En internationell ekonoms betraktelser

I sydsvenskan såg jag att en insändarskribent tydligt visade en enorm ignorans till det politiska spelet. Det beror på att denne ansåg att Mona Sahlins popularitetsminskning enbart beror att hon gick emot könsförväntingarna. Alltså att om hon är tyst (som en kvinna antagligen, enligt - om skribenten har rätt - sossarnas könsrollskonservatister, ska vara) går det bra för partiet, men om en kvinna börjar tala (vilket denne inte ska göra) faller allt platt som en pannkaka. Därav kritiserade skribenten de, enligt honom, rådande könsföreläställningarna, och hoppades att ännu mer Sahlin-retorik skulle hjälpa det röda blocket. Problemet är att denna skribent anfaller ett par väderkvarnar. Det är inte ens könsrollskonservatism som har slagit emot Sahlins popularitet. Istället är det en stor portion politisk fingerfärdighet som har saknats. Hon gick emot den starka socialdemokratiska vänstern, när hon ville gå mot partiets högerflank. Detta var inte bra, vilket hon fick erfara. Om Göran Persson hade gjort en liknanda vända skulle även hans popularitet. Så, bästa läsare, insändarskribenten visste inte vad han skrev om.