Rallestudenters jargong gör mig galen

Hej. Som ni kanske har sett är jag en person som försöker hålla mig så PK (politiskt korrekt) som möjligt. Jag försöker hålla mig till ett städat språkbruk och svär defenetivt inte mer än nödvändigt. Därför blir jag galen över hur det är med studentfester. Där är det nämligen som så att ju mer NPK (icke politiskt korrekt) man är, desto populärare blir man. Ord som "men din penis är alldeles slak" är alltså, faktiskt, en legetim replik på ett påstående. Allt går alltså emot min uppfostran och jag blir galen. Men detta betyder bara en sak; att jag ska lära mig och gå vidare. Orsaken till detta är att min framtida yrkeskarriär bygger på att jag kan anpassa mig till olika grupper av människor och om jag inte kan klara av att ta efter rallestudenters beteende borde jag inte kunna ta efter någon annan.

Jag är trött och har drabbats av en behagligt mild ölbakis

Gäsp. Man är rätt sliten idag. Detta beror på att jag sov för lite på grund av en gårdaglig och mycket trevlig utgång. Först var det middag som man fick som tack för att man var studentambassadör. Sedan var det en kort mingelfest med en kompis innan man gick vidare till Glorias för att se finalen med kompisar. Efter detta stack kompisgänget (tänkte skriva kamrater, men då skulle KA kastrera mig) till Banken och stannade där ett par timmar, tills vi stack hem. Allt som allt blev det ett par öl, goda minnen och en mycket behagligt mild ölbaksmälla. Kunde som sagt vara värre.

Jag slappnar också av efter några veckors lokal studentpolitik. Det var skoj att utverka ett antal kuppar och hålla i svåra frågor - speciellt som att jag fick träna mig inför att prata inför publik igen. Ni skulle bara vet hur mycket jag gör det nu, förresten. Engelskan för ekonomer, som jag läser just nu, för fram mig minst en gång varje vecka. Där blir jag mer och mer van att stå inför stirrande människor och jag får nog säga att jag lär mig att älska det. När man står där framme ska man ju ge ett intryck av att man äger stället och att man, hur pinsam man än är, visar på att man är bäst. Jag älskar att se mig som bäst, och därför älskar jag att stå där framme. Kommer jag att göra det i framtiden? Självklart - bring it on!

Nu är det roliga slut

Nu är det roliga äntligen slut - jag har nämligen gått fram till årsmötet och motionerat. Som väntat fann årsmötet att jag fick avslag på min motion, men då jag som sagt redan förväntat mig det gör det inget. Istället är jag bara glad över att allt är över, att jag har gjort mitt och att jag kan åka till Italien med vetskapen att jag gjort något som kräver mycket för att genomföra.

---------------------------------------------------

På tal om källkritik. Varje gång jag ser en bild på LO:s ordförande Wanja ifrågasätter jag numera om det verkligen är hon som är med på bilden. Varför? För att expressen har gjort bort sig totalt.

Att vara fast mellan två stolar är som att se 2girls1cup - det ger bara obehag

Hej. För länge sedan diskuterade jag allt som har med lojalitet att göra. Jag tycker fortfarande att allt som jag skrev är relavant, men jag är samtidigt glad över att jag nämnde hur det kan vara att klämmas fast mellan två stolar. Varför det? För att jag, under hela denna terminen, mer eller mindre har varit i en sådan situation. Jag har tvingats vara lojal till båda de styrelser som jag sitter på och det har funkat bra, tycker jag. Problemet är bara att nu har det uppstått en situation där jag har tvingats välja sida. Det är verkligen inte en rolig händelse. Särskilt inte som att min profesionella sida kommer att visas imorn. Denna sida är mycket politisk och därmed olikt den privata (glada, skämtsamma och lojala) sida som utmärker mig. Jag kommer därför förmodligen att dra till sig besvikelse i och med att jag åsidosätter en sida för en annan. Men detta ska jag inte bry mig om - rent profesionellt alltså. Jag har ju rätt att göra vad jag själv vill. Anledningarna är att jag entledigas från en av styrelserna om mindre än en vecka så då kan jag verkligen uppföra mig rejält ilojalt [jag skulle ha slutat för några veckor sedan om man inte fick gratis mat - det bevisar hur lättköpt jag är]. Sedan ska jag ju resa till Italien så då kommer nog alla ilskna känslor dö ut. Därför hoppas jag att alla kommer imorn för att se vad som händer. Om inget annat växer jag trots allt som en människa.

---------------------------------------------

Ni ser hur självironisk jag är. Lättköpt... någon gång beskrev jag mig (när jag var som tröttast) som lössläppt. Vad ska man göra av med mig?

Min yrkesskada från kåren är att jag vågar föra fram mina åsikter

Jag har blivit yrkesskadad av att vara kårengagerad. Det är inte bara för att jag reflexmässigt bedömmer varje kursplan som jag tar del av, utan också för att jag har utvecklats som person. Detta syns inte minst genom att jag vågar ta ställning i profesionella frågor och samtidigt argumentera för dessa i vad man kan kalla det motvind. Nu har jag, som bekant, drivit en fråga som fick mig att vara ensam om åsikterna bland en mycket diskussionslysten grupp av människor. Innan skulle jag nog ta svansen mellan benen och hålla tyst, men nu var jag nog den som ställde till med mest besvär (kommer till det sen). Modigt, inte sant? Och nu har det blivit politik på högsta nivå. Retoriken spetsas rejält, och veckans årsmöten kommer vara mycket underhållande. Så jag vill ännu en gång tacka alla som gjort mitt utbildningsbevakande engagemang möjligt - tack vare er har jag utvecklats som person.

----------------------------------------

Att ställa till med besvär i möten är bra. Detta beror på att Marcus "Dodde" Wallenberg tyckte det.

Nu är den konstiga veckan slut

Uch och tvi - nu är äntligen den konstiga veckan i princip över. Att det var konstigt idag beror på att jag gick emot en av mina styrelser då jag mer eller mindre sitter i två skilda stolar. Jag kunde inte göra annat än att diskutera den aktuella sakfrågan utifrån hur jag själv tyckte, baserade på mina erfarenheter från den andra stolen. Diskussionen var helt ok, jag var i princip ensam om att hålla de åsikterna som jag hade, men det förbättrades otroligt mycket av att de jag diskuterade med var skärpta och höll diskussionen på en städad nivå. Så jag har lärt mig att aldrig sitta på två stolar samtidigt igen och jag ska göra mitt bästa från att avhålla mig från att göra det.

Riksdagen kan inte hålla tiden

Riksdagen har gjort mig liksom många andra kårernagerade eldsjälar irriterade. De har nämligen skjutit upp omröstningen om kårobligatoriets avskaffande till den tione juni. Detta betyder att vi måste vänta ännu längre på detta ödesbesked. Så kan man ju inte göra! Vi väntar ju med större spänning än om Sveriges var i VM-final! Tänk om man bara skjöt upp VM bara sådär: då skulle ingen bli glad. Så riksdagen har då verkligen inte gjort sitt bästa från att avhålla mig från att bli - just irriterad.

LTTE har äntligen gett upp efter att ha dödat 70 000 människor

Nu är det dags för politik för igår hände något som jag har längtat efter: att Sri Lankas inbördeskrig tar slut. Nu har nämligen LTTE (förut kallade de tamilska tigrarna i svensk press) gett upp och avbryter därmed de blodiga striderna. Varför är jag glad för att de gett upp? För att jag verkligen inte anser att rebeller som med vapen vill skapa förändring är värda att stödja. Allt de har gjort är att ha dödat uppeimot 70 000 människor under ett par deceniers tid, när de kunde gå den fredliga politska vägen. Rebeller får aldrig stöd från undertecknad. Och nu kan jag äntligen sjunga fredens sång igen.

----------------------------

Gud vad jag måste bli mer aktiv. Jag är nog en mästare på att reagera, men som man måste man - om jag förstått det rätt - mer eller mindre agera.

Den goda vetten och etiketten är ett måste att följa

Kalla mig gärna småborgerlig, men jag anser att om det är något som man ska hålla sig till är det vett och etikett. Annars gör man saker som både får folk att fnissa åt en och ta illa upp vid sig. Detta syns inte minst på fester där alla kollar hur man beter sig. Står det till exempel att man ska ha kostym på sig så är det så man ska klä sig. Annars visar man total avsaknad av respekt för värdarna. Bordplaceringar ska man hålla; man ska alltså sitta på samma plats som man är placerad under hela festen. Annars kan man lätt få de intillsittande gästerna att känna sig åsidosatta eller dumma. Och den sista tårtbiten eller den sista kakan ska man avhålla sig från att äta för annars blir man sedd som ett tårtmonster. Ja, det är mycket som man ska kunna göra för att hålla sig till den goda etiketten. Själv är jag inte ens hälften så bra som jag vill vara - men jag gör mitt bästa och därför förutsätter jag att alla andra gör samma sak.

Uch då - vilken bra dag det var igår

Uch vilken underbar dag jag hade igår. Jag känner det som att jag var med om allt. En mycket bra fest (tack Johan för att jag fick vara med), ett bra grupparbete, sovmorgon, årsmöte med mina härliga kompisar i Rotaract och en riktigt otroligt god upplevelse. Jag kommer nog inte glömma denna dan i första taget.

Vad gäller festen tyckte jag speciellt mycket om den. Johan bjöd verkligen in ett helt gäng jysta och pratglada människor. Jag kunde prata med i stort sett alla utan problem (jag är ju trots allt - faktiskt - rätt blyd av mig - igentligen) ända tills festens slut då tröttheten tog tag i mig. Då försökte jag socialisera mer än vad sinnet orkade så jag gjorde nog ett dåligt intrycj då. Men annars måste jag tacka Johan för en riktigt bra fest (och hävda bestämt att det är en ritkgit bra lya som han skaffat)

I'm not afraid of dying - I just don't want to

Skämt i all ära - men ibland kan man bli alltför paranoid bara av att höra vad andra snackar om. Ett exempel på detta är de alla konstiga sätt som man kan dö på. Man kan dö genom att bli begravd på en kyrkogård (tänk er vilken rubrik som kan uppstå: en man hittades död på kyrkogård), drunkna på en vattenpöl, drabbas av en så elak roadrage att man bränner sig själv till döds, och så vidare. Ja, inte ens i sin egen säng är man säker från döden; den kommer krypande upp mot en och man kan inte göra något åt det.

Av denna anledning tänker jag på vad som skulle hända mig om jag ramlade på ett bananskal vid en ravin (eller retar KA en gång för mycket). Själv tror jag inte på livet efter döden så jag skulle nog bara sluta att existera. Men samtidigt kommer jag ju missa min alldeles egna begravning och får därför inte se vilka låtar som tillägnas mig. "Highway to hell" skulle vara bra - men eftersom det är en av de mest populära begravningslåtarna undrar jag över vem *** som vill vara copycat på sin egna begravning. Samtidigt funderar jag över hur folket kommer att minnas mig, hur många som kommer att gråta över min förlust och hur många som jublar (hoppas att verkligen inte att det händer). Jag hoppas väl att det inte är alldeles för många av mina gäster som blir helt förstörda den dagen, för det som händer händer och därför är det "bara" att acceptera att jag inte finns mer och gå vidare - samt minnas de goda stunder som man har haft med mig.

Men dessa frågeställningar kommer - om jag har tur - inte att aktualiseras på flera år: jag har nämligen planerat att börja jaga vid de sälla jaktmarkerna när jag är som allra minst 130 år gammal. Dock är jag medveten om att olyckor lätt kan uppstå. Därför vill jag säga att jag inte är rädd för döden - för när den väl kommer, kommer jag inte ens kunna känna ångest över att vara just död. Det är bara det att jag verkligen inte vill dö - någonsin. Jag vill leva för evigt.

"I'm not afraid of dying - I just don't want to" 

-------------------------------------

Jag läste nyligen om han som krossades under 4 ton jord på en begravningsplats. Med all respekt för honom och hans anhöriga, men min NPK-sida fick för mycket frihet

Detta är den rätta defenetionen på att fritzla

För ett tag sedan letade jag upp min blogg i google genom att söka efter begreppet "Fritzla". Bloggen fanns inte - men det fanns så jäkligt många andra bloggar med det ordet. Och det som chockade mig var att deras defenetion på benämningen att fritzla är fel. Enligt deras tolkning betyder det att man stänger in sig själv - att man fritzlar sig. Själv anser jag att man Fritzlar någon (som att nästa års AU kommer att fritzlas om jag inte får åka med till SFS-FUM). Så hur blir det nu? Vad kommer Horance Engdahl att skriva in i SAOL? Frågarna är många, liksom svaren - men Fritzl består

----------------------------------------

Det var en kanonkväll igår, för övrigt. Semestersittningen var helt ok och festerna runtomkring det var kanon. Synd bara att man mår som man förtjänar (och att man hade en liten minidugga idag).

Att inte vara politiskt korrekt är skoj - speciellt med Fritzl-sånger

För några veckor sedan läste jag om termen "PK" på sydsvenskans söndagsbilaga. Där stod det att PK på något sätt har blivit en förolämpning som nästan alla vill undvika att kallas. Men vad betyder det då? Politiskt Korrekt: att man är just politiskt korrekt. I dagens Sverige har det alltså blivit inne att säga och tycka saker som alla nödvändigtvis inte kommer att tycka om. Själv anser jag mig inte vara särskilt NPK (motsatsen till politiskt korrekt vilket i sin tur betyder Icke PK). Jag förhåller mig som sådan att om jag helst undviker kontroversiella definitioner och ämnen. Men samtidigt anser jag att det kan vara roligt att vara NPK ibland. Ett exemel på det är hur jargongen kunde bli i bilen på väg upp till Karlstad. Alla pratade om Fritzl och att fritzla någon. Om ni undrar är Fritzl ju den äckelmannen som spärrade in sin dotter i sin villa i 24 år och förgrep sig på henne så mycket att de fick barn. Det är så sjukt att man måste skämta om det för att behålla förtroendet för att världen faktiskt är frisk. Därför lägger jag in mitt bidrag till Fritzl-debatten  genom att publicera en skönsång (vars melodi är hämtad från Madonnas "Mr. DJ")


Hej Mr. Fritzl    |    light the basement on    |    I want some hanky panky

‘Coz when the music stops    |    I never want to stop    |    It's like you drive me pregnant

Brothers    |    And my sisters    |    Are my children

Fritzl    |    makes my family    |    come together

samt första raden i "If you want to be my lover" från Spice Girls

If you want to be my Fritzl   |   You have to be my dad


Jag har tjänat så in i helvete på kårmedlemsskapet

Snart är det dags att bänka sig framför TV:n likt en fotbollsmatch för då kommer riksdagen att rösta om kårobligatoriet. Antagligen försvinner obligatoriet eller så gör det inte - men hur det än går måste jag erkänna att jag tjänat otroligt mycket på att betala 300 kronor per termin. För det första har jag utnyttjat rabatterna riktigt hårt. Enbart med hjälp av det 90 procentiga avdraget på office -07 lyckades jag spara in minst 5000. Utöver detta har jag som bekant varit kåraktiv och efter detta året har jag tjänat in ungefär 3000 på dessa styrelsebataljer. Och för det andra har jag defenetivt säkrat min och andras utbildning. Kåren har stoppat många galna idéer från ett antal lärare (vilket jag tror att alla kårer gjort i alla lärosäten). Så om inget mirakulöst sker och obligatoriet avskaffas kommer jag att fortsätta att vara just medlem - jag förlorar alltför mycket på att inte vara det.

Nu är jag hemma igen - och det var en alldeles underbar helg

Förra året missade jag som bekant tre fjärdedelar av FUM:en. Jag låg istället i hotellrummet och plågade mig med de b-filmer som tyvärr fanns att tillgå. Därför har jag längtat efter årets upplaga av konferansen - och jag tyckte om varje sekund.

Vad fick man göra då? Rent profesionellt fick jag agera röstboskap. Jag fick order uppifrån att rösta på något och det var det som jag röstade på. Att säga annat var inte att tänka på för vi var så illa tvungna. Och då rösten var fri röstade man som de andra för då hade man vant sig vid att robotmässigt följa andra att man inte brydde sig om vad som sader. Så är det.

Vad hände förutom det? Man fick sova på hotell, gå på en bankett som var alldeles för härlig för att man skulle förtjäna det (det var länge sedan jag skrattade så mycket), och - viktigast av allt - umgås med de förträffliga kamraterna i styrelsen som följde med uppåt.

Allt var förträffligt - och om jag faktiskt börjar intressera mig för den nationella studentpolitiken (jag bryr mig mer om den lokala och den internationella politiken) kan jag faktiskt överväga att åka upp till nästa FUM [om nästa styrelse tillåter mig att göra det]

-------------------------------------------

Annars kommer jag att Fritzla dem.

Jag vill bli av med min konflikträdsla

Uch. Det känns som att jag får försöka ta väck en del av mina irriterande konflikträdsla. Jag menar; det finns så mycket som man inte vågar göra för att man har den. Man vågar ju inte direkt hävda ens egna gränser om man tycker att någon annan är för bitter (och kaster saker till höger och vänster) eller alltför stressad. Därför får jag ta och utnyttja mina möjligheter att arbeta för min personliga utveckling. Det är därför jag skriver detta i min blogg, för även om man har negativa sidor visar man styrka om man lovar att arbeta med dessa

Mer funderingar om Karlstad

Ni sitter jag här i Karlstad, tidigt på morgonen, och känner att sängen inte fått ta hand om mig lika mycket som jag velat. Men vad ska man göra förutom att gilla läget? Man måste ju härda sig. Sedan får man ju utstå den mycket hårda och som man kan beskriva det grova humors som går runt i gänget. "Om du hugger huvudet av dig slipper du skymma sikten" och "Han har ingen koll [...när jag tog den sista droppen av en sorts grillgrej - men om de tog lika mycket skulle de ha minst sämre koll än vad jag har]". Samtidigt är jag mer reserverad än vanligt. Kan bero på att jag är trött, men också för att jag tänker på att jag inte kan utforma det här intresseväckande och karismatiska talet som alla andra har här, och som får alla att gilla dem på direkten. Jag får inte inte fram detta, utan mummlar nog mest när jag talar med andra så då är det lika bra att vara tyst. Nätverksmöjligheten förminskas men då jag är här för att offra mig för min kår och inte för något annat får jag gilla läget. Så är det med att vara jag.

------------------------------------------

Uch, jag måste lära mig att fokusera. Jag är både så öppen för yttre stimulanser och så betänksam att jag lätt förlorar koncentrationen. Eller som någon sa om mig: "jag har ingen koll" (Om jag låter mer bitter än vanligt beror det både på den kommentaren, men också för att jag sovit alltför lite)

Och det är bra att jag har mycket att skriva om nu

Nu är jag på plats med alla politiker och jag vill vara som dem

Nu sitter jag på plats i Karlstad och blickar drömmande på hur alla dessa tyckare kan formulera sig. De hittar alltid orden lika lätt som att jag skulle hitta datorn som just nu sitter framför mig. Detta går verkligen inte hand i hand med hur det fungerar för mig. Jag måste nämligen välja mellan att välja rätt ord eller att formulera dem på ett välartikulerat sätt. Om jag tänker på att framföra min mening så att folk förstår kommer jag inte använda tillräckligt bra ord för att kommunicera fram vad jag menar (för det är då som folk måste fråga vad jag menade). Men om jag yttrar mig som jag tänker kommer folk att fråga vad jag sa. Så... life's a bitch. Men jag får göra mitt bästa för nu när alla är på hugget ska jag inte vara ett offer för något som jag kan ändra på. Eller hur? Då ska jag kämpa

Sedan är jag stolt över att jag kunde gå fram till talarstolen idag - även om det bara var en övning. Jag har inte fått ett sådant sådan rus som nu på länge.

----------------------------------------

Och jag måste börja koncentrera mig. Som ni alla vet är jag en dagdrömmare och med ett möte som håller på i, gud vet vad, trettiofemtinio dagar, så kan en endaste mening vara skillnaden mellan att förstå vad som sägs och att helt missa det. Därför måste jag skärpa mig.

Jämfört med vissa andra är mina skulder bra

Jag, som går på studiemedel, tänker på hur mycket som jag kommer att bli skyldig csn. Det är inte ensiffriga siffror om ni förstår vad jag menar. Däremot är jag glad över att jag inte gör dumma saker som skulle utsätta mig för en helt onödig skuldbörda. Då tänker jag på den fulla tonåringen som i min stad kastade en tom vodka-flaska på Nordeas skyltfönster, vilket innebar en skuld på 40 000. Där kastade han bort en hel termins försörjning (om man går efter min budget). Men samtidigt kommer detta inte ens vara nära de som går på nätbedrägerier. Jag läste till exempel om en femtio årig kvinna som trodde sig kunna vinna 2 miljoner kronor och lånade 400 000 kronor på att ta ut detta. Hon insåg först senare att hon var lurad och hon kommer nog aldrig få tillbaka pengarna. Tänk bara; att få en sådan enorm skuldsedel till absolut ingen nytta. Får man ingen ångest? Nåväl; då tänker jag mig att csn inte är så farligt. Jämför man mig med dessa två människor investerar jag pengarna i något bra.

------------------------------

Nu är jag på plats på fum och nu ska jag bara tänka så som jag är förväntad att tänka. Nivån är långt över mitt huvud, men om inget annat lär jag mig något till nästa gång (eller när jag går in till den riktiga politiken)

Det är därför som andra intrycket är viktigt med marknadsföringen

Hej. Som ni säkert vet är det första intrycket av största vikt vid alla sorters möten. Utifrån den första minuten som man är med en person kan man skapa sig en bild av denne som tyvärr sätter sig fast länge. Detta blir så intryckt i en att motparten måste kämpa mycket för att leda in en i andra tankar om denne. Och detta för in mig till mitt ämne: hur det är i affärer.

Affärer gör man ju på möten. En bra presentation kan ju skapa en ny kund. Det är därför som försäljaren verkligen inte får klä sig hur den vill för då påverkas ju hela affären av detta (en kostymklädd försäljare med vita strumpor får inga kunder). Så långt är allting bra - tills dess att kunden råkar ut för bekymmer.

Tro mig, allt händer alla. Alla är inte vuxna nog att - om det gäller mig - hålla reda på sina ägodelar vid extrema situationer. Saker går sönder och tappas bort, och det är detta som är testet som visar om man förtjänar att behålla kunden eller inte. Man måste alltså kunna inge ett bra andra intryck.

Tänk om er nyköpta sak går sönder. Vad gör ni? Ni ringer helpdesk såklart, och hoppas på hjälp. Om de är snälla nog att de hjälper er kommer ni ju att börja lita på dem och därmed bli en lojal kund. Detta kommer i sin tur att leda till att ni berömmer affären för era kompisar så mycket att de blir trogna kunder.

Motsatsen till detta är att affären inte hjälper er; att de anser att ni är ansvariga för det som gick fel och att de därmed inte kan (eller rättare sagt vill) hjälpa er. Detta kommer ju leda till att ni bojkottar affären och får era vänner att göra detsamma. 

Det är därför som andra intrycket är viktigt; att man har resonerat kring lösningar på eventuella problem så att man kan ta itu med dessa på direkten. Annars förlorar man sin kund. Själv har jag ju lekt med tanken att man ska starta en business där alla förstagångskunden råkar ut för problem. De måste då ringa och klaga, vilket jag lyssnar på och på direkten löser deras problem. Om jag har rätt kommer mitt agerande att skapa ett så gott förtroende hos dem att de håller sig till mitt företag en lång tid framöver.

--------------------------------------------------------------

Jag hoppas att detta inte var grekiska, KA. Det innehåller ju inget om ekonomi eller budgetering.

Förresten så är det morgondagen som är dagen med stort d i. Då sticker jag iväg. Gött!


Ett dagboksliknande inlägg som visar att jag har energi

Uch vad mycket man gjort denna dan, eller om det rättare sagt ska ställas i relation till helgens bravader. För om jag - förutom tentan - bara tog det lugnt under förra veckans sista dygn var jag igång hela dan.

Först vaknade jag tidigt för att jag ville besöka kårens presidie och hämta FUM-pärmen. Om ni undrar är FUM-pärmen den pärm där alla motioner som ska tas upp till Sveriges Förenade Studentkårers fullmäktiga upp. Men i alla fall, jag fick den och cyklade vidare till polisstationen för att beställa ett nytt pass. Mitt förra har försvunnit och hur mycket jag än har letat så fann jag det inte, så det är lika bra att ta ett nytt nu när jag ska åka iväg till Italien. Och medan jag stod där kände jag mig osäker för det är inte ofta som jag besäller pass. Speciellt inte nu när man får ta fingeravtryck och sådant. Men med ett leende på läpparna trollas all osäkerhet bort och jag framstod nog som avslappnad - trots att jag var motsatsen.

Sen vid 12 hände det som jag aldrig gjort förut: jag blev mötesordförande för ett möte. Ajdå, tänkte jag, nu får jag göra mitt bästa. Sagt och gjort, det gick nog bra. Men jag kunde välja mina ord bättre och dölja min stress när klockan rann iväg. Det var verkligen många som hade mycket goda saker att säga och jag ville inte avbryta dem, men då mötet höll på en timme hade jag inget val, så jag hoppas att ingen kände sig överkörd eller något sådant.

Efter detta tog jag det lugnt på kåren och snackade skit. Sådant får man göra ibland.

Vad vill jag då säga med detta inlägg för det liknar ju mer en dagbok än en diskussion eller en reflektion? Att det är riktigt skoj att få tillbaka energin igen. Sedan herrmiddan försvann en del av mina duracell-batterier och då kunde man ju bli gladare. Men nu när batterierna är uppladadde känns det som att jag kan göra allt. Så om det är någon som behäver hjälp med något är det nu som ni ska tala med mig.

---------------------------------------------------------

Bara två dagar kvar tills SFS-FUM. Jag längtar verkligen. Och med all respekt för hotellrummen - men jag vill gärna tillbringa mindre tid i dessa denna detta året än förra året (jag blev sjuk förra året och missade en hel dags äventyr så nu vill jag verkligen ta igen det)


Första maj väckte liberalen i mig - och nu blir det lite grekisk politik

För två dagar sedan var det dags för första maj. Det är inte så att jag firade den dagen för jag hade ju den svåra tentan att göra. Men även om jag skulle slippa min tenta skulle jag inte gå ut för jag vill inte stödja den socialistiska sidan. Istället vill jag att den liberala politiska delen ska kunna samlas och demostrera på sin egna dag: liberalernas dag.

Som ni märker är jag mycket liberal, vilket mina högst borgerliga åsikter borgar för. Det betyder inte att jag ignorerar mäninskors lidande till förmån för dagens räntor, utan att jag anser att en god samhällsstyrning bygger på en ansvarsfull ekonomi och demokratiska rättigheter. Man kan inte bara slänga pengar i sjön som Ohly förespråkar, för då är det inte långt kvar tills denna partiledare förvandlar Sverige till ett Zimbabwe-fall.

Jag, som ekonom, har ju - vilket jag menar - lärt mig hur pengar fungerar (trots att jag inte är helt fullärd). Därför skrattar jag över att vissa krafter inte förstår lika mycket som jag. Ta till exempel rapparen som skrivit sommarhitten "Svenne Banan". Hans kunskaper om finanskrisen liknar ju inget annat än ett skämt. Säger att lågkonjukturen inte är ett problem utan att det är den demokratiska konsumtionen som är problemet. Vad vill han? Bli odemokratisk och skicka "Stasi" och Tjekan/NKVD/KGB på alla som handlar det de behöver?

Summa sumarum kan man säga att den liberala synen ju inte syns lika mycket som det socialistiska synsättet. Det var till exempel bara ett fåtal hjältar som vågade starta motdemostrationer under första maj-tågen. Det är därför som jag kommunicerar fram mina värderingar: inte för att provocera - utan för att tillsammans med andra med liberala värderingar visa att vi är en demokratisk kraft att räkna med.

Jag lider av ptts - posttraumatiskt tentastress

Nu är jag trött och lite yr, som om jag var på fest men utan att dricka alkohol. Det beror på att dagens tenta var riktigt jobbig. Trots att vi fick ta med böckerna fick vi kämpa hårt då det gällde att skriva som bara den. Och det hjälpte inte att läraren faktiskt kom 30 minuter för sent med tentorna - vilket gjorde mig och alla mina klasskamrater minst sagt besvikna. Så nu, med irritation och tentastress, känner jag mig som sagt yr och trött. Jag vet vad det är: posttraumatisk tentastress

Jag är en riktigt djup kille

Hej. Som ni säkert sett har jag börjat gå in på mer djupa och personliga inlägg. Det beror inte på ren idétorka, utan bara att - om någon skulle ha missat det - att jag är en riktigt djup kille. Och detta har jag alltid varit och kommer så alltid att vara.

Jag har alltid setts som den djupa killen. Det minns jag från gymnasiet när vi skulle skriva upp tre egenskaper om alla våra klasskamrater. Föga förvånande var det många som beskrev mig som en djup kille. En tjej blev - vilket jag förvånas över än idag - avundsjuk på detta och sa rent ut "Ska vi inte byta hjärna?" Vad ska man säga om en sådan sak?

Men det har ju också påverkat min relation till omvärlden, för jag har aldrig direkt hängivit mig åt det som medelsvensson ska göra. Jag sportade bara sporadiskt som liten och jag har, vid min gud, knappt ens ögnat igenom sportsidorna. Istället har jag blivit kung på Mario Kart 64, drömt mig bort till hur Endor skulle kunna se ut, och spånat mångt och länge till hur en perfekt värld kan te sig. Just det sista är min drivkraft till att lyckas med mina studier till den grad att mängden VG överglänser de andra betygen: jag vill nämligen in till diplomatprogrammet för som diplomat tror jag att jag kan förändra världen.

Jag gillar som sagt djupa diskussioner och kommer alltid att göra det. Men det händer ju alltför sällan. Bara nån gång har det inträffat den senaste terminen, vilket jag tycker är lite synd. Annars har jag inte så mycket att tala om. Jag skulle kunna se sport, men har ingen tv, och jag skulle kunna sporta, men jag har ingen bollkänsla [än så länge]. Så då är det ju upp till mig att forma min framtid va? 

Trivs jag med att vara djup då? Självklart, för det är ju sådan jag är. Och jag kan säkert hitta ett sätt att använda denna personlighetsdrag för att komma dit jag vill. Jag har ju som sagt många styrkor, och då ska man ju använda dessa. Enklare än så är det inte. 

--------------------------------------

Jag gick ut igår och jag måste säga att det var en riktigt bra kväll. Dock drack jag knappt en droppe alkohol för jag ville vara i toppform idag, för det är ju tentadags imorn (lördag). Eller, för att stjäla Ericas catchphrase: "stupid tenta" 

Tack Ida för att du berömde bloggen :)

RSS 2.0