En internationell ekonoms betraktelser

I sydsvenskan såg jag att en insändarskribent tydligt visade en enorm ignorans till det politiska spelet. Det beror på att denne ansåg att Mona Sahlins popularitetsminskning enbart beror att hon gick emot könsförväntingarna. Alltså att om hon är tyst (som en kvinna antagligen, enligt - om skribenten har rätt - sossarnas könsrollskonservatister, ska vara) går det bra för partiet, men om en kvinna börjar tala (vilket denne inte ska göra) faller allt platt som en pannkaka. Därav kritiserade skribenten de, enligt honom, rådande könsföreläställningarna, och hoppades att ännu mer Sahlin-retorik skulle hjälpa det röda blocket. Problemet är att denna skribent anfaller ett par väderkvarnar. Det är inte ens könsrollskonservatism som har slagit emot Sahlins popularitet. Istället är det en stor portion politisk fingerfärdighet som har saknats. Hon gick emot den starka socialdemokratiska vänstern, när hon ville gå mot partiets högerflank. Detta var inte bra, vilket hon fick erfara. Om Göran Persson hade gjort en liknanda vända skulle även hans popularitet. Så, bästa läsare, insändarskribenten visste inte vad han skrev om. 

Som en världspolitisk intressent följer jag revolten i Thailand med stort intresse. Särskilt eftersom man kan problematisera skeendet och jämföra denna revolt med en revolution. För vad är det som får händelsen att kallas för just revolt, och inte en revolution? En upprörd medelklass, och inte en ilsken underklass. Om den röda enklaven skulle ha ockuperat flygplatsen, för att hindra den demokratiskt valde premiärministern, skulle man kalla det revolution. Och ordet revolution är - tyvärr - så positivt laddat bland den stora vänsterrörelsen att den ilskna enklaven skulle ha fått det svenska folkets stöd, oavsett hur odemokratiskt slutsatsen blir. Så man kan ju säga att en enklavs bakgrund påverkar världsopinionen på ett mycket enkelt sätt: det gäller bara att vara icke-röd så får man alla kritiker emot sig 

Jag måste erkänna att jag älskar att spela dataspel; så mycket att jag lätt kunde öda timmar på att "fragga" motståndare på Counter-Strike. En stor del av min barndom har tillängnats just den förströelsen. Därför blir jag lätt förnöjd att veta att jag - av två av varandra oberoende "källor" - ska vara sinnessjuk och otroligt våldsam. 

Jag blev verkligen förvånad då jag läste texten till ett paket köttbullar. Det stod nämligen att dessa köttbullar älskas av alla barn mellan 6 och 92. Men 93-åringarna då? Och de som är äldre? Är inte de också barn? Skärpning, säger jag bara!

Jag gick nyligen på dagens späxföreställning - och jag måste säga att jag inte är besviken. Skådespelarna håller verkligen en bra nivå, och bjuder såklart på sig själva. Det enda som jag är besviken på, är att publiken inte var så omstart-vänliga. Jag skrek ut 80 % av alla omstarter, vilket var dåligt då skådespelarna (som blev offer för denna späx-tradition) var riktigt bra på att spela med ["omtag: klumpigare" var min favorit]. Så mitt betyg är: klart sevärd (och jag ska dit imorn också)

Som en gammal kursplan-räv är jag mycket intresserad av FLÄR - alltså förväntade läroresultat. Detta, som examinatorn förväntar sig att jag ska kunna efter genomgången kurs, är ett antal kompetenser som jag måste tillängna mig. Av dessa finns ämnesrelaterade sådana, som man bör kunna för att klara av sitt ämne. Till exempel är det ju bra om en ekonom lär sig att ta hand om den löpande bokföringen. Men samtidigt finns det andra kompetenser som jag märker av allt för lite; nämligen allmänna sådana. Allmänna kompetenser är - enligt The Tuning Project -  ämnesöverskridande; och inte något som bara går att använda inom ekonomin. Ett exempel på detta är att hålla deadlines vilket både lärarstudenter och ekonomistuderande kan bli mer anställningsbara av att kunna. Så därför vill jag se fler FLÄR som examinerar allmänna kompetenser

-------------------------------------------------------------------------

ps. Mer ingående om dessa allmänna kompetenser kommer senare

Just nu lyssnar jag på Melody Clubs debut- och genombrottsskiva "Music Machine", och tänker tillbaka till gamla tider. För då, när den precis hade släppts, genomlevde jag en av de mest känslomässigt dynamiska perioder i mitt liv: tonåren. Då fick låtarna mig att glömma bort bekymren och bara koncentrera på synthens budskap. "Electric" är en sådan låt som gärna drog med mig till en annan värld. Men nu har jag "växt upp" och lämnat denna period bakom mig. Följdaktigen har låtarna tappat sin dagdrömsliga charm. Fast min kärlek till skivan finns fortfarande kvar

--------------------------------------------

ps. Samtidigt blev jag ju mer intresserad av det albumet, samt den nästkommande skivan, då två tjejer som jag var intresserade av gillade samma låtar som jag tyckte om =P

För länge sedan fick jag rådet att andas mer med magen. Då, sades det, skulle rösten bäras upp av diafragman. Inte brydde jag mig om det, utan fortsatte med mitt icke-användande av denna teknik. Dock är det, och har alltid varit, viktigt att nå upp till den graden att min röst (vilket är en stor del av det ethos som jag vill bygga upp) inte längre är så ... nånting ... att jag jämt och ständigt pikar mig för den. Därför spelade jag in mig framför mobilkameran och försökte spänna magen såsom jag sedemera har lärt mig i den retorikkurs som jag precis blev godkänd i (jag fick visst inte VG). Och jag blev förvånad. Rösten blev mörkare, fylligare, och kunna uttala ord på ett annorlunda sett än vad jag brukar uttala dem (ordet "misstänka" är ett sådant exempel). Därför ska jag träna, träna och träna upp magmusklerna; så att jag använder den mer kontrollerat än innan. Men det kräver tanke; och när jag träffar er kommer jag kanske ha glömt bort att använda tekniken. Så tänk på att jag kämpar, och var inte rädda för att (på ett mycket fint sätt, för jag är faktiskt lagom känslig för detta) implicit berömma mig för min eventuella framgång

En av mina favoritalbum är Pink Floyds "Dark Side of the Moon". Den är sådär stämningsfull, intelligent och njutningsfull att man inte vill slita sig ifrån den. Sakta med säkert; ja, rent ut sagt progressivt, förmedlas en slagsstämning genom låtarna. De börjar med hjärtslagen i "Speak to me/ Breath in the Air", för att gå in till flygkrachen i "On the Run", och fortsätta med allt hårdare låtar - för att avslutas med just hjärtslag i "Eclipse". Bäst är "The great gig in the sky".  Kvinnans whailingar (eller hur det stavas) får mig att drömma mig bort till en estetiskare värld än vad jag lever i just nu. Men samtidigt finns en mycket, mycket mörk sida; kapitalistkritiken. En av de största löngnerna förmedlas i låten "Money". Där hävdar sångarna att pengar är roten till allt ont. Som vi alla borde veta är det buffel och båg...

Jag måste erkänna att Lugna Favoriter alltid är på i mitt hem (om jag inte sätter igång min media player). Det beror på att jag är beroende av avslappnade låtar. Problemet är bara att jag stör mig på två saker. Det ena irritationsmomentet är att samma låtar spelas i stort sett varje dag. Man blir faktiskt chockad om man hör en låt som man inte hört förut. Och det betyder ju att kanalen brister i orginalitet. Den andra saken som jag stör mig på är de illvarsligt naiva radiopratarna och deras gäster. Om Canabis skulle anses som en naturmedicin skulle de röka sig orepresentativa i direktsändning. Detta resonemang bygger på att de sväljer direkt farliga naturläkemedels-råd och -åsikter utan minsta kritik. Idag meddelade en alternativmedicin-vurmare för att dricka opastöriserad mjölk, och närmast kritiserade lagen som stadgar att all mjölk måste pastöriseras. Detta kan ju leda till en veckolång semester från jobbet (även kallad magsjuka). Men inte bryr de sig om detta. Nej; naturläkemedlen ska vurmas för. Så med tanke på att de är alltför naiva ser jag att den radiokanalens Ethos är obefintlig.

Snacka om att bli besviken. Riksdagens majoritet ställde sig bakom Lissabonfördraget (vilket jag ställer mig positiv till) men ingen diskuterade detta. En av årets viktigaste händelser passerade utan att det kollektiva medvetandet i den grupp som jag tillbringade gårdagen med märkte detta. Därför har jag missat att delta i diskussionen kring en av årets största snackisar. Vad är då lösningen? Att gå in i politiken, för annars får man inte diskutera detta - någonsin

ps. Och ja. Jag är bland de 98 % av den svenska befolkningen som aldrig har läst igenom detta fördrag...

Gårdagen var mycket händelserik. Bland annat drog vi förbi Calrsberg-muséet, och såg hur de har producerat sin öl under historien. Och där såg jag något som verkligen intresserade mig, och det var att många av flaskorna från det tidiga 1900-talet var prydda med den numera bannlysta symbolen Swastikan.

Som en Nes-spelare och mangaläsare har jag ju kommit i kontakt med dess mindre kändare (men och, tragiskt nog, ihopblandade) kusin Manji-tecknet, så jag känner mycket väl till att symbolerna hade en ärorik mening innan Hitler perveterade märkena med sina obeskrivbara ondskedomar. Men jag vet att det är riktigt många människor som inte ens känner till det (en kamrat till det lärde sig detta via Da Vinci-kodens filmatisering). Därför var jag mycket rädd för att ölföretaget skulle ha glömt bort att förklara varför de visar upp gamla ölflaskor med det märket på sig. Självfallet hade detta inte hänt; de hade förklarat användandet av Swastikan någonstans bland alla andra faktarutor.

Tack vare det blev jag lättad, men samtidigt fundersam på hur lätt det är att bli offer för symbolanvändandet. Om framtidens nationalsocialister (eller andra diktaturavvikelser) använder peace-tecknet blir ju 70-talets hippierörelse ihopblandat med dessa nazistiska värderingar på grund av användandet av dem, just då, hedersfull symbol. Så... folkbildning är viktigt

ps. Wow... långt inlägg. Men det beror ju på att diskussioner kring manji- och swastika-symbolen kräver en enorm diskussion för att inte råka kummunicera ut ett nazistiskt eller illiterärt budskap

Som en daglig läsare av Sydsvenskan följer jag piratjakten med stort intresse. Det är, av ett nyhetsläsande-perspektiv, intressant att läsa om Somalier kapar båtar och kräver astronomiska summor för sina kap. Dock undrar jag bara varför detta nyhetsintresse har skapats just nu. Själv minns jag när jag var liten och läste om pirater i någon föregångare till "Illustruerad Vetenskap". Där fanns det skrivet om de klassiska piraterna, och om deras liv - som på så många olika sätt skiljer sig från vad Jack Sparrow får uppleva. Samtidigt beskrevs det att de moderna piraterna mest håller till i fattiga länder, och att de har bytt sablar och stora fartyg mot snabbgående småbåtar och automatvapen. Och detta var för flera år sedan, vilket verkligen pekar på att problemet har funnits länge. Men varför gör man något åt saken först nu? Varför har media inte uppmärksammat det tidigare? Och vad är det för slags saker som politikerna, likt sina kollegor i filmen "Wag the Dog" dölja? Ja, det finns mycket att undra över.

M. Bison har använt för mycket redan, så han behöver inte skrika ut "Yesh Yesh" för att jag fått ännu ett VG. Fyra poäng ifrån full pott. Visst; jag blev underkänd på mitt hobbyprojekt beskattningsrätt [jag kände att, för att använda ett kalkylerings-ord, alternativkostnaden skulle vara för hög om jag satsade på beskattningsrätten], men jag är riktigt nöjd över kalkyleringen. Nu ska Mickron bli lika bra!

Igår kom jag hem från Estland. Det var en spännande konferans om en förening som jag vill att Kåren och/eller skolan hoppar med på. Jag älskade verkligen att vara där, och nu är jag beredd på nya utmaningar.

Dock måste jag meddela att jag är riktigt irriterad över att få ställa konkreta frågor via mail. Inte så att jag avskyr den nya teknologin, utan för att den personlig kontakten ger så mycket. Det är nästan, vårdlöst sagt, som en drog. Men när man får skäll för att man ställer en konkret fråga via telefonsamtal växer irritationen sig mycket starkare. Jag avskyr mail när man har en personlig kontakt!

Vad jag har längtat. Inte efter att vinna en miljon (vilket jag fortfarande väntar), utan för att se hur det amerikanska valet slutar. Jag, som förra sommaren invrigt diskuterade med mina amerikanska vänner om hur årets val skulle bli, ser detta som julafton. Det är bara det att jag varken har tv eller ork att följa valvakan, så jag tror att morgondagens tidning blir den som förmedlar nyheten. Och vad hoppas jag på? Att nästa president ska bli historisk. Det påminner mig om att M. Bison från Street Fighter kan förmedla mina tankar om Obama faktikt vinner valet.

Bara så ni vet; jag är en riktigt nyfiken individ. Jag vill gärna veta allt, och lite till. Men ibland får det mig att komma i kontakt med riktigt kontroversiella saker. Innan jag dömer något vill jag gärna veta vad det är som jag dömer ut. Och en av dessa sakerna är Playboy. Jag köpte nämligen en upplaga för att se hur kvinnoförtryckets högborg förvaltar sitt viagra-kapital (kom igen... Hugh Hefner måste vara en storkonsument av den varan ]. Och jag blev förvånad för vad jag såg. Nio tiondelar behandlade nämligen allt annat än nakna kvinnokroppar. Istället var det spritreklam och fenomenalt überobilligt manlig lyx som regerade. Den nakna kvinohuden lyste med sin frånvaro, till omkring halva tidningen. Sen förstod man varför feministerna skyr tidningen som pesten. Var tidningen köpvärd? Knappast. Jag har inte råd att vara en sådan egocentrisk och rik playboy som sätter över sig allt och alla. Men samtidigt... Jag var nyfiken. Och min nyfikenhet blev stillad. Samtidigt vet nu vad jag talar om när Playboy kommer på tal. 

 

Jag läste precis en artikel i svenskan som handlar om hur de svenska filmtitlarna blir sällsyntare än den svenska vargstammen. Den utvecklingen har en cineaist som jag självklart lagt märke till tidigare, utan att klaga alltför mycket. Om filmen "My blue heaven" saluförs som "Hur jag lärde en FBI-agent att dansa tango" borde man ana ugglor i mossen, liksom att alla filmer med Goldie Hawn marknadsförs som "tjejen [...]"-filmer. Dock finns halvmesyrer, vilket svenskan berättade. En av dem är "The Baader Meinhof Complex" som går upp på svenska biografer. Vad är problemet? En jäkel fumlade och lyckades saluföra en tysk film - med en lika tysk titen - vid dess engelska namn. Skärpning!