Karin Boyes "Moln" är min favoritdikt - och här kommer anledningen
Jag som är lite sådär djup tänker på hur dikter kan säga så mycket om ens liv. De riktigt träffar in sig på hur man känner och kvarhåller sig sådär hela lovet. Ett sådant poem har Karin Boye skrivit. Texten heter Moln.
Som ni ser av dikten handlar det om att molnen lever majestätiskt trots att de vet att de ska dö. Det är just detta som stämmer in sig på mig. Jag vet nämligen att döden kan komma närsomhelst så därför ser jag till att leva så majestätiskt som möjligt. Mina mål är stora och mina drömmar är ännu storslagnare. Likt molnet ska jag alltså leva livet storstilat och förakta det öde som i den avlägsna framtiden väntar mig. Därför är jag inte rädd för att dö - det är bara något som jag vill undvika att uppleva.
_______________________________________
*edit* Herrejösses vad ett skrivfel kan betyda mycket. Glömde skriva "undvika" vilket gjorde att meddelandet blev mycket mörkt
Se de mäktiga moln, vilkas fjärran höga toppar stolta, skimrande resa sig, vita som vit snö! Lugna glida de fram för att slutligen lugnt dö sakta lösande sig i en skur av svala droppar.
Majestätiska moln - genom livet, genom döden gå de leende fram i en strålande sols sken utan skymmande oro i eter så klart ren, gå med storstilat, stilla förakt för sina öden.
Vore mig det förunnat att högtidsstolt som dessa kunna lyfta mig upp, dit ej världarnas jäkt når och hur vredgat omkring mig än stormarnas brus går bära solskimrets gyllene krans omkring min hjässa.
Majestätiska moln - genom livet, genom döden gå de leende fram i en strålande sols sken utan skymmande oro i eter så klart ren, gå med storstilat, stilla förakt för sina öden.
Vore mig det förunnat att högtidsstolt som dessa kunna lyfta mig upp, dit ej världarnas jäkt når och hur vredgat omkring mig än stormarnas brus går bära solskimrets gyllene krans omkring min hjässa.
Som ni ser av dikten handlar det om att molnen lever majestätiskt trots att de vet att de ska dö. Det är just detta som stämmer in sig på mig. Jag vet nämligen att döden kan komma närsomhelst så därför ser jag till att leva så majestätiskt som möjligt. Mina mål är stora och mina drömmar är ännu storslagnare. Likt molnet ska jag alltså leva livet storstilat och förakta det öde som i den avlägsna framtiden väntar mig. Därför är jag inte rädd för att dö - det är bara något som jag vill undvika att uppleva.
_______________________________________
*edit* Herrejösses vad ett skrivfel kan betyda mycket. Glömde skriva "undvika" vilket gjorde att meddelandet blev mycket mörkt
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du skriver bra :) keep it up!
Trackback
