Jag vill att 2011 ska bli bättre än 2010
2009 var ett superfantastiskt år. Jag kan inte beskriva hur bra det var. Då fick jag umgås med vänner, göra ett par första-gången-saker och delta i för andra oförglömliga fester. Men jag fick också dra till Italien och uppleva mitt bästa halvår i mitt liv. Därför känns 2010 som ett något mindre bra år. Jag menar: trots att jag har åkt till Estland, Stockholm, funnit nära vänner, varit med om legendariska fester och så vidare, har jag också upplevt ångest, stress, och en olycka i min släkt. Därför känns det som att 2010 är ett skitdåligt år om man jämför med 2009 - som var mitt bästa år i mitt liv.
Men snart kommer 2011! Då inleds året med att jag uppfyller min dröm om att arbeta utomlands. Ja, jag får till och med ett jobb som gör att mitt CV ser så mycket bättre ut! Samtidigt får jag träffa nya människor och kanske förbättra min tyska, samtidigt som att jag får chansen att lära mig ett helt nytt språk: tjeckiska.
Ja, 2011 kommer bli ett superår! Och jag hoppas att ni upplever samma sak! Gott nytt år!
Men snart kommer 2011! Då inleds året med att jag uppfyller min dröm om att arbeta utomlands. Ja, jag får till och med ett jobb som gör att mitt CV ser så mycket bättre ut! Samtidigt får jag träffa nya människor och kanske förbättra min tyska, samtidigt som att jag får chansen att lära mig ett helt nytt språk: tjeckiska.
Ja, 2011 kommer bli ett superår! Och jag hoppas att ni upplever samma sak! Gott nytt år!
Hur jag känner inför Tjeckien-resan
Ja, snart är det dags: om bara fem dagar kommer jag ha stigit av planet och börjar mitt nya utlandsäventyr. Och jag kunde inte vara nervösare. Inte så att jag är nervös för att flytta till ett annat land för det har jag redan gjort några gånger (ja, det är ju en dröm att jobba utomlands och om det gör mig rädd har jag felaktiga drömmar - och att åka till Prag är inte en så stor grej, really!). Nej, istället blir jag nervös av att tänka på att det blir mitt första riktiga jobb (utanför Högskolan, vill säga). Därför är jag rädd för att göra fel och allt sådant. Men som min coach sa idag, om jag bara visar att jag är intresserad av företaget, kulturen och att lära mig något nytt, kommer det bara gå bra. Och jag är inte den som lutar mig bakåt och inte bryr mig, så det borde väl gå bra?
Nå. Om jag får vara ärlig är det väl tråktristessen som tar tag i mig. För en vecka hade jag bara två veckor, men nu har jag så "jävla" mycket som fem dagar kvar. Alltså känner jag mig som en liten unge som vid tredje advent längtar efter julaftonen så att den kan öppna sina julklappar. Jag vill till Tjeckien NU alltså!
Nå. Om jag får vara ärlig är det väl tråktristessen som tar tag i mig. För en vecka hade jag bara två veckor, men nu har jag så "jävla" mycket som fem dagar kvar. Alltså känner jag mig som en liten unge som vid tredje advent längtar efter julaftonen så att den kan öppna sina julklappar. Jag vill till Tjeckien NU alltså!
Ett perspektiv på bombdådet - vad skulle hända om det var judar som bombade sig själva
En av de värsta sakerna med att inte vara i närheten av diskussionsglada vänner är att man inte vet hur andra ser på bombdådet. Jag menar: alla verkar kritisera svenskar som kollektivt skuldbelägger muslimer - medan jag inte ens kan tänka mig en person som skulle tänka det, och än mindre, respekterar folk som gör det eftersom jag ser dem som konstiga troll. Därför känns det alltid konstigt att läsa Twitter och se hur viktigare det är att kategorisera Lasermannen 2 som terrorist än att fördöma terroristdådet.
Dock så känns det som att Twitter sänker in allt i en slöja. Jag menar: om man kollektivt skuldsätter alla muslimer som eventuella självmordsbombare visar man att man behöver lite hjälp på traven för att kalla sig frisk. Men även om man försvarar muslimerna måste man kunna försvara vilken etnisk, religiös eller kulturell tillhörighet som helst som skulle kunna tänka sig utföra ett terrordåd, för sådant skulle kunna hända.
Låt mig förklara: ni känner till Europols statistik där man ser att terrordåd står för en minoritet av alla terrordåd som begåtts i Europa mellan 2006-2009 (tyvärr blandar alla ihop separatiströrelser - tänk ETA - med högerextrema rörelser - vilket säkert känns konstigt för den som kan processera information kritiskt). Det betyder att det är fler grupper som kan utföra terrordåd. Och i sanningens namn betyder det att svenskar skulle kunna göra det, liksom att folk som tillhör den judiska tron skulle kunna göra det.
Jag nämnde judar. Vad skulle hända om det var en judisk terrorist som agerade efter samma psykiskt sjuka agenda som Sthlm-bombaren hade. Ja, då skulle jag inte vilja vara född i en judisk församling för då skulle förföljeserna öka dramatiskt. Då skulle den enorma press som sätts på judar bli ännu värre. Och skulle man vilja försvara judarna med samma frenetiska intensitet som man försvarar muslimerna?
Nu förstår ni säkert var jag vill komma med min diskussion. För det som hände i Stockholm är hemskt, men det betyder inte att någon muslim ska bli bespottad för vad någon inom samma religiösa trossamfund utförde. Lika lite skulle medlemmar av de judiska församlingarna bli bespottade om den som utförde bombdådet var en jude. Om någon, om det var så att en judiskt tillhörande människa skulle ha utfört ett terrordåd, skulle jag försvara alla mina judiska vänner med samma frenetiska glöd som jag försvarar muslimska vänner. Inte ens Tranås-bor bli bespottade för vad en Tranås-bo gjorde: den enda som ska bli bespottad är den som i sitt psyka (psykiskt sjuka *host*) sinne var beredd att ta med sig medmänniskor till de dödas rike!
-----------------------------
Förresten: låt mig säga att jag är rätt pessimistisk vad gäller exemplet med den påhittade judiska terrorirsten. För om ett terrordåd inträffade och det visade sig att judar låg bakom, skulle förföljelsen på dem öka rejält. I bästa fall skulle en tidning synliggöra det - men i värsta fall, vilket jag är övertygat om, skulle det ske i tystnad. Skulle det vara ok? Mitt - med hänvisning till min slutkläm där uppe - svar är att den enda som ska bli bespottad är den som ville släcka människors liv. Och det är bara den som kan skriva på att oavsett vilken tillhörighet, vad gäller religiös, etnisk, socio-ekonomisk med mera tillhörighet, som en terroristen tillhör så ska man 1. inte falla för frestelsen att spotta på andra medlemmar ur den tillhörigheten, och 2. vara beredda att försvara tillhörighetens medlemmar!
Dock så känns det som att Twitter sänker in allt i en slöja. Jag menar: om man kollektivt skuldsätter alla muslimer som eventuella självmordsbombare visar man att man behöver lite hjälp på traven för att kalla sig frisk. Men även om man försvarar muslimerna måste man kunna försvara vilken etnisk, religiös eller kulturell tillhörighet som helst som skulle kunna tänka sig utföra ett terrordåd, för sådant skulle kunna hända.
Låt mig förklara: ni känner till Europols statistik där man ser att terrordåd står för en minoritet av alla terrordåd som begåtts i Europa mellan 2006-2009 (tyvärr blandar alla ihop separatiströrelser - tänk ETA - med högerextrema rörelser - vilket säkert känns konstigt för den som kan processera information kritiskt). Det betyder att det är fler grupper som kan utföra terrordåd. Och i sanningens namn betyder det att svenskar skulle kunna göra det, liksom att folk som tillhör den judiska tron skulle kunna göra det.
Jag nämnde judar. Vad skulle hända om det var en judisk terrorist som agerade efter samma psykiskt sjuka agenda som Sthlm-bombaren hade. Ja, då skulle jag inte vilja vara född i en judisk församling för då skulle förföljeserna öka dramatiskt. Då skulle den enorma press som sätts på judar bli ännu värre. Och skulle man vilja försvara judarna med samma frenetiska intensitet som man försvarar muslimerna?
Nu förstår ni säkert var jag vill komma med min diskussion. För det som hände i Stockholm är hemskt, men det betyder inte att någon muslim ska bli bespottad för vad någon inom samma religiösa trossamfund utförde. Lika lite skulle medlemmar av de judiska församlingarna bli bespottade om den som utförde bombdådet var en jude. Om någon, om det var så att en judiskt tillhörande människa skulle ha utfört ett terrordåd, skulle jag försvara alla mina judiska vänner med samma frenetiska glöd som jag försvarar muslimska vänner. Inte ens Tranås-bor bli bespottade för vad en Tranås-bo gjorde: den enda som ska bli bespottad är den som i sitt psyka (psykiskt sjuka *host*) sinne var beredd att ta med sig medmänniskor till de dödas rike!
-----------------------------
Förresten: låt mig säga att jag är rätt pessimistisk vad gäller exemplet med den påhittade judiska terrorirsten. För om ett terrordåd inträffade och det visade sig att judar låg bakom, skulle förföljelsen på dem öka rejält. I bästa fall skulle en tidning synliggöra det - men i värsta fall, vilket jag är övertygat om, skulle det ske i tystnad. Skulle det vara ok? Mitt - med hänvisning till min slutkläm där uppe - svar är att den enda som ska bli bespottad är den som ville släcka människors liv. Och det är bara den som kan skriva på att oavsett vilken tillhörighet, vad gäller religiös, etnisk, socio-ekonomisk med mera tillhörighet, som en terroristen tillhör så ska man 1. inte falla för frestelsen att spotta på andra medlemmar ur den tillhörigheten, och 2. vara beredda att försvara tillhörighetens medlemmar!
Att bli ifrågasatt av sin jobbcoach istället för att bli påhejjad
Jag går hos en jobbcoach. En orsak till det är att visa arbetsförmedlingen att jag är aktiv. En annan orsak till detta är att det är gratis så då får man ju liksom se vad det leder till.
Det kan hjälpa, men det kan också stjälpa. Som idag. Jag nämnde att jag skulle ha en intervju med ett bemanningsföretag från Tjeckien. Då började coachen ställa frågor som om jag vet om det är ett bra företag, om man kan lita på dem, om de är seriösa, om jag har tänkt igenom allt. Till exempel tog hon upp en gammal klyscha som säger att man måste ansöka om uppehållstillstånd hos den tjeckiska ambassaden i Stockholm - och missade att både Sverige och Tjeckien är EU-länder. Summa sumarum kändes det som att hon skulle säga "tänker du inte igenom allt, lilla du" när hon började ställa frågor. Självklart blev det en konstig stämning mellan oss två eftersom jag kände att jag blev tryckt mot väggen.
Nå: jag förstår henne. Men det är ju inte sånt som man vill höra en dag innan man intervjuas. Då ska man peppas. Nu känns det som att företaget är ett jävla lurendrereji-företag, enbart för att jag inte kunde svara på alla coachens frågor. Skit alltså!
Det kan hjälpa, men det kan också stjälpa. Som idag. Jag nämnde att jag skulle ha en intervju med ett bemanningsföretag från Tjeckien. Då började coachen ställa frågor som om jag vet om det är ett bra företag, om man kan lita på dem, om de är seriösa, om jag har tänkt igenom allt. Till exempel tog hon upp en gammal klyscha som säger att man måste ansöka om uppehållstillstånd hos den tjeckiska ambassaden i Stockholm - och missade att både Sverige och Tjeckien är EU-länder. Summa sumarum kändes det som att hon skulle säga "tänker du inte igenom allt, lilla du" när hon började ställa frågor. Självklart blev det en konstig stämning mellan oss två eftersom jag kände att jag blev tryckt mot väggen.
Nå: jag förstår henne. Men det är ju inte sånt som man vill höra en dag innan man intervjuas. Då ska man peppas. Nu känns det som att företaget är ett jävla lurendrereji-företag, enbart för att jag inte kunde svara på alla coachens frågor. Skit alltså!
Bombdådet har inte ändrat min syn på muslimer - men väl på den politiska korrekthetens uselhet
Att en människa spränger sig för att döda andra är fel - oavsett vem som gör det och oavsett i vilket syfte personen gör det. Det trodde jag att alla är överrens om - men efter att ha läst dagens alla twitter-inlägg börjar jag tvivla på det...
Bombdådet verkar inte ha varit en olycka. Efter att ha sett övervakningsbilder på det hela ser det verkligen inte ut som att någon gick runt med spikförsedda nyårsraketer och råkade tutta eld på dem. Istället ser det ut som att det var turens vingslag som hindrade en potentiell massmördare från att ta med sig människor till dödens rike. Därför ska den personen som gjorde det fördomas med alla ord som står människor till bruks. Men händer det?
Låt mig förklara. I twitter var det knappt någon som fördömde mannen. Istället var det enda som man såg diskussioner som handlar om att Lasermannen2 kallades "ensam galning" för att han var vit och Stockholm-bombaren för terrorist för att han var färgad. Fler bäddade in sina paranoida föreställningar om att Reinfeldt motverkar demokrati i sina inlägg. Och några kritiserade nyheterna för att ge knapphändig information. Men, och jag reppeterar, ingen fördömde bombaren för vad han ville göra.
Orsaken till detta är att Sverige är ett jävla PK-land, där man inte vill stöta sig med någon. Man vill inte göra det. Men om det var en vanlig Svensson som hade legat död i snön skulle stormen köras igång för fulla muggar. Då hade alla fördömt bombningen!
Jag hade självklart fördömt mannen, även om han var ofärgad. Och jag fördömer bombaren, även om han är muslim. För jag känner muslimer, jag har hört deras ord. Jag har förstått att Islam står för samma slags rättvisa och trygghet som kristendomen gör för kristna. Jag har sett vilka gästfria ord om rättvisa och kärlek som Imanerna lär ut. Och jag vet att 99 % av alla muslimer inte skulle gå emot Muhammeds ord som lär ut att det är fel att döda. Och om jag hör en endaste människa som skuldbelägger alla muslimer som en grupp för vad en galen 28-åring gjorde kommer jag känna att han bråkar med mina kompisar - och då bråkar han defenetivt med mig!
Men detta sagt förstår ni nog att om jag fördömer mannen är det inte för att han är muslim, man, 28 år eller Trasås-bo. Istället fördömer jag honom enbart för att han vara nära att ta med sig människor in i döden. Ett sådant beteende är värt att fördömas - oavsett var som gör det och i vilket syfte man gör det i! Även om vi lever i ett jävla PK-land!
Bombdådet verkar inte ha varit en olycka. Efter att ha sett övervakningsbilder på det hela ser det verkligen inte ut som att någon gick runt med spikförsedda nyårsraketer och råkade tutta eld på dem. Istället ser det ut som att det var turens vingslag som hindrade en potentiell massmördare från att ta med sig människor till dödens rike. Därför ska den personen som gjorde det fördomas med alla ord som står människor till bruks. Men händer det?
Låt mig förklara. I twitter var det knappt någon som fördömde mannen. Istället var det enda som man såg diskussioner som handlar om att Lasermannen2 kallades "ensam galning" för att han var vit och Stockholm-bombaren för terrorist för att han var färgad. Fler bäddade in sina paranoida föreställningar om att Reinfeldt motverkar demokrati i sina inlägg. Och några kritiserade nyheterna för att ge knapphändig information. Men, och jag reppeterar, ingen fördömde bombaren för vad han ville göra.
Orsaken till detta är att Sverige är ett jävla PK-land, där man inte vill stöta sig med någon. Man vill inte göra det. Men om det var en vanlig Svensson som hade legat död i snön skulle stormen köras igång för fulla muggar. Då hade alla fördömt bombningen!
Jag hade självklart fördömt mannen, även om han var ofärgad. Och jag fördömer bombaren, även om han är muslim. För jag känner muslimer, jag har hört deras ord. Jag har förstått att Islam står för samma slags rättvisa och trygghet som kristendomen gör för kristna. Jag har sett vilka gästfria ord om rättvisa och kärlek som Imanerna lär ut. Och jag vet att 99 % av alla muslimer inte skulle gå emot Muhammeds ord som lär ut att det är fel att döda. Och om jag hör en endaste människa som skuldbelägger alla muslimer som en grupp för vad en galen 28-åring gjorde kommer jag känna att han bråkar med mina kompisar - och då bråkar han defenetivt med mig!
Men detta sagt förstår ni nog att om jag fördömer mannen är det inte för att han är muslim, man, 28 år eller Trasås-bo. Istället fördömer jag honom enbart för att han vara nära att ta med sig människor in i döden. Ett sådant beteende är värt att fördömas - oavsett var som gör det och i vilket syfte man gör det i! Även om vi lever i ett jävla PK-land!
Självmordbombaren visar att Twitter inte är en bra nyhetskälla
Igår, efter att ha kollat klart på "The Terminal" började jag intressera mig för den självmordbomben som slog ned som en bomb i Stockholm. Snabbt kollade jag in Twitter och möttes först av ett par nyheter som gjorde det värt för mig att besöka sidan. Till exempel fick jag direktlänkar till intressanta internationella länkar.
Tyvärr tog intresset slut när jag började inse att inga fler nyheter skulle komma fram. Istället började människorna ta fram sina politiska åsikter. SD:s partyprincessaktiga pressekreterare blev rätterligen kritiserad för att ha längtat efter bombdådet, men alla skulle nämna det. Sedan var det någon som nu ifrågasätter varför självmordsbombaren kallas för terrorist när den vita lasermankopian "bara" ses som en ensam dåre. Till slut börjar folk vända Reinfeldts ord om "demokrati" mot honom och beskyllda honom för att kämpa mot demokratin. Knäppt och idiotiskt.
Jag, som är en nyhetsnarkoman, vill ha nyheter som förklarar vad som hände. Jag vill inte se folk tugga klychor lika intensivt som rabies-hundar tuggar fradga. Därför litar jag verkligen mer på SÄPO och deras ord och bedömningar än på någon vanlig Twitter-skribent utan verklighetsuppfattning.
Tyvärr tog intresset slut när jag började inse att inga fler nyheter skulle komma fram. Istället började människorna ta fram sina politiska åsikter. SD:s partyprincessaktiga pressekreterare blev rätterligen kritiserad för att ha längtat efter bombdådet, men alla skulle nämna det. Sedan var det någon som nu ifrågasätter varför självmordsbombaren kallas för terrorist när den vita lasermankopian "bara" ses som en ensam dåre. Till slut börjar folk vända Reinfeldts ord om "demokrati" mot honom och beskyllda honom för att kämpa mot demokratin. Knäppt och idiotiskt.
Jag, som är en nyhetsnarkoman, vill ha nyheter som förklarar vad som hände. Jag vill inte se folk tugga klychor lika intensivt som rabies-hundar tuggar fradga. Därför litar jag verkligen mer på SÄPO och deras ord och bedömningar än på någon vanlig Twitter-skribent utan verklighetsuppfattning.
Försvaret av Assange tar odrägliga propotioner - och det visar hur tjejer behandlas i medier
Sverige är med i världsnyheterna, men det är för att en svensk tjej har hävdat att Assange, Wikileaks-grundaren, har våldtagit henne. Egentligen känns det som en riktigt dålig spion-thriller. Jag menar: om vi såg en film om någon som avslöjade något stort, skulle det inte vara en väldigt dålig manusförfattares tankar att en våldtäkts-dom ska förstöra klock-ringarens trovärdighet? Och om det nu hände i verkligheten, skulle inte man säga att det är för film-liknande för att vara verklighet?
Tyvärr har detta hänt. En klockringare, Assange, är den som, förutom att sprida hemliga dokument, enligt åklagare våldtar och sexuelt ofredar tjejer. Och tajmingen kunde inte vara bättre - nu säger alla att tjejerna är betalda av CIA att ljuga för rätten. Att hela våldtäktstgrejen bara är en bluff för att skada Wikileaks och Assange.
Egentligen vet jag inte vad jag ska tro. Jag menar: våldtäktsmisstankarna är ju så bra tajmade att de kunde skada en viktig persons trovärdighet i ett kritiskt skede. Men de kunde också vara sanna - och konspirationsförsvaret kan vara en pervers äckel-herres sadistiska försvar!
Dock tror jag att jag stödjer tjejen mer än Assange. Orsaken till detta är att en sådan här händelse visar hur tjejers ord fortfarande väger mindre än en mans. Nu säger alla att Assange är oskyldig. Och ja, jag har fått reda på vem som är offret. Jag har hittat hennes twitter - och jag har hittat en grupp på facebook som målar ut henne som en "lying bitch". Jag har sett att hon är världens mest hatade person just nu.
Sydsvenskan tog upp det i sin artikel idag. De nämnde hur den våldtagna tjejen jämförde Assange med Bjästa-tjejen, där en tjej blev våldtagen men där hela samhället stödde den våldtagande äckel-mannen. Där var det en tjej som bevisligen blev våldtagen - men som, bara för att hon var tjej, tappade sitt omdöme.
Att läsa sådana saker gör mig arg. Att se facebook-grupper som utmålar den enligt hennes uppgift vålgtagna tjejen som lögnare för att hon råkade bli påsatt av Assange är ännu värre. Men att folk inte inser hur löjliga de är med sin dubbelmoral - och ifrågasätter en tjejs påståenden bara för att hon är kvinna - är värst!
Länken hittar ni här
Tyvärr har detta hänt. En klockringare, Assange, är den som, förutom att sprida hemliga dokument, enligt åklagare våldtar och sexuelt ofredar tjejer. Och tajmingen kunde inte vara bättre - nu säger alla att tjejerna är betalda av CIA att ljuga för rätten. Att hela våldtäktstgrejen bara är en bluff för att skada Wikileaks och Assange.
Egentligen vet jag inte vad jag ska tro. Jag menar: våldtäktsmisstankarna är ju så bra tajmade att de kunde skada en viktig persons trovärdighet i ett kritiskt skede. Men de kunde också vara sanna - och konspirationsförsvaret kan vara en pervers äckel-herres sadistiska försvar!
Dock tror jag att jag stödjer tjejen mer än Assange. Orsaken till detta är att en sådan här händelse visar hur tjejers ord fortfarande väger mindre än en mans. Nu säger alla att Assange är oskyldig. Och ja, jag har fått reda på vem som är offret. Jag har hittat hennes twitter - och jag har hittat en grupp på facebook som målar ut henne som en "lying bitch". Jag har sett att hon är världens mest hatade person just nu.
Sydsvenskan tog upp det i sin artikel idag. De nämnde hur den våldtagna tjejen jämförde Assange med Bjästa-tjejen, där en tjej blev våldtagen men där hela samhället stödde den våldtagande äckel-mannen. Där var det en tjej som bevisligen blev våldtagen - men som, bara för att hon var tjej, tappade sitt omdöme.
Att läsa sådana saker gör mig arg. Att se facebook-grupper som utmålar den enligt hennes uppgift vålgtagna tjejen som lögnare för att hon råkade bli påsatt av Assange är ännu värre. Men att folk inte inser hur löjliga de är med sin dubbelmoral - och ifrågasätter en tjejs påståenden bara för att hon är kvinna - är värst!
Länken hittar ni här
Jag förbereder mig inför morgondagens intervju
Imorn ska jag har den tredje intervjun med det rumänska företaget. Självklart är det spännande, men jag känner mig rätt tom efter att redan ha intervjuats två gånger. Därför känns det extra pirrigt att söka jobb där. Men jag har märkt att stressen minskas brutalt mycket om jag förbereder mig - och därför går jag igenom alla frågor som kan tänkas ställas. Därför kan jag säga att jag inte vill att slumpen (alltså vilka frågor som ställs) ska betyda om jag får jobbet eller inte
Det börjar röra sig med jobbsökandet
Jag minns den 9e juni. Det var då som jag hade min första skype-anställningsintervju. Intervjun gick dåligt eftersom jag inte hade orkat förbereda mig - två dagar innan hade jag nämligen fått beskedet att min morfar, som hade råkat ut för en olycka, hade förklarats hjärndöd av läkarna. Men ändå är jag glad för att jag genomfick denna intervju för jag lärde mig mycket av den.
Nu spolar vi frammåt bandet till 7/12. Idag har jag haft min andra intervju med en arbetsgivare från Rumänien (ja, jag sökte jobb där). Intervjun gick rätt så bra, och jag var riktigt förberedd. Det finns bara några detaljer som jag tänker på, men jag är rätt nöjd. Och på torsdag ska jag bli intervjuad igen: om jag sköter mig får jag jobbet.
Och det skulle räcka så, om jag inte fick ett samtal från en arbetsgivare från Tjeckien direkt efter, som bokade in mig på intervju på fredag. Wow! Kanon!
Nå, jag hoppas att jag får något av de jobben för jag behöver erfarenhet. Och svenska arbetsgivare struntar i den enorma kompetens som finns i krokarna för att man saknar erfarenhet.
Det rör sig!
Nu spolar vi frammåt bandet till 7/12. Idag har jag haft min andra intervju med en arbetsgivare från Rumänien (ja, jag sökte jobb där). Intervjun gick rätt så bra, och jag var riktigt förberedd. Det finns bara några detaljer som jag tänker på, men jag är rätt nöjd. Och på torsdag ska jag bli intervjuad igen: om jag sköter mig får jag jobbet.
Och det skulle räcka så, om jag inte fick ett samtal från en arbetsgivare från Tjeckien direkt efter, som bokade in mig på intervju på fredag. Wow! Kanon!
Nå, jag hoppas att jag får något av de jobben för jag behöver erfarenhet. Och svenska arbetsgivare struntar i den enorma kompetens som finns i krokarna för att man saknar erfarenhet.
Det rör sig!
