En internationell ekonoms betraktelser

Nu är det nog dags för lite positiv kritik, för jag känner mig verkligen vek. Inte bara i benämningen fysiskt vek (för jag gör inte som Robert ...gjorde?... och tränar i Friskis) utan även med betydelsen psykiskt vek. Det beror på att jag är en sådan knäsvag karaktär som sällan pekar med hela handen när det händer något. Istället är jag en av dem typerna som försiktigt rekomenderar var personen ska gå, eftersom jag är - och kom ihåg det - rädd för att den personen ska känna sig inkompetent. Jag projiserar mina rädslor till andra människor och det blir bara pannkaka av alltihop. Detta händer oavsett om det gäller skolarbeten - där min förståelse är mångt och mycket elaborerad (utvecklad) - eller dygnstävlingar eftersom jag alltid utsätts för samma situationer. Därför behöver jag någon gång få höra den positiva kritiken som säger att jag inte trycker ned den andra personen för att jag pekar med hela handen. Jag behöver med andra ord lära mig mig att leda, vilket jag hoppas att du hjälper mig med =P