Det värsta med att inte ha några pengar är att man inte kan åka iväg till sina vänner när man vill
Som ni förstod i det för-förgående inlägget avslog alfa-kassan min förfrågan om ersättning från dem. Förutsatt att jag inte hittar jobb kommer min ända chans att få ersättning vara att ungdomsgarantin ger mig 2000 kronor per månad... men det gäller först om en månad. Däremellan har jag inte några pengar, förutom ett litet sparkapital som bara ska användas till arbetssök-relaterade resor.
Visst blev jag besviken över att 20 timmar för få dokumentade arbets-timmar inte hjälpte mig att få ersättning (20 jävla timmar!). Men jag klarar mig: jag har en dator, min mors iPhone att leka med när hon inte använder den, jysta föräldrar som tar hand om mig i min lägenhet. Därför behöver jag inte göra en Vanita och leva på ett sött litet guldkort (jag vet att jag är besatt av henne - men jag kommer att använda henne som ett dåligt exempel till mina barn!). Därmed borde jag inte ha några problem. Men jag har ett: att inte kunna åka till mina kompisar när jag vill.
Ni, mina kompisar betyder mycket för mig. Jag minns hur det var i Italien och vara nära kompisar, och då jag saknar allt annat i Italien kan jag i alla fall vara nära mina Skåne-kompisar. Men nu är det så att jag bor i Landskrona, en SD-infekterad stad (hehe). Mina kompisar bor runt-om-kring i Skåne (och på något lustigt sätt bor flera av dem i Kristianstad). Att besöka dem kostar pengar - som jag inte har. Problem va? Därmed existerar det största problemet med att bo här.
Så, att inte kunna möta kompisar är ett problem. Men, det är bara en månads panik-pankhet som väntar. Sen får jag åka till er hur mycket jag vill. Men tills dess, går det bra att det dröjer en månad innan jag ser er =P
Visst blev jag besviken över att 20 timmar för få dokumentade arbets-timmar inte hjälpte mig att få ersättning (20 jävla timmar!). Men jag klarar mig: jag har en dator, min mors iPhone att leka med när hon inte använder den, jysta föräldrar som tar hand om mig i min lägenhet. Därför behöver jag inte göra en Vanita och leva på ett sött litet guldkort (jag vet att jag är besatt av henne - men jag kommer att använda henne som ett dåligt exempel till mina barn!). Därmed borde jag inte ha några problem. Men jag har ett: att inte kunna åka till mina kompisar när jag vill.
Ni, mina kompisar betyder mycket för mig. Jag minns hur det var i Italien och vara nära kompisar, och då jag saknar allt annat i Italien kan jag i alla fall vara nära mina Skåne-kompisar. Men nu är det så att jag bor i Landskrona, en SD-infekterad stad (hehe). Mina kompisar bor runt-om-kring i Skåne (och på något lustigt sätt bor flera av dem i Kristianstad). Att besöka dem kostar pengar - som jag inte har. Problem va? Därmed existerar det största problemet med att bo här.
Så, att inte kunna möta kompisar är ett problem. Men, det är bara en månads panik-pankhet som väntar. Sen får jag åka till er hur mycket jag vill. Men tills dess, går det bra att det dröjer en månad innan jag ser er =P
Kommentarer
Trackback
