En internationell ekonoms betraktelser

För länge sedan fick jag rådet att andas mer med magen. Då, sades det, skulle rösten bäras upp av diafragman. Inte brydde jag mig om det, utan fortsatte med mitt icke-användande av denna teknik. Dock är det, och har alltid varit, viktigt att nå upp till den graden att min röst (vilket är en stor del av det ethos som jag vill bygga upp) inte längre är så ... nånting ... att jag jämt och ständigt pikar mig för den. Därför spelade jag in mig framför mobilkameran och försökte spänna magen såsom jag sedemera har lärt mig i den retorikkurs som jag precis blev godkänd i (jag fick visst inte VG). Och jag blev förvånad. Rösten blev mörkare, fylligare, och kunna uttala ord på ett annorlunda sett än vad jag brukar uttala dem (ordet "misstänka" är ett sådant exempel). Därför ska jag träna, träna och träna upp magmusklerna; så att jag använder den mer kontrollerat än innan. Men det kräver tanke; och när jag träffar er kommer jag kanske ha glömt bort att använda tekniken. Så tänk på att jag kämpar, och var inte rädda för att (på ett mycket fint sätt, för jag är faktiskt lagom känslig för detta) implicit berömma mig för min eventuella framgång