En internationell ekonoms betraktelser

Det känns som att oavsett hur många cv:n som man skickar ut söker man inte jobb sålänge man inte ringer företaget. Och nu ska jag ringa ett företag... men pulsen är i högvarv. Nu gäller det =)

Nu ringde jag företaget och pulsen är snabb. Jag hade mitt manus som jag hade förberett och det hjälpte mig verkligen. Utan den skulle jag inte alls ha vågat ringa.

Jag försökte mitt bästa men när jag frågade om företaget bombaderades jag med information om det, och jag visade tyvärr att jag inte minns hälften "så det är ett stort företag" sa jag, ha!

Nåväl: jag ringde för att jag måste. Jag har svårt att ringa ett samtal om jag inte sitter på ett kontor. Det är just att jag inte har vågat ringa någon som har att jag inte har vågat ringa någon. Coachen i mig säger hela tiden "hur tänker du: varför har du inte ringt nån?" Därför ringde jag. Och jag får nog ringa imorn också - för att börja vänja mig vid att tala i telefon.

Imorse ringde det på telefonen. Tack vare att numret började med 004 såg jag att det var ett utländskt nummer. Alldeles riktigt, det var från Tjeckien. Det gällde ett jobb som jag sökte för ett par dagar sedan. Tyvärr var jag allt annat än förberedd på att genomföra en intervju så jag måste ha svarat fel. Jag kan visa hur jag svarade:

"Stämmer det att du har sökt dessa två jobb". Jepp, sa jag, för jag tror att jag är kvalificerad för båda två. "Well, the you need some experience for the first one" blev svaret. Fan också, tänkte jag.

Sedan kom frågan "Varför söker du jobb i Tjeckien". Istället för att nämna att jag vill arbeta utomlands för att det kan underlätta mina kariär sa jag bara att jag gör det för mina kompisar. Misstag nummer två.

Sen frågades det hur mycket i lön jag väntar mig. Där kom misstag nummer tre eftersom jag kanske sa ett alltför lågt nummer, 1000 €. Jag sa att jag inte vet löneläget i Tjeckien men att det är den lönen som jag förväntar mig. Misstag nummer tre alltså.

Sedan gav jag inte ett lugnt intryck över telefonen. När jag inte är beredd på att tala i telefon låter jag inte säker och det måste utfrågeskan ha uppmärksammat. Om jag utfrågades mellan fyra ögon skulle jag ge ett bättre intryck.

Nå, förutom dessa misstag hände väl inget. Jag menar: jag hade sovit dåligt och hade inte väntat mig att någon från Tjeckien skulle ringa (att jag ens skriver så bra att folk ringer mig är ju det en chock!). Därför får jag istället försöka förbereda mig lite mer på framtida jobb som jag söker. Även om det [ni känner mig så ni vet att jag aldrig kommer att vara optimistisk förutom om jag tyckte att det gick felfritt] kommer att bli ett nej så kanske jag har lärt mig tillräckligt för att klara av en framtida intervju. Det är bara att hoppas!

Pirate Bay-skaparna har ju blivit bestraffade med fängelsestraff och miljonbelopp i skadestånd. Till deras försvar dyker det upp miljoner med statusmeddelanden på facebook där man jämför Pirate Bay-domen med andra kända domar. En av jämförelserna är att eftersom Engla-mördaren "bara" fick betala 75 000 i skadestånd när PP-skaparna ska betala miljonbelopp är det svenska rättssystemet korrupt.

Saken är den att det inte är så! Anledningen till att rättsystemet inte har havererat på grund av det olyckliga exemplet är att skadestånd ska ersätta en ekonomisk skada. Om jag förlorar miljoner på att någon stjäl sakerna vill jag ju få tillbaka den miljonen. Samma sak gäller om det är miljard-belopp, eller någonstans runt 1 000 kronor. Och om jag säljer videofilmer och musik förlorar jag ju pengar om någon laddar ned mina varor illegalt. Därför vill jag ha tillbaka de pengarna som någon annan har stulit från mig.

Därvid har jag inte berört Engla. Hennes förlust är både avskyvärd och oersättlig (även om mamman fick miljonbelopp av någon skulle det bara fungera som ett smärtstillande medel eftersom förlusten aldrig kan göras ogjord) och därför kan man inte sätta pengar på hur hur mycket skada som äckel-mördaren har gjort. Därför säger jag inget om 75 000 är för lite eller för mycket. Det enda jag säger att Pirate Bay-rättegången ska aldrig jämföras med Engla-domen eftersom hela liknelsen visar hur lite man vet om det svenska rättssamhället - och att man därför inte ens borde uttala sig om PP-domen!

Under min tid som arbetslös har jag funderat på att det finns många sätt att fördriva tiden på. Man kan bara sitta ned och ta det lugnt, man kan spela dataspel och man kan se på filmer. Men ingen av dessa håller upp mitt intresse i längden eftersom jag vill göra saker som utvecklas mig som människa. Därför brukar jag fördriva tiden med att läsa nya språk

Just nu är det franska som jag läser. Jag studerar nämligen det språket för att jag har svårt att utvecklas i tyska och italienska om jag inte har någon att prata med. Därför läser jag just nu franska.

Men man måste ju använda språket för att inte glömma bort det. Därför använder jag min andra blogg för att skriva på andra språk. På så sätt behåller jag någon slags mätning om hur det går - och ni får se hur mycket sämre jag skriver på tyska, franska och italienska än svenska, haha

Ibland tycker jag att det svenska folket är rätt ologiskt. Ta euron: alla socialister tyckte att euron var bra - förutom de svenska socialisterna. Samtidigt var det bara de svenska konservatisterna som ville ha euron medan de europeska konservativa krafterna stödde den mindre. Snacka om knasigt.

Men nu ser man detta med kungen. Boken om honom är ju riktigt matnyttig och ger mycket skvaller som minst sagt visar en Berlusconi-liknande sida av honom. Det om något borde ju minska stödet för honom. Men vad händer? Folk börja stödja honom igen! Monarkin får ett uppsving i stöd. Och det är rena rama motsatsen mot vad som hände när Victoria gifte sig. Då minskade ju stödet totalt.

Nå; om det ska vara så undrar jag om författarna till boken är smyg-monarkister. Jag menar: de ska ju skriva en bok om Silvia. Och om de ska vara lika hårda på källkritiken kommer vi i boken att läsa om hur Silvia söp ned sig och dansade ballong-dansen - och då kommer ju stödet för monarkin att öka igen. Ja - kungen kanske börjar göra det till en vana att bli kontroversiell - för det är ju det enda sättet för honom att få det svenska folket att gilla honom

För en nyligen examinerad ekonom som knappt har någon arbetslivserfarenhet värd namnet är det ganska svårt att bli anställd på ett svenskt företag. Alla företag kräver att man ska ha helst ett par års erfarenhet. Därför är det i stort sett bara konsultföretagen kvar. Dock undrar jag om jag ens finns för dem. Jag söker jobb hos dem (speciellt Academic Works) men får inget svar från dem. Eller rättare sagt: jag får reda på att jag hade jättebra kvalifikationer men att de tyvärr hittade en som var bättre. Hmm... hur ska man ändra på situationen?

Idag fick jag ett telefonsamtal från Intervjubolaget Imri. De ringde mig ganska precis mitt i min dagliga en-timmes-promenad vilket fick mig att be dem ringa upp mig senare för att hinna hem. Gjorde hon det? Nej, det gjorde hon inte. Det kanske beror på att jag inte svarade på några frågor (eftersom jag inte visste något om företaget eftersom jag sökte jobbet 24e augusti). Men jag är inte alltför ledsen att de sket i mig, för efter att ha gogglat upp företaget ser jag att det inte är superomtyckt: jag skulle skämmas för att jobba där (även om det har gått med vinst i tre år i rad).

Jag går nu hos en jobbcoach hos ActivPersonal som jag litar på. Coachen bombaderade mig direkt med frågor så hon sköter sitt jobb. Och hon gav mig ett arbetsblad om hisspresentationen (alltså att man ska presentera sig så slagkraftigt som möjligt på tre minuter, den tid som det tar att åka hiss) så jag får kolla igenom det. Det kan behövas eftersom jag nog är alltför analytisk och ödmjuk för att ens försöka sälja mig själv. Men eftersom dagens arbetsgivare är för försiktiga så är det ens personliga försäljning som skaffar jobbet - och inte ens kvalifikationer.

Nå: tack vare coachingen och att ännu ett företag visat någon slags intresse för mig (ända tills dess att de pratar i telefon med mig...) finns ett visst ljus. Men nu väntar fler CV-skrivningar och fler sådant. Ciao

Dagens stora nyhet är att Mona Sahlin avgår som partiledare för socialdemokraterna. Detta efter att hon har lett partiet genom dess sämsta val någonsin. Men det är faktiskt inte rätt, enligt min mening. Trots alla mina åsikter om henne tycker jag inte att valresultatet ska få henne att avgå.

Mitt största argument till att valresultatet inte borde då henne att avgå är att hon är socialdemokraternas offer. De fick henne nämligen att göra saker som kostade socialdemokratin flera väljare: däribland att välkomna Lars Ohly(cka) in till det rödgröna samarbetet.

Ni minns kanske valkarusellen som rördes upp när hon hade blivit vald till partiledare. Då var hennes första riktigt bra beslut, som verkligen skulle locka kvar väljare, att utesluta Ohly(cka) från samarbetet. Då skulle de många väljare som lämnade socialdemokraterna enbart för samarbetet med V(PK) stanna kvar. Men flera socialdemokrater stred mot henne, de ville visst samarbeta med Lars Ohly(cka). Och... det slutade som det gick.

Ja, Mona Sahlin har sina brister. Men att hon har utsetts som syndabock för att hon av sina partikamrater tvingades att gå emot sina sunda åsikter och välkomna in Ohly(ckan) är fel.

-------------------------------

Nu fick jag reda på att folk tyckte att det var fenomenalt att Gotlänningar väljer sina manliga lucia-män. Det tycker jag, trots att det var pojkar som var Lucia-män när tiden begav sig, är fel!

Att det finns kräk är nog ingen hemlighet. Men att det finns kräk som tar bilder från facebook och låter folk bedömma om tjejerna på bilden är snygga eller fula (därav fulbedömma - eftersom jag ville hålla titeln kort) är helt förfärligt. Och att de är så jädra kaxiga och säger "vill du inte vara här? Stäm oss!" till de tjejer som tyvärr hamnade på fullistan får mig bara att vilja hänga upp dem någonstans och ge igen med samma medecin som deras offer har råkat ut för. Ja, jag skulle gärna vilja göra kaoz med dem!

Förresten, jag hoppas att Laserturken har fått "sava" lite nu, nu när Lasermannen 2 förhoppningsvis är tagen. Och nu kan Laserturken äntligen göra tomt med saker po bilen...

Som nyexad ekonom är jag riktigt hungrig och vill börja jobba på en gång. Därför trodde jag att min hunger skulle visa sig räcka för att få ett jobb. Men inte visste jag att ekonomföretagen stänger ute sin bästa källa till lyckade medarbetare - nyexade människor.

Det är nämligen som så att i stort sett alla företag som vill ha ekonomassistenter söker efter folk med erfarenhet (gärna ett par års erfarenhet, står det). Det betyder att det är en jädra ond cirkel som en nyexad ekonom har svårt att ta sig in i. Jag menar: för att få erfarenhet måste man hitta ett jobb - men för att hitta jobb måste man ha erfarenhet. Pluss/Minus svårt val.

Så jag börjar bli frustrerad över den svenska arbetsgivarens respektlösa motsats till framtids-beteende. Men ock... i Tjeckien fick jag höra att det är lättare att få jobb. Där är det lättare än här att få jobb som ny-exad. Därför är jag glad över att alla inte är som Sverige

--------------

Förresten. Visste ni i att i Tjeckien är svensk-talande personer i modet. De vill nämligen ha anställda som kan tala svenska, eftersom de har viss kontakt med svenska företag. Därför vill jag gärna söka mig utomlands.

Jag tror att ni redan känner till mina galna teorier som kan dyka upp ibland (eftersom jag har alltför mycket fantasi). En av dem var ju att Vanita skuldsatte sig för att komma med i "Lyxfällan" och därigenom bli känd (hon nämns numera på all reklam om bartenderskolan så mission accomplished). Därför kommer ännu en sådan teori - att "Stolthet och Fördom" igentligen är en kärleksbok för killar.

"Stolthet och Fördom" handlar, för er som inte är literärt intresserade, om Elisabeth som lever med sina föräldrar och fyra syskon i 1790-talets England. Eftersom männen fortfarande rår för allt det ekonomiska måste döttrarna gifta sig rikt för att behålla den åtminståne bra levnadsstandarden som de för närvarande har. Och Elisabeth tycker inte om det eftersom hon är en sådan tjej som män friar till utan att få ett "ja". Därför kommer den nyinflyttade rikemannen Mr. Darcy att få det svårt. Och inte hjälper det att hans ovillighet för att anpassa sig till de sociala sammanhangen skapar en till synes oändlig klyfta mellan honom och Elisabeth. Men... det är ju en kärlekshistoria så jag behöver inte gå djupare in på berättelsen.

Om boken är något så är det en kärlekshistoria. Inte bara en, utan två lyckliga kärlekar har fötts under historiens gång. Därför är det fortfarande en bok som passar tjejer. Men (och nu kommer min teori) den passar också killar!

Mina bevis för detta är att Mr. Darcy är allt annat än den alfa-hanne som vanligtvis dyker upp i kärlekshistorierna. Jag menar; jämför gärna Mr. Darcy med Pierce Brosnan i "Mamma Mia", Patric Swayzey i "Dirty Dancing", Danny i "Grease", Zac Efron i "High School Musical" och "vanlig favoritkille" i "vanlig kärleksfilm". I alla dessa filmer är killen en "kiiiiiing" som alla tjejer redan vill ha. Där är dem socialt anpassade och mycket populära. Där handlar kärlekshistorierna om att killarna ska välja just de tjejerna som har huvudrollerna - och inte tvärtom. Men i Mr. Darcys fall handlar det om motsatsen. Han är en kille som, trots att han visst är stormrik (jag tror det, men jag vet inte hur mycket som hans lön skulle motsvara i dagens ekonomiska läge), begår det oförlåtliga brottet att inte bry sig om det sociala spelet. Han är inte populär, helt enkelt, och kärlekshistorien slutar med att hon till slut väljer honom. En realistisk kärlekshistoria, alltså, där killen inte behöver vara en generisk superduper-alfa-hanne för att få den tjejen som han vill ha.

Nå. "Stolthet och Fördom" är en mycket intressant historia. Men om jag får vara ärlig finns det, trots allt, intressantare historier att se. Jag tycker fortfarande om Action-Filmer, Slash-filmer och skräckfilmer och kommer alltid att göra det. Men om jag vill se en kärleksfilm blir det nog "Stolthet och Fördom" av förgående skäl

ps. Måste få ett jobb snart, haha. Annars kommer jag nog råka göra upp en plan på hur jag ska ta över Sverige - och det vill ni väl inte, haha

Jag såg precis på "Ung och Bortskämd". Det är en big brother-liknande dokusåpa (utan sex, för närvarande) som handlar om att 10 bortskämda ungar får tillfälligt flytta hemifrån och klara sig för sig själva. Än så länge är det lagom underhållande. Men om jag får vara ärlig spyr jag över deras bortskämdhet...

Som person skulle jag inte platsa i programmet - när jag var 19 år flyttade jag hemifrån och jag älskade att ta hand om mig själv. På samma gång har jag blivit så pass indoktirerad att inte spendera mer pengar än vad jag får (kära månadspeng som förvandlades till CSN - som förhoppningsvis i framtiden förvandlas till god lön) - vilket inte dessa "pappa betalar"-människor är.

Ja, jag skulle nog kunna spotta ut fler ord om dessa människor men det skulle bara göra blogg-inlägget flummigt och olösbart. Därför avslutar jag istället med att säga att jag är glad att mina föräldrar inte misshandlade mig psykiskt på samma sätt som deltagarnas föräldrar gjorde åt sina barn - alltså att mina föräldrar ställde krav på mig och gjorde att jag kan klara mig själv.

Som ni förstod i det för-förgående inlägget avslog alfa-kassan min förfrågan om ersättning från dem. Förutsatt att jag inte hittar jobb kommer min ända chans att få ersättning vara att ungdomsgarantin ger mig 2000 kronor per månad... men det gäller först om en månad. Däremellan har jag inte några pengar, förutom ett litet sparkapital som bara ska användas till arbetssök-relaterade resor.

Visst blev jag besviken över att 20 timmar för få dokumentade arbets-timmar inte hjälpte mig att få ersättning (20 jävla timmar!). Men jag klarar mig: jag har en dator, min mors iPhone att leka med när hon inte använder den, jysta föräldrar som tar hand om mig i min lägenhet. Därför behöver jag inte göra en Vanita och leva på ett sött litet guldkort (jag vet att jag är besatt av henne - men jag kommer att använda henne som ett dåligt exempel till mina barn!). Därmed borde jag inte ha några problem. Men jag har ett: att inte kunna åka till mina kompisar när jag vill.

Ni, mina kompisar betyder mycket för mig. Jag minns hur det var i Italien och vara nära kompisar, och då jag saknar allt annat i Italien kan jag i alla fall vara nära mina Skåne-kompisar. Men nu är det så att jag bor i Landskrona, en SD-infekterad stad (hehe). Mina kompisar bor runt-om-kring i Skåne (och på något lustigt sätt bor flera av dem i Kristianstad). Att besöka dem kostar pengar - som jag inte har. Problem va? Därmed existerar det största problemet med att bo här.

Så, att inte kunna möta kompisar är ett problem. Men, det är bara en månads panik-pankhet som väntar. Sen får jag åka till er hur mycket jag vill. Men tills dess, går det bra att det dröjer en månad innan jag ser er =P

Jag hoppas att ingen har missat att kungen (Sveriges riktige Kiiiiing) har hamnat i Blåsväder. Nu är det ingen diktator som han berömmer, istället verkar det vara hans Berlusconi-liknande livsstil (de verkar ju, enligt boken, dela syn på kvinnor) som har hamnat på en bok. Därför blåser debatten upp kring monarkins vara eller inte vara.

Jag har inte läst boken. Men man kan ju inte undgå att följa stormen kring den. För det första, på något sätt kommer den boken bestämma om vi ska ha en monarki eller republik - vilket är helt fel! Jag menar: frågan om statsskick handlar om tradition, om representation, om mandat för statstjefen att uttala sig politiskt - och inte vad statschefen gör. Om det var en president som - enligt uppgift - hade besökt en strippklubb, skulle vi då kräva att omvandla Sverige till en monarki! Och förresten, republikanerna är redan sålda. De kommer bara bli än mer rabiata i sitt tyckande att kungen ska avsättas och ersättas med en president. Samtidigt kommer rojalisterna tycka synd om kungen och bli än mer rabiata i sitt försvarande. Motsättningen mellan grupperna, som redan varit irriterande stor, kommer bli än större. Är det bra?

För det andra: det är helt befängt att hela boken handlar om rykten. Visst, författarna säger att de har valt bort flera delar, men det är nog bara en ploj. Jag tror faktiskt bara på att någon källa vill ha lite kred och därmed börjar sprida rykten om kungen. Därför kan till och med jag få en bok skriven om mig.

Men det värsta är inte dessa två anledningar. Istället är det att hela kultur-Sverige - som inte gör något annat i livet än att tycka och få pengar för det - ska ha något att säga om boken. Nu får de ännu en anledning till att rapa ut information som bara de bryr sig om - och mitt intresse kunde inte bli mindre!

Nå: jag tycker i alla fall att det är bra med en bok som bedömmer statschefen. Om vi hade en president skulle ju vi göra likadant (annars skulle vi likagärna göra som i Nordkorea och skaffa oss likadana frisyrer som vår käre , psykopat-landsfader). Men då måste ju boken leva på fler saker än rykten och "Hänt Extra"-skvallet!

Haha, igår kunde jag inte veta att en motgång skulle komma. Nu fick jag reda på att alfa-kassan avslog min ansökan om att få pengar. Därmed går jag fattig lite till.

Behöver jag säga att det blev en besvikelse? Jag har inte ens orkat gå ut idag (jag försöker alltid förbränna 500 kcal per dag annars) så nåt har hänt.

Men det är bara för att samla kraft. Jag har sett att om en månad kan jag ta del av ungdomsgarantin, vilket kommer ge mig en viss summa pengar per månad. Och jag har funderat på andra saker i livet, så imorn är jag redo att ta tag i livet igen. Ja, jag kanske ska springa 5 km och gå en mil för att tillsammans förbränna 1000 kcal för att betala tillbaka för vad jag missar idag.