The Last Samurai - eller att återinföra lansen som huvudvapen

Det var inte med glädje som jag beskådade den ytterst välgjorda filmen "The Last Samurai". Det beror på att regisören trots allt har lekt Michael Moore för att göra historien så känslomässigt spirituellt som möjligt.

För det första har historian förvanskats rejält. De europeska länderna, som egentligen ledde Japans modernisering, har ersatts av dagens kapitalistsymbol USA - vilket, dumt nog, visar att moderniseringen leddes av onda människor.

Och för det andra är det ologiskt att samuraierna, år 1877, undvek att använda gevär. Redan 10 år tidigare, i ett krig mellan konservatistiska och moderniserande krafter, använde båda sidorna gevär och galtling-guns. Att, som i filmen, idiotiskt storma fiendens starka led med inget farligare än en pilbåge är som att första världskrigets soldater skulle anfalla skyttegravarna med häst och lans. Sådant hederstänkande kostade miljontals människor livet i den tiden.

Allt detta gör att jag retar mig på filmen. Men trots detta påverkar det inte mitt slutbetyg, eftersom jag tyckte att filmen var enormt välgjord.

Året som gott

Årets topp: Att ha fått VG på arbetspsykologin, arbetsrätten. ekonomiintroduktionen, IT-kursen och marknadsföringen - och därigenom varit den mest framgångsrike studenten i klassen.

Årets flopp: Psykologi III. Kuggat en tenta, missat VG med ett poäng och kroniskt missat inlämningsdatum.

Årets pinsamhet: Att, på grund av tillfälligheter, smuggla in alkohol i en klubb. Jag ångrar att jag inte var mer uppmärksam men jag står för att det inte gjordes med flit.

Årets besvikelse: Att missa 1.3 på högskoleprovet med en ynka liten poäng. Men iofs förbättrade jag resultatet

Årets dag(ar): 10 till 11 oktober. Skarpt läge 360 grader, behöver jag säga mer?

Årets stresstopp: Vecka 13. Födelsedag, tenta, deadline och högskoleprovet. Det gjorde mig extremt svettig.

Årets film: The Simpsons. Det är sällan som jag har haft så höga förväntningar på en film som med The Simpsons. Och gissa vad: den gjorde mig inte besviken.

Årets månad: Augusti. Åka till morföräldrarna och arbeta i [E]Åhus Beachhandboll.

Kuba är en demokrati - och Sverige är en diktatur

För ett tag sen kom jag i kontakt med en bloggare som hade en - minst sagt - annorlunda åsikt. Han beskrev att Kuba, med åldermannen Fidel, är en demokrati (!). Mitt svar är det inte ett folkstyre för fem öre. Istället fängslas dissedenter på löpande band och råkar man skriva en anti-makthavare-dikt får man en obetald semester i finkan. Detta är rena rama motsatsen till vad som händer i Sverige. Därför hävdar jag att Kuba är lika demokratiskt som Sverige är diktatoriskt.

Kommentar till Roberts blogg

Robert skriver att våra erfarenheter påverkar oss mer än våra genetiska koder. Bara för att vi föds till människor behöver det inte betyda att vi instinktivt kommer att bete oss som sådana. Vargbarns-fallet, som Robert beskriver, är ett bra exempel på detta. Därför vill jag, utifrån neuropsykologi, göra ett försök att förklara de inre processerna bakom detta.

I vår hjärna finns det limbiska systemet. Här samlas information om både emotion och minne. Emotionerna samordnas av amygala. Ser vi en björn, kommer informationen att spridas från ögonen till det limbiska systemet, vilket har en nära relation till amygdala. Amygdala, som i sin tur är hjärnans informationscenter för känslor, kommunicerar med andra delar av kroppen, och vi springer iväg. Eftersom Bamse styrs av en jägarinstinkt kommer han att jaga oss till dess att något kommer emellan. Till slut överlever man (förhoppningsvis) och lär sig att björnar ska behandlas varsamt. Man ska inte springa iväg från björnar, utan man ska spela död och hoppas att björnen lunkar vidare. Detta gör att man, nästa gång som man träffar på björnen, agerar på ett helt annat sätt eftersom det limbiska systemet har genomgått en programering.

Självklart kan man applicera detta på sociala fall. Den som är blyg med tjejer har, på grund av den kortfattat beskrivna kommunikationen mellan ögon och det limbiska systemet, programerats att vara blyg. Om han en gång rodnade kommer han att fortsätta bli tomatfärgad så länge som situationen är densamma. Men om han läser "The Game" blir han medveten om att det finns fler sätt att aproacha tjejer på en att tafatt säga hej. Istället lär han sig att han ska vara tuff och manlig samt visa sin tuffhet genom att ignorera och/eller baktala tjejen. Lyckas den här löjliga tekniken (vilket, faktiskt, flera hävdar) kommer han lära sig att det är enkelt att ...få tjejerna dit han vill.

Utifrån denna förklaring håller jag med om att det är miljön som formas människor. Men DNA:t har ändå sin oändlit stora påverkan. De genetiska koderna gör kanske att man blir emotionellt känsligare än andra. När tuffe Knut, vars DNA gjort honom okänslig för känslor, gärna, i sann Balrog-anda, brottas med björnar, kommer rädde Hans, vars känslor, pga sin genetiska programering, är starka, att springa iväg så fort han läser serietidningen Bamse. Hans kommer därför att få färre tjejer än Knut eftersom han, pga sin programering, är känsliga för skuld än sin kompis.

Detta är ett snabbt exempel som jag lagt 40 minuter på och som tyvärr ändå inte är genomarbetad eftersom jag glömt så mycket av sociala kognitionskursen i psykologi II (och bry er inte om att jag skriver programerats så mycket...). Men jag vill ändå förtydliga för er att både nature och nurture har sin påverkan på människorna.


Jag borde skriva en bok - om högskolans psykologilärdomar

Bland de saker som jag saknar i högskolevärlden är återkopllingen till gamla kurser viktigast. Det som jag lärde mig i en tidigare kurs försinner i perferin och kommer aldrig tillbaka. Kvar är bara några anteckningar som samlas i en präm.

Detta problem syns speciellt när jag reflekterar över vilka lärdomar som 60 högskolepoäng psykologi har gett mig. Trots en utomordentlig förståelse för moments olika delar, där jag sammanlänkade flera olika saker, återstår bara en bråkdel av vad jag en gång kunde. Jag har nästan glömt bort allt.

Men det är knappast något problem som betyder världens undergång. Istället är det en bra ursäkt att författa en bok. Gudmund, sociologiläraren, lärde mig hur ett sådant författarskap går till. Man läser igenom en bok och stryker under det viktigaste. När publikationen är färdigläst skriver man ned, ordagrant, alla understrykningar i datorn. Detta följs upp av att man skriver om dessa textpassager med egna ord. Självklart ska man inkludera ens egna erfarenherter i detta - annars skulle man aldrig visa hur bra man förstår författarens ord. 

Jag skulle i princip kunna öppna min "Advanced Social Psychology" (som är redigerad av  Tesser) och på måfå skriva om social ångest, och hur man - säkerligen - förminskar det problemet. Jag skulle även kunna beskriva att en god självkännedom gör att män blir mindre våldsamma mot kvinnor.

Det är mycket jobb som krävs till detta. Jag måste läsa alla artiklar och böcker som jag har fått kontakt med i skolan.

Men ändamålet helgar medlen; och jag kommer att minnas mer.

God jul på er alla

Trots min sekularism och mitt måttliga avståndstagande från religion vill jag ta chansen att önska er alla en riktigt god jul

Bojkotta turistbyrån i Kristianstad

Vad mig anbehagar finns ingen anledning att besöka turistbyrån i Stora Torg. Det beror på att deras syn på service är katastrofal. När jag frågade efter pepparkaksformar som var formade av älgar - vilket en fransk tjej, felaktigt, hade tipsat mig om - möttes jag av skrattsalvor från både hon i disken och de som satt bakom henne. Det är förfärligt att anställda beter sig på ett så barnsligt sätt och därför har jag dragit slutsatsen att Kristianstads turistbyrå inte borde få några kunder. Så vad ni än gör; om ni ska köpa något något från en turistbyrå ska ni hålla er borta från detta katastrofala ställe.

Därför ska vi skapa samlingspunkter

Enligt nationalekonomer ska varje människa specialisera sig på vad de är bra på. Det beror på att varje individ föds med vissa styrkor och att det är dessa egenskaper som man ska förbättra. Vinsten med detta är att alla vinner på denna uppdelning. Faran är dock att en viss segretion skapas och att ingen vill mötas i mitten. Därför har jag dragit slutsatsen att fler samlingspunkter borde skapas. Där kan folk från bland annat olika åldersgrupper och yrkesgrupper träffas för att utbyta idéer och synsätt. Mångfalden premieras och alla vinner på det.

Därför ska man reflektera

Internet gör folk dumma. Den slutsatsen drar jag av att analysera den enorma informationsmängd som denna företeelse ger oss. Varsomhelst vi kollar blir vi dränkta av information, och det går så fort att ingen hinner stanna upp. Det är det som gör oss dumma. Därför ser jag gärna att fler människor väljer att stanna upp och reflektera, våga ta den lilla stund för egna tankar som rensar upp i huvudet. Hur ska vi annars kunna hantera det enorma informationsflödet om vi inte filtrerar bort allt onödigt?


Jag klarade tentan - och var nära VG

För tre veckor sedan kuggade jag på psykologitentan vilket gjorde mig besviken och nedstämd. Anledningen till felräkningen var  att jag gled igenom momentet vilket straffade sig till slut (och jag var också riktigt trött). Därför har jag läst igenom psykologiboken och övat upp mina färdigheter. Frukterna blev skördade och jag klarade tentan. Målet - att få G - har jag därmed nått, vilket jag konstaterar med en våg av stolthet. Det enda som jag kan klaga på är att jag var ett poäng från VG. För att göra det ännu värre berodde det på att jag ändrade ett (i efterhand rättplacerad) svar i sista stund. Men varför ska jag känna mig nedstämd för det? Jag hade satt upp målet att få Godkänt, och det klarade jag av. Tre gånger tidigare har jag också fått VG på poängen, vilket gör mig glad att turen var på min sida i de tentorna. Därmed kan jag mobilisera energi till morgondagens marknadsföringstenta - och få VG på den.

Peka med hela handen eller...?

Nu är det nog dags för lite positiv kritik, för jag känner mig verkligen vek. Inte bara i benämningen fysiskt vek (för jag gör inte som Robert ...gjorde?... och tränar i Friskis) utan även med betydelsen psykiskt vek. Det beror på att jag är en sådan knäsvag karaktär som sällan pekar med hela handen när det händer något. Istället är jag en av dem typerna som försiktigt rekomenderar var personen ska gå, eftersom jag är - och kom ihåg det - rädd för att den personen ska känna sig inkompetent. Jag projiserar mina rädslor till andra människor och det blir bara pannkaka av alltihop. Detta händer oavsett om det gäller skolarbeten - där min förståelse är mångt och mycket elaborerad (utvecklad) - eller dygnstävlingar eftersom jag alltid utsätts för samma situationer. Därför behöver jag någon gång få höra den positiva kritiken som säger att jag inte trycker ned den andra personen för att jag pekar med hela handen. Jag behöver med andra ord lära mig mig att leda, vilket jag hoppas att du hjälper mig med =P

Att få positiv kritik visar att man är omtyckt

Rubriken kan vara tagen från tomma luften men så är det verkligen inte. Det beror på att avsaknanden av positiv kritik visar att motparten har gett upp. Säger du till mig att jag talar för otydligt kommer jag garanterat att jobba hårt för att prata tydligare. Samma resonemang förs med kårirens kompisläsarmöten där förrgårdagens dissikering fick mig att öppna "Svenska språknämndens skrivregler" och se vilka regler som jag bryter mot. Därför är motsatsen till negativ kritik (idiotiska kommentarer som "du är dum" och "du luktar illa") den bästa gåvan som man kan få utanför födelsedagar och julaftonsfiranden, eftersom det visar att någon verkligen bryr sig om en.  

RSS 2.0