finanskrisens värsta härjningar hör man ofta tomt prat om överkonsumtion och att krisen sopar bort de värsta shoppingsynderna. Detta är verkligen beklämmande att höra då det inte finns någon grund att kritisera andras shoppingvanor. Orsaken till detta är att vi lever i en demokrati där vi ska kunna köpa vad vi vill så länge vi har resurser till det. Att hindra en person från att göra just detta är att sopa bort dess rättigheter. I så fall är nästa steg att vi hamnar i en socialistisk stat - av modell CCCP och Kuba - där pappa staten bestämmer vad man ska köpa. Bara tanken på sådant frihetsberövande får nackhåren att resa sig. Därför hoppas jag att folk börjar få lite demokratiskt vett och slutar att anklaga shoppare för att överkonsumera - de utför bara sina demokratiska rättigheter

Som utlovat publicerar jag några bilder från min Karlskronaresa. Anledningen till detta är att jag vill öva upp mig inför Italien-resan, men också för att en av mina läsare (Robin) sa att bloggen skulle bli intressantare med bilder - så då får man ju lyssna på sina läsarens önskemål.

Detta har varit en bra midsommar. Jag åkte ut hela veckan och har knappt hunnit med att använda datorn. Därför bloggar jag bara lite just nu. Men i och med att jag nu uppdaterat min reseblogg för att ett nytt besked har kommit kommer jag att lägga upp bilder från Karlskrona-resan i nästa inlägg. Anledningen till detta är att jag vill laborera med bloggen och lära mig hur allt fungerar, så att den andra bloggen blir så perfekt som det bara går att bli

Ibland älskar jag att överraska folk. Denna gång var det min kära mor som råkade ut för mina påhittigheter. Hon fyller nämligen år idag (grattis =D  ) och jag ville fira det genom att oväntat komma till henne. Sagt och gjort; utan att säga något åkte jag hela vägen till föräldrarnas hus och stormade in med morsan var upptagen med telefonen. Hennes överraskning var total - och för någon som redan har allt och som därför inte vill ha presenter är ju en överraskning det bästa man kan ge bort. Eller hur!

-------------------------------------------

Jag funderar också på det här med portioner. Anledningen till detta är att jag har begåvats med en stor magsäck som klarar av stora portioner (studentmage, borde det nog kallas). Problemet är bara att om det är många som tar en extra portion finns inget som hindrar mig från att göra det. Så om man muttrar och klagar på detta så ska man få det klart för sig att jag inte var ensam.

Ibland hatar jag mig själv för att jag kan bli så spelberoende. Det börjar med att jag laddar hem ett roligt spel - och så vips så fastnar jag. Jag kan nämligen inte slita mig ifrån den verklighetsflykt som spelet ger. Spelet fungerar som erdofiner - går inte att slita sig ifrån.

Men det säger kanske inte så mycket om mig. Bara det att jag alltid vill ha spänning i tillvaron. Jag klarar nämligen inte av helger där jag inte gör någonting. Istället vill jag resa iväg, ta första bästa buss och hamna någonstans där jag aldrig varit innan.

Livet är fyllt av sådana stunder när sådana tankar dyker upp. Men samtidigt finns det otroligt många tillfällen när ens liv faktiskt blir spännande. Detta kan man säga att kåren har hjälpt mig med. Jag har via mitt kårengagemang rest mycket, träffat mycket folk, pratat inför många människor och deltagit i oräknerigt antal möten. Med andra ord - mitt liv har varit riktigt spännande tack vare Kåren.

Kunde jag inte ha upplevt denna spänning på andra sätt? Säkert hade jag det. Jag hade blivit antagen till ekonomstudier i både Lund och Göteborg men valde detta lärosäte nästan enbart för mitt kårengagemang. Ångrar jag mig? Kan jag knappast göra. Livet är ju fyllt av val och eftersom man inte kan ångra ett val får man ta konsekvensen av sitt agerande och gilla läget - vilket jag gör.

Därför rekomenderar jag verkligen er läsare (som inte redan är med i en kår) att engagera er - nu på direkten. Tänk bara på hur jag har utvecklats, och då kommer kanske ni att utvecklas ännu mer =)

Snart kommer Reclaim The Street återigen genomföra det psykopatiska saboteringen som de illvilligt nog kallar gatufest. Denna gång är det stadsdelen "Västra Hamnen" i Malmö som ska drabbas av dessa aktivistpsykopaters illvilliga idioti. Lyckligtvis finns det ett par krafter som ska ställa upp för gatans demokrati och skydda ordningen mot aktivistsvinen. Därför känner jag mig ännu argare för att sommarkortet inte börjar gälla förrän på måndag - för om jag kunde sticka dit gratis skulle jag ställa mig i det demokratiska ledet och skydda samhället från de psykopatiska aktivistsvinen som Reclaim The Street befolkas av.

--------------------------------

Folk vill inte betala för Victorias bröllop men samtidigt får psykopatiska grupper som Reclaim The street härja fritt. Ett par sådana psykopatdåd och notan för brölloppet är betald. Så varför får psykopater leka fritt när Sverige missar sin chans att marknadsföra sig inför världen!

När jag satt på internationella råds-mötet idag tänkte jag mycket på hur jag kan marknadsföra mitt lärosäte och konceptet att studera utomlands. Funderingarna fick mig att välja mellan youtube-filmer och ytterligare en blogg. Eftersom mina presentationella egenskaper inte är så bra som jag önskar väljer jag bort youtube som marknadsföringskanal. Därför har jag städat min andra blogg och påbörjat Italien-skildringen. Än så länge finns det bara ett inlägg där på grund av att resan inte är påbörjad än. Men så snart jag skaffat mig en kamera (så att jag kan ta smickrande bilder på mig själv vid exotiska platser) och inlett mina utlandsstudier får ni se hur jag har det där. Kanske kommer till och med ni dit och får se allt som jag beskrivit med egna ögon - vem vet! Men till sdess - ha det super!

Bloggen finns att finna på http://kratzek.webblogg.se/

----------------------------------------------

Jag rensade bland mina bloggkontakter. Jag vill bara ha folk som uppdaterar ofta, därför är det vissa bloggar som försvunnit.

Jag läste precis att WHO har hållit i ett flera timmars långt krismöte där de kom fram till att referera svininfluensan till en pandemi. Detta betyder att den har en omfattande spridning i minst två världsdelar. Trots detta manar jag fortfarande till lugn. Färre än 200 människor har dött och det ser alltså ut som att man bara får en veckas semester. Det är allt. Inget annat att vara rädd för alltså

----------------------------------

Herrejösses vad ett skrivfel betyder mycket. La till ett "undvika" i förra inläggets absolut sista mening då avsaknandet av detta ord betydde att jag ville uppleva döden. Bara så ni vet: nu har jag alltså upptäckt skrivfelet och gjort meddelandet lika ljust som jag ville ha det till.

Jag som är lite sådär djup tänker på hur dikter kan säga så mycket om ens liv. De riktigt träffar in sig på hur man känner och kvarhåller sig sådär hela lovet. Ett sådant poem har Karin Boye skrivit. Texten heter Moln.


Som ni ser av dikten handlar det om att molnen lever majestätiskt trots att de vet att de ska dö. Det är just detta som stämmer in sig på mig. Jag vet nämligen att döden kan komma närsomhelst så därför ser jag till att leva så majestätiskt som möjligt. Mina mål är stora och mina drömmar är ännu storslagnare. Likt molnet ska jag alltså leva livet storstilat och förakta det öde som i den avlägsna framtiden väntar mig. Därför är jag inte rädd för att dö - det är bara något som jag vill undvika att uppleva.

_______________________________________

*edit* Herrejösses vad ett skrivfel kan betyda mycket. Glömde skriva "undvika" vilket gjorde att meddelandet blev mycket mörkt

För en gångs skull har det skett - jag har blivit student på ett annat lärosäte. Det är fantastiskt att kunna genomföra denna miljöombyte light som en sådan förändring sker. Nu ser jag ett helt annat lärosäte, ett helt nytt campus och ett helt nytt konsept. Alla dessa variationer får mig att känna mig hel för efter fyra år i mitt andra lärosäte känner jag att jag behöver lite - just det, variation.

Rösningen är nära inpå avslutad och jag är besviken över valresultatet. Varför? För att det inte gick bättre för det parti som jag röstade på - och för att enfråge-partiet piratpartiet fått en sådan framgång. Hur kommer detta sig? Ja, moderaterna är bara för förnuftiga för att tilldra spänningssökande och eldigt engagerade ungdomar. Piratpartiet... lockade till sig folk som inte brydde sig om annat än sitt nät. Det är sjukare än att piratpartiet inte bryr sig om sjukvården. Så, det är en sorgens dag och jag längtar efter moderaternas framgångar nästa år

AAAAAAAAArrrrrrrrhhhhhh!!!!!! Neeeeeeeeeeee!!!!! Shhiiiiiiiiiiit!!!!! Faaaaaaaaaaaaaaaaaan!!!!

Så lät det igår när Sverige spelade sin match mot Danmark. 0-1 blev det - och då är jag glad över att det inte blev värre. Orsaken är att det svenska landslaget fortfarande har kvar exakt samma dåliga spelstil som de alltid haft under den nuvarande ledningen. Frammåt finns inga idéer och passningarna är för avancerade för lagets förmåga. Och bakåt... det ska vi inte tala om! Ge mig en blind handsbollspelare och denne kommer göra två mål mot Sveriges osynkade backlinje.

Men det värsta av allt är som sagt Kim Källström och Lars Lagerbäck. Dessa två herrar är utsedda till att vara syndabockar. Anledningen till detta är att Lars Lagerbäck är orsaken till att vi spelar så dåligt och att Kim Källström ...spelar dåligt. Den sistnämnde fick höra ett annat av mig under matchens gång. Till exempel:

"Sverige spelar för att vinna - eller nej, vi har Kim Källström på plan"
"Jag vet ett dåligt skämt - och det är Kim Källström"

Ja, som ni ser är jag fortfarande påverkad av denna orgie av besvikelse och desperation. Men det var skönt. Nu är jag så slut på dessa känslor att inget kan göra mig besviken på tre dagar (tills Malta vinner över Sverige med 0-3 - och då är jag faktiskt optimist)

--------------------------

Sydsvenskan: http://sydsvenskan.se/sport/fotboll/article436730/Sverige-foll-tungt-mot-Danmark.html
svd: http://www.svd.se/sportspel/nyheter/artikel_3023419.svd

Jag gjorde precis ett test på facebook där man fick reda på vilket religiös tillhörighet jag har. Föga förvånande var jag ateist enligt det testet. Anledningen till den obefintliga förvåningen var att jag, sedan jag - vilket är ironiskt - konfirmerades, har ansett att det är matematiken som styr allt.

Vad är då anledningen till detta? Jo, vid den tiden som jag konfirmerades behövde jag bekräftelse. Tiden i skolan var väl inte den bästa så utanför familjen var det bara i kyrkan som jag kände tillhörighet. Problemet var bara att tillhörigheten enbart härrörde sig till att de människa som fanns där accepterade mig för den jag var - och inte till den andliga tillhörighet som förde besökarna närmare varandra. Trots att jag gick på gudstjänster led jag igenom dem; jag tyckte att de inte förde fram något. Speciellt mässorna var något som jag överhuvudtaget inte vill uppleva igen. Anledningen till detta är att alla skulle be om förlåtelse. Jag ansåg, vilket jag gör än idag, att vi inte har något att be om förlåtelse för till någon annan än för oss själva.

Som ni ser har jag ett främlingsskap till den kristna religionen men övriga religioner lider också skada av min icke-andliga syn. Det största tecknet på detta är att jag verkligen inte tror på ödet. Om jag går ut ikväll och träffar min drömtjej var det mitt val att gå ut som förde fram mig till henne (alltså tillfälligheter) och inte någon övre kraft. Jag menar; om jag hade valt att stanna hemma skulle det då lika gärna vara ödet som gjorde att jag inte träffade henne...

Så jag är alltså ateist - motsatsen till teist. Betyder det då att jag ser ned på de som är troende? Knappast. Det är nämligen som så att jag har förmånen att ha en enorm respekt för andras religiösa utövande. Så länge ingen försöker trycka på mig vad jag ska tro på accepterar jag fullt ut den andra personens religiösa övertygelse - oavsett om det är Jesus, Allah eller någon annan som är den främsta symbolen för vad religionen står för.

Jag är ateist och tror helt och hållet på matematikens lagar - men jag är öppen för andras övertygelser.

Hej. Förutom att vara känd för allt dumt som jag gör verkar jag vara ihopkopplad med allt vad jag gör. Folk känner verkligen att jag gör allt. Det kan jag väl hålla med om, för jag gör en - om jag får svära - jädra mycket. Varför? För att jag måste. Det är nämligen som så att jag är en tänkare som - hör och häpna - tänker oerhört mycket. Ni har väl säkert sett detta genom denna blogg som jag klottrar på. Jag tänker alltså för mycket och det kan gå åt helvete. Av vilken anledning? För att vilka tråkiga tankar som helst kan dyka upp. Osäkerheten kommer när jag minst anar det och förföljer mig tills dess att jag bedövar tankarna genom att göra något. Så är det. Vad är då lösningen? Att faktiskt fortsätta att vara hårresande upptagen. Annat vill jag inte göra - om alternativet är att låsa in sig hemma och bara tänka dystra tankar.

-----------------------------------------

Så dystert är det väl inte... Jag tänker bara på vad folk tycker om mig, blir påmind om den gamla tiden när jag var mer ansedd som konstig, och att folk därför inte respekterar mig. Ibland tror jag verkligen att jag är minst lika omtyckt som stadens käre knivman. Samtidigt tror jag att folk ser mig som en utveckligtstörd och dum, konstig idiot som inte kan klara sig själv. Nu spär jag på orden, men det är bara för att jag har sommarlov nu...

Jag får tänka positiva tankar! På att Italienresan kommer allt närmre. Där kommer jag, liksom den tjejen som jag ska åka dit med, skapa turbulens. Vi kommer att skapa kaos och jag kommer att älska varje sekund [det var väl positiva tankar va?]

Hej. Om det är en sak som är säker är det att överraskande många känner till mig. Inte vet jag varför för så pass social är jag inte. Jag är ungefär bara överrallt och gör ändå bara otroligt mycket - så det är förvånande att så pass många ändå har talats om det.

Dock undrar jag på samma gång hur mycket som sägs om mig. Man har ju ibland att det talas om mig men självklart är det inte mig som allt når. Samtidigt undrar jag vad som sägs om mig. Jag vill ju inte att folk talar bakom ryggen på mig så pass att deras respekt för mig minskar i samma takt som börsens kurvor. Det vore ju katastrof om det enda folk kan relatera till mig är hur förlorad jag blev på herrmiddagen - när det är så mycket annat som jag lägger ned hela min själ i (och lite till) för att göra ett bra jobb som ingen hör talas om.

Stör det mig att det finns rykten om mig? Eftersom jag svävar i ovisshetens skuggor så är svaret till en viss del "ja" då det kanske förstör den respekten som jag kämpar för att få. Men samtidigt hör jag rykten om vad andra personer gör och jag hoppas verkligen att det folk säger om mig inte är värre än vad de råkar ut för.

Uch och tvi, nu är man inne på den värsta dagen den här veckan: dagen för tentan. Tentaångesten är över mig som ett par hungriga lejon och jag känner hur stressen påverkar mig lika starkt. Jag har inte ens kunnat se på filmer med en kompis, trots att jag verkligen ville det. Men imorn är jag ledig och då kan jag äntligen ta det lugnt. Jag längtar

Nu är jag riktigt besviken för en medlem i min grupp fejlade riktigt totalt. Det var nämligen som så att vi skulle göra en gruppresentation om IKEA. Själv hade jag lagt in några retoriska trix för att det skulle vara intressant. Problemet är bara att allt fallerar om det är någon som glömmer bort att följa sin del, vilket hände i detta fallet. Två av de kritiska punkter som drog ned mitt grupps betyg bygger på att den gruppmedlemmen fick ett totalt hjärnsläpp, och att ingen av oss andra tre ville störa denna i sitt totala fejlande. Så nu är chansen att få VG betydligt mindre på grund av denna fejlande student, och jag får vara besviken under denna dagen, medveten om att man än gång ser att alla inte når upp till vad man förväntar sig av andra.