Därför ska vi inte kritisera konsumtionen
Det är därför som andra intrycket är viktigt med marknadsföringen
Hej. Som ni säkert vet är det första intrycket av största vikt vid alla sorters möten. Utifrån den första minuten som man är med en person kan man skapa sig en bild av denne som tyvärr sätter sig fast länge. Detta blir så intryckt i en att motparten måste kämpa mycket för att leda in en i andra tankar om denne. Och detta för in mig till mitt ämne: hur det är i affärer.
Affärer gör man ju på möten. En bra presentation kan ju skapa en ny kund. Det är därför som försäljaren verkligen inte får klä sig hur den vill för då påverkas ju hela affären av detta (en kostymklädd försäljare med vita strumpor får inga kunder). Så långt är allting bra - tills dess att kunden råkar ut för bekymmer.
Tro mig, allt händer alla. Alla är inte vuxna nog att - om det gäller mig - hålla reda på sina ägodelar vid extrema situationer. Saker går sönder och tappas bort, och det är detta som är testet som visar om man förtjänar att behålla kunden eller inte. Man måste alltså kunna inge ett bra andra intryck.
Tänk om er nyköpta sak går sönder. Vad gör ni? Ni ringer helpdesk såklart, och hoppas på hjälp. Om de är snälla nog att de hjälper er kommer ni ju att börja lita på dem och därmed bli en lojal kund. Detta kommer i sin tur att leda till att ni berömmer affären för era kompisar så mycket att de blir trogna kunder.
Motsatsen till detta är att affären inte hjälper er; att de anser att ni är ansvariga för det som gick fel och att de därmed inte kan (eller rättare sagt vill) hjälpa er. Detta kommer ju leda till att ni bojkottar affären och får era vänner att göra detsamma.
Det är därför som andra intrycket är viktigt; att man har resonerat kring lösningar på eventuella problem så att man kan ta itu med dessa på direkten. Annars förlorar man sin kund. Själv har jag ju lekt med tanken att man ska starta en business där alla förstagångskunden råkar ut för problem. De måste då ringa och klaga, vilket jag lyssnar på och på direkten löser deras problem. Om jag har rätt kommer mitt agerande att skapa ett så gott förtroende hos dem att de håller sig till mitt företag en lång tid framöver.
--------------------------------------------------------------
Jag hoppas att detta inte var grekiska, KA. Det innehåller ju inget om ekonomi eller budgetering.
Förresten så är det morgondagen som är dagen med stort d i. Då sticker jag iväg. Gött!
Genom hela livet har jag upplevt en deflation
När jag var ett litet barn var ju 10 kronor en förmögenhet. Jag minns när jag alltid tryckte på växelknapparna på parkeringsautomaterna för att se hur slantarna trillade ned. En gång hade jag enormt stor tur: hela tre guldpengar ramlade ned vilket gjorde att jag den dagen var riktast av alla barn. Sedan blev ju hundra kronor en rejäl siffra. Att förlora en sådan summa pengar var ju en finansiell katastrof och jag blev förstörd när jag väl gjorde det.
Nu däremot är ju 10000 en skön siffra och 30000 får mig att svimma av. Detta ska ju jämföras med den tiden som jag blev solskensglad av att få 30 kronor. Och nu kan jag tappa bort mer pengar. En gång råkade jag trassla sönder 50 kronor (jag är rätt rätt nerväs typ, behöver alltid ha något att fingra med. Och nu låg ju sedlen där så den blev mitt offer) och jag brydde mig mer om det pinsamma än att jag förstörde motsvarande två middagar.
Nåväl. Det kommer dröja enormt lång tid innan jag får 30 000 kronor per månad. Men tills dess är jag glad för att jag inte upplever en deflation. Tänk om jag tjänade mindre pengar per år? Hemska tanke.
-------------------------------------------------
Gud vad jag hatar mornar. Vanligtvis är jag rätt punktlig och kommer till alla möten men igår var jag för trött för att komma ihåg den föreläsning som min kår fixade. Jag kom dit enbart tack vare att min ordförande ringde. Ni skulle bara sett hur jag stressade dit, jag har aldrig cyklat så fort i hela mitt liv och man kan se jetstrålarna än idag.
Snart upplever vi äntligen hur en deflation känns
Jag borde kanske bli buddhistisk munk under dessa kristider
Men nu, under finanskrisens hårda tider, märker vi av flera andra människor som - likt den nämnda munken - vill sjunga ut sin okunskap. Två dagar i rad fick jag nöjet att läsa, hur två av varandra oberoende insändarskribenter kritiserade användandet av pengar. Flera andra hobbytyckare anser att kapitalismen är felet, och att finanskrisen är beviset på deras ståndpunkt. Och snart kan man väl vänta sig att kommunister ska framföra sina åsikter om varför Sverige borde bli - kommunistiskt.
Jag blir trött på denna okunskap. Speciellt efter att uppmärksamma fler och fler brister i deras resonemang, ju mer jag läser mig in i de berörda ämnena. Jag tvingades ju ämna flera timmar för att studera de bakomliggande orsakerna till finanskrisen, för att skapa min egen bild av vad som händer. Kanske är det därför jag bör bli buddhistmunk: så att jag kan försvara civilisationen utan att för den delens skull veta vad jag talar om.
Mitt playmate-sinne säger åt mig att satsa på Hakon Invest
Ericssons pinsammma (!) blunder!
Man ska nog inte satsa på WESC
Idag läste jag i Dagens Industri (framöver benämt som DI) att klädmärket Wesc har börsnoterats. Det verkar ju vara ett av dessa flashiga streetfashion-märkerna som ger bäraren viss status. Men jag skulle inte satsa på det märket. Bolånekrisen pågår ju fortfarande och streetfashion-kläder är kanske inte det första man vill köpa när man måste betala sina gamla lån (om man inte sms:ar låna). Dock kan jag bara säga att det ändå är ett attraktivare märke än Electrolux - för vitvaror är ännu mer konjukturskänsligt än kläder
