En internationell ekonoms betraktelser

Ja, snart är det dags: om bara fem dagar kommer jag ha stigit av planet och börjar mitt nya utlandsäventyr. Och jag kunde inte vara nervösare. Inte så att jag är nervös för att flytta till ett annat land för det har jag redan gjort några gånger (ja, det är ju en dröm att jobba utomlands och om det gör mig rädd har jag felaktiga drömmar - och att åka till Prag är inte en så stor grej, really!). Nej, istället blir jag nervös av att tänka på att det blir mitt första riktiga jobb (utanför Högskolan, vill säga). Därför är jag rädd för att göra fel och allt sådant. Men som min coach sa idag, om jag bara visar att jag är intresserad av företaget, kulturen och att lära mig något nytt, kommer det bara gå bra. Och jag är inte den som lutar mig bakåt och inte bryr mig, så det borde väl gå bra?

Nå. Om jag får vara ärlig är det väl tråktristessen som tar tag i mig. För en vecka hade jag bara två veckor, men nu har jag så "jävla" mycket som fem dagar kvar. Alltså känner jag mig som en liten unge som vid tredje advent längtar efter julaftonen så att den kan öppna sina julklappar. Jag vill till Tjeckien NU alltså!