Genom hela livet har jag upplevt en deflation
Nu får en viss stålman ursäkta mig för jatt jag skriver på grekiska men jag kom på något roligt att skriva. Detta är att jag under mitt liv har upplevt en riktigt räjel inflation - vilken kan bli större. För ni vet väl vad inflation är - att pengarna tappar värde?
När jag var ett litet barn var ju 10 kronor en förmögenhet. Jag minns när jag alltid tryckte på växelknapparna på parkeringsautomaterna för att se hur slantarna trillade ned. En gång hade jag enormt stor tur: hela tre guldpengar ramlade ned vilket gjorde att jag den dagen var riktast av alla barn. Sedan blev ju hundra kronor en rejäl siffra. Att förlora en sådan summa pengar var ju en finansiell katastrof och jag blev förstörd när jag väl gjorde det.
Nu däremot är ju 10000 en skön siffra och 30000 får mig att svimma av. Detta ska ju jämföras med den tiden som jag blev solskensglad av att få 30 kronor. Och nu kan jag tappa bort mer pengar. En gång råkade jag trassla sönder 50 kronor (jag är rätt rätt nerväs typ, behöver alltid ha något att fingra med. Och nu låg ju sedlen där så den blev mitt offer) och jag brydde mig mer om det pinsamma än att jag förstörde motsvarande två middagar.
Nåväl. Det kommer dröja enormt lång tid innan jag får 30 000 kronor per månad. Men tills dess är jag glad för att jag inte upplever en deflation. Tänk om jag tjänade mindre pengar per år? Hemska tanke.
-------------------------------------------------
Gud vad jag hatar mornar. Vanligtvis är jag rätt punktlig och kommer till alla möten men igår var jag för trött för att komma ihåg den föreläsning som min kår fixade. Jag kom dit enbart tack vare att min ordförande ringde. Ni skulle bara sett hur jag stressade dit, jag har aldrig cyklat så fort i hela mitt liv och man kan se jetstrålarna än idag.
När jag var ett litet barn var ju 10 kronor en förmögenhet. Jag minns när jag alltid tryckte på växelknapparna på parkeringsautomaterna för att se hur slantarna trillade ned. En gång hade jag enormt stor tur: hela tre guldpengar ramlade ned vilket gjorde att jag den dagen var riktast av alla barn. Sedan blev ju hundra kronor en rejäl siffra. Att förlora en sådan summa pengar var ju en finansiell katastrof och jag blev förstörd när jag väl gjorde det.
Nu däremot är ju 10000 en skön siffra och 30000 får mig att svimma av. Detta ska ju jämföras med den tiden som jag blev solskensglad av att få 30 kronor. Och nu kan jag tappa bort mer pengar. En gång råkade jag trassla sönder 50 kronor (jag är rätt rätt nerväs typ, behöver alltid ha något att fingra med. Och nu låg ju sedlen där så den blev mitt offer) och jag brydde mig mer om det pinsamma än att jag förstörde motsvarande två middagar.
Nåväl. Det kommer dröja enormt lång tid innan jag får 30 000 kronor per månad. Men tills dess är jag glad för att jag inte upplever en deflation. Tänk om jag tjänade mindre pengar per år? Hemska tanke.
-------------------------------------------------
Gud vad jag hatar mornar. Vanligtvis är jag rätt punktlig och kommer till alla möten men igår var jag för trött för att komma ihåg den föreläsning som min kår fixade. Jag kom dit enbart tack vare att min ordförande ringde. Ni skulle bara sett hur jag stressade dit, jag har aldrig cyklat så fort i hela mitt liv och man kan se jetstrålarna än idag.
Kommentarer
Trackback
