The Last Samurai - eller att återinföra lansen som huvudvapen
För det första har historian förvanskats rejält. De europeska länderna, som egentligen ledde Japans modernisering, har ersatts av dagens kapitalistsymbol USA - vilket, dumt nog, visar att moderniseringen leddes av onda människor.
Och för det andra är det ologiskt att samuraierna, år 1877, undvek att använda gevär. Redan 10 år tidigare, i ett krig mellan konservatistiska och moderniserande krafter, använde båda sidorna gevär och galtling-guns. Att, som i filmen, idiotiskt storma fiendens starka led med inget farligare än en pilbåge är som att första världskrigets soldater skulle anfalla skyttegravarna med häst och lans. Sådant hederstänkande kostade miljontals människor livet i den tiden.
Allt detta gör att jag retar mig på filmen. Men trots detta påverkar det inte mitt slutbetyg, eftersom jag tyckte att filmen var enormt välgjord.
Året som gott
Årets flopp: Psykologi III. Kuggat en tenta, missat VG med ett poäng och kroniskt missat inlämningsdatum.
Årets pinsamhet: Att, på grund av tillfälligheter, smuggla in alkohol i en klubb. Jag ångrar att jag inte var mer uppmärksam men jag står för att det inte gjordes med flit.
Årets besvikelse: Att missa 1.3 på högskoleprovet med en ynka liten poäng. Men iofs förbättrade jag resultatet
Årets dag(ar): 10 till 11 oktober. Skarpt läge 360 grader, behöver jag säga mer?
Årets stresstopp: Vecka 13. Födelsedag, tenta, deadline och högskoleprovet. Det gjorde mig extremt svettig.
Årets film: The Simpsons. Det är sällan som jag har haft så höga förväntningar på en film som med The Simpsons. Och gissa vad: den gjorde mig inte besviken.
Årets månad: Augusti. Åka till morföräldrarna och arbeta i [E]Åhus Beachhandboll.
Kuba är en demokrati - och Sverige är en diktatur
Kommentar till Roberts blogg
Robert skriver att våra erfarenheter påverkar oss mer än våra genetiska koder. Bara för att vi föds till människor behöver det inte betyda att vi instinktivt kommer att bete oss som sådana. Vargbarns-fallet, som Robert beskriver, är ett bra exempel på detta. Därför vill jag, utifrån neuropsykologi, göra ett försök att förklara de inre processerna bakom detta.
I vår hjärna finns det limbiska systemet. Här samlas information om både emotion och minne. Emotionerna samordnas av amygala. Ser vi en björn, kommer informationen att spridas från ögonen till det limbiska systemet, vilket har en nära relation till amygdala. Amygdala, som i sin tur är hjärnans informationscenter för känslor, kommunicerar med andra delar av kroppen, och vi springer iväg. Eftersom Bamse styrs av en jägarinstinkt kommer han att jaga oss till dess att något kommer emellan. Till slut överlever man (förhoppningsvis) och lär sig att björnar ska behandlas varsamt. Man ska inte springa iväg från björnar, utan man ska spela död och hoppas att björnen lunkar vidare. Detta gör att man, nästa gång som man träffar på björnen, agerar på ett helt annat sätt eftersom det limbiska systemet har genomgått en programering.
Självklart kan man applicera detta på sociala fall. Den som är blyg med tjejer har, på grund av den kortfattat beskrivna kommunikationen mellan ögon och det limbiska systemet, programerats att vara blyg. Om han en gång rodnade kommer han att fortsätta bli tomatfärgad så länge som situationen är densamma. Men om han läser "The Game" blir han medveten om att det finns fler sätt att aproacha tjejer på en att tafatt säga hej. Istället lär han sig att han ska vara tuff och manlig samt visa sin tuffhet genom att ignorera och/eller baktala tjejen. Lyckas den här löjliga tekniken (vilket, faktiskt, flera hävdar) kommer han lära sig att det är enkelt att ...få tjejerna dit han vill.
Utifrån denna förklaring håller jag med om att det är miljön som formas människor. Men DNA:t har ändå sin oändlit stora påverkan. De genetiska koderna gör kanske att man blir emotionellt känsligare än andra. När tuffe Knut, vars DNA gjort honom okänslig för känslor, gärna, i sann Balrog-anda, brottas med björnar, kommer rädde Hans, vars känslor, pga sin genetiska programering, är starka, att springa iväg så fort han läser serietidningen Bamse. Hans kommer därför att få färre tjejer än Knut eftersom han, pga sin programering, är känsliga för skuld än sin kompis.
Detta är ett snabbt exempel som jag lagt 40 minuter på och som tyvärr ändå inte är genomarbetad eftersom jag glömt så mycket av sociala kognitionskursen i psykologi II (och bry er inte om att jag skriver programerats så mycket...). Men jag vill ändå förtydliga för er att både nature och nurture har sin påverkan på människorna.
Jag borde skriva en bok - om högskolans psykologilärdomar
Detta problem syns speciellt när jag reflekterar över vilka lärdomar som 60 högskolepoäng psykologi har gett mig. Trots en utomordentlig förståelse för moments olika delar, där jag sammanlänkade flera olika saker, återstår bara en bråkdel av vad jag en gång kunde. Jag har nästan glömt bort allt.
Men det är knappast något problem som betyder världens undergång. Istället är det en bra ursäkt att författa en bok. Gudmund, sociologiläraren, lärde mig hur ett sådant författarskap går till. Man läser igenom en bok och stryker under det viktigaste. När publikationen är färdigläst skriver man ned, ordagrant, alla understrykningar i datorn. Detta följs upp av att man skriver om dessa textpassager med egna ord. Självklart ska man inkludera ens egna erfarenherter i detta - annars skulle man aldrig visa hur bra man förstår författarens ord.
Jag skulle i princip kunna öppna min "Advanced Social Psychology" (som är redigerad av Tesser) och på måfå skriva om social ångest, och hur man - säkerligen - förminskar det problemet. Jag skulle även kunna beskriva att en god självkännedom gör att män blir mindre våldsamma mot kvinnor.
Det är mycket jobb som krävs till detta. Jag måste läsa alla artiklar och böcker som jag har fått kontakt med i skolan.
Men ändamålet helgar medlen; och jag kommer att minnas mer.
God jul på er alla
Bojkotta turistbyrån i Kristianstad
Därför ska vi skapa samlingspunkter
Därför ska man reflektera
Internet gör folk dumma. Den slutsatsen drar jag av att analysera den enorma informationsmängd som denna företeelse ger oss. Varsomhelst vi kollar blir vi dränkta av information, och det går så fort att ingen hinner stanna upp. Det är det som gör oss dumma. Därför ser jag gärna att fler människor väljer att stanna upp och reflektera, våga ta den lilla stund för egna tankar som rensar upp i huvudet. Hur ska vi annars kunna hantera det enorma informationsflödet om vi inte filtrerar bort allt onödigt?
