En internationell ekonoms betraktelser

Ni sitter jag här i Karlstad, tidigt på morgonen, och känner att sängen inte fått ta hand om mig lika mycket som jag velat. Men vad ska man göra förutom att gilla läget? Man måste ju härda sig. Sedan får man ju utstå den mycket hårda och som man kan beskriva det grova humors som går runt i gänget. "Om du hugger huvudet av dig slipper du skymma sikten" och "Han har ingen koll [...när jag tog den sista droppen av en sorts grillgrej - men om de tog lika mycket skulle de ha minst sämre koll än vad jag har]". Samtidigt är jag mer reserverad än vanligt. Kan bero på att jag är trött, men också för att jag tänker på att jag inte kan utforma det här intresseväckande och karismatiska talet som alla andra har här, och som får alla att gilla dem på direkten. Jag får inte inte fram detta, utan mummlar nog mest när jag talar med andra så då är det lika bra att vara tyst. Nätverksmöjligheten förminskas men då jag är här för att offra mig för min kår och inte för något annat får jag gilla läget. Så är det med att vara jag.

------------------------------------------

Uch, jag måste lära mig att fokusera. Jag är både så öppen för yttre stimulanser och så betänksam att jag lätt förlorar koncentrationen. Eller som någon sa om mig: "jag har ingen koll" (Om jag låter mer bitter än vanligt beror det både på den kommentaren, men också för att jag sovit alltför lite)

Och det är bra att jag har mycket att skriva om nu