Dags att skaffa ett extrajobb
Jag letar extrajobb med ljus och lykta, utan att finna något som passar mig. Antagligen ska man ha erfarenhet av något som jag inte har, eller ska man bo någonstans där jag inte bor. Därför börjar jag bli smått desperat inför de studande rekryteringsbehoven som hopar sig till examinationen. Så, är det någon av er som har hört talas om en arbetsgivare som snabbt behöver en deltidsjobbare?
Ens val påverkar inte ödet. De påverkar framtiden
Just nu orsakas min huvudbry av den havsdjupa planchen som jag satte upp på väggen. Den meddelar oss nämligen att det är våra val, och inte tillfälligheterna, som påverkar vårt öde. Detta väckte en stark förundran hos mig, då jag alltid sett den fria viljan och ödet som två helt olika motpoler; som natt och dag som aldrig kan existera samtidigt. Ödet är ju, mig veterligen, ingenting annat än den bok som gudfader har skrivit i sin outgrundlighet. Vad som än händer har det stått skrivet någonstans, och vi kan inte påverka skeendet. Det är som de människor som på allvar hävdar att det var ödet som förde dem till deras mål. Vad man däremot glömmer bort att meddela sig själv är att man faktiskt har stått inför många svåra val under sitt liv, och att det är ens vals konsekvenser som har fört fram en till dagens mål. Den skrivna framtiden kunde absolut inte existera, eftersom livet skulle se annorlunda ut om man en gång hade valt alternativ B istället för A. Och därför anser jag, att planchens text är fel. Det är inte ödet som påverkas av ens val. Det är istället framtiden!
Vissa tjejer är rena kryp
Det här blir ett rätt så personligt inlägg. Jag har nämligen blivit nedtrackad av ett par tjejer som i ren omogenhet skrattat åt mig. Allt började i förra veckan då jag försökte prata med dessa människor (om man ens kan använda den benämningen till dem; personligen anser jag att kryp låter bättre). En av dem skrattade oavbrutet när jag talade. "Det beror bara på skånskan" sa denna f***a. Men det kan det inte vara. Jag vet mycket väl att jag inte har någon skånska i mig. Inte heller har jag ett rent svenskt tal, vilket jag är olyckligt medveten om. Jag vill göra allt för att få det där normala talet [det som gör att jag inte sticker ut], och därför tar det så otroligt hårt när dessa kryp till och med skrattar åt mig i ljusa dan när de (troligtvis) inte ens fått i sig alkohol. Därför är min största önskan att - förutom att jobba upp ett mer normalt tal - dessa tjejer ska veta vad de är: långt mindre värda för mig än de flygor som kretsar kring nötkreaturens avföring.
Jag kommer att sakna skolan
Nu är det bara några dagar kvar tills handelsrättstentan. Sedan - om jag klarar av den - börjar sommarlovet för mig. Det gör mig jätteglad; förutom att jag kommer att sakna skolan. Jag har märkt att det är så mycket som händer i skolan, och att jag har så många vänner där. Att inte se dem under tre månader (nåväl: jag kommer ju se mina kära kårstyrelsekamrater in på juli-månad) kommer bli riktigt tråkigt. Därför hoppas jag att jag, under sommaren, har utvecklats jättemycket till dess att jag ser dem igen.
Snabba och kalla svar är ett vidrigt sätt att tillämpa härskarteknik
Ibland irriterar jag mig på människor som vid förfrågan på hur jag mår svarar riktigt snabbt och kallt. Det känns verkligen som att dessa inte alls vill prata med mig, trots att jag tar till min vänskapligaste ton i frågan. Jag vet att jag inte ska bry mig om det, men det får mig ändå att undra om jag verkligen är välkommen i tillställningen. Hårskarteknikens under, med andra ord. Så antagligen ska jag sluta fråga hur de personerna mår, eller ska jag spegla deras snabba och avståndstagande svar och se hur de reagerar. Kanske att de inser att det inte är det bästa sättet att svara på, eller så inser jag att de personerna inte förtjänar nämdre kontakt.
Jag är vidrigt bitter
Jag är vidrigt bitter. Det beror på bakgrunden till förgående blogginlägg. Bara så ni vet
Men att det är sista veckan i skolan kan lyfta bort tunga känslor. Viva la sommarlov!
Men att det är sista veckan i skolan kan lyfta bort tunga känslor. Viva la sommarlov!
Jag vill verkligen utvecklas - och kämpar mer än vad du anar för att göra det
Till skillnad från Patrick Bateman är jag ingen nitisk pedant som letar efter 100-procentig perfektion. Istället är jag en sådan person som tillägnar mig åt 20/80-regeln; alltså att 20 % av tiden räcker för att göra 80 % av arbetet klart. Men det finns ändå en sak som jag aldrig, trots att det upptar mina tankar varje dag, ens blir 10 % färdig med. Detta är att åtgärna en speciell brist. Klarar jag inte av att avhjälpa detta problem under sommaren, är risken stor att problemet drar ned mina tankar ett år till. Så om jag inte får något annat gjort under sommaren är det för att jag tränar på en viss sak (och om jag får saker gjorda under sommaren är det för att jag, på grund av att jag är helt ensam i detta - och alltså inte har någon endaste vägledning [förutom åsikter från folk som gärna uppmärksammar problemet och vidrigt nog dömer mig därefter - utan att för den delens skull ge mig lösningsförslag ] )
Det är sorgligt att se en film nu - men jag har inget val
Jag har tänkt sätta på "American Psycho". Trots att filmen inte är lika bra som boken tänkte jag avstätta en tid till att leva mig in i Batemans sjuka sinne. Det som dock är tragiskt är att detta ska ske nu, när solen lyser som starkast. Man borde vara utomhus - förutsatt att man har hyn till det. Jag har lätt för att bli röd och har redan solat tillräckligt mycket idag. Att vara ute vid det här laget skulle bara göra det värre för mig. Därför är det ett bra val att se på film nu.
Därför tycker jag om tysta applåder
Genom SFSFUM lärde jag mig att använda de tysta applåderna. Det positiva med dem är att man visar uppskattning utan att det stör omgivningen. Vanliga applåder stör som bekant talaren efter den då måste vänta tills applåderna mattats av.
De tysta applåderna utförs genom att man lyfter händerna till huvudhöjd och vinkar Silvia-aktigt med händerna.
De tysta applåderna utförs genom att man lyfter händerna till huvudhöjd och vinkar Silvia-aktigt med händerna.
Jag är trött på att vara hemma
Efter att ha varit bortrest i nära nog en hel vecka är jag hemkommen med en obehagligt långvarig sjukdom. Den har haft mig i sitt blodiga grepp sedan torsdag kväll, och lovar nästan att hålla mig kvar under ett par dagars tid. Det är frustrerande att vara hemma då man inte orkar någonting. Jag har mycket att göra - men saknar bara orken. Därför ska jag hoppas att jag kureras till imorn så att alla mina saker kan slutgöras.
Att omvandla reflektioner till handling
Jag bruka ofta reflektera (särskilt efter min coachning). Men det är en sak som jag måste lära mig; att kunna förvandla mina slutsatser till handling. Oftast så ligger de bara i sinnet ett tag innan de försvinner i perferin. Så det är något som jag måste lära mig
Dags att bli bäst på vad jag gör
Ibland reflekterar jag kring hur det är att vara bäst. Att bara gå upp på toppen och göra allt för att vara kvar. Det tar många sömnlösa nätter i anspråk och något måste jag ha kommit på. Men de svaren är inte från mig personligen, utan från andra människor. En rappare sa nämligen att man blir bäst genom att kämpa hårt. Samma sak gäller för Gunde Svan; det var inte turen utan envisheten som gav honom gulmedaljerna. Därför tänker jag på vad jag har att tillföra för att bli bäst på något. Jag har till exempel en fallenhet för ekonomi och ser mina kunskaper som självklarheter. De är så självklara att jag knappt ens vågar använda dem i skrivandet av CV. Därför ser jag det som en naturlig grej att jag ska träna hårt på ekonomin. Frågan är bara hur man gör det på ett effektivt sätt
Jag är imponerad IGoogle
När jag besökte IH upptäckte jag att en tjeckisk vän hade en annorlunda startsida. Det var som ett ordinärt Google, fast med söktjänster, nyheter ovh väderpresentationer. Kanon tänkte jag, eftersom man därigenom kunde använda nästan allt på ett och samma ställe. Därför skaffade jag mig min egen IGoogle-startsida och blev förundrad av dess förträfflighet. Jag kan se mina google-mejl, nyheter från många olika nyhetsportaler (inklusive DI och DN) och till och med en att-göra-lista. Detta är något som är så bra att jag måste påpeka detta i min blogg
Mina tankar går till den döde
Det är inte ofta som jag - på halvnära håll - är med om att någon är försvunnen. Nu, för en vecka sedan, såg jag ett par uppsatta papperslappar på ett träd vid kanalgatan. Sedan dess fick jag tyvärr reda på att den försvunna mannen har hittats död. Det verkar vara en olycka, men saken är ändå klar: mina tankar går till honom och hans familj.
Busschauffören är dagens hjälte
Trots att solen stolt visar upp sitt rätta ansikte är det inte för den jag är glad. Istället är det för att en busschaufför gick (eller rättare sagt åkte) den extra milen. Efter att ha lämnat Minas Chokladstudio skulle jag gå till busshållsplatsen. Halvvägs dit såg jag bussen komma och rusade snabbare än en 100meters-löpare. Dock var jag så långt från busshållsplatsen att jag inte skulle åka med - om inte chauffören stannade och plockade upp mig. Tack vare honom kom jag hem i tid, och jag vill därmed tacka Skånetrafiken för dennes vägnar
Dags att ta på sig kostymen igen - för nu är det charterfest
Ikväll är det äntligen dags! Rotaract-föreningen i Kristianstad ska nämligen offiicellt startas upp. Detta görs genom en charterfest där alla medlemmar, samt Rotarymedlemmarna, är inbjudna. Självklart ska jag delta i detta evenemang. Jag får träffa många vänner samt betakta som jag träffar via olika rotary-möten. En annan speciell sak är att man ska ju klä upp sig. Tack vare klädkoden kostym ska min gamla konfirmationskostym tas på igen. Det kunde ju inte vara mer spännande.
Enligt ICOCS har jag gått upp 50 kilo
Haha. Normalt sätt ska man inte börja ett blogginlägg med ett skratt, men med tanke på hur jag ser ut i ICOCS fotosamling från Herrmiddan ser jag förändrad ut. Inte så att jag är ovan vid att gå runt med kostym; det är bara det att jag ser ut att väga flera kilo extra i ett par bilder. Haha. Något måste man ju skratta åt =P
ps. Och nej; ni får själva leta upp bilderna!
pps. I resten av bilderna har jag normaltvikt =P
ps. Och nej; ni får själva leta upp bilderna!
pps. I resten av bilderna har jag normaltvikt =P
Jag och listor är som guldpaket med ruttet innehåll
Jag besökte nyss Camillas blogg och fann en riktigt rolig lista (några av svaren fick mig till och med att höja ögonbrynen. Inte visste jag att hon kunde svära så mycket =S). Så rolig att jag till och med funderade på att inkludera den i min blogg. Det som dock får mig att låta bli är att en sådan lista skulle avslöja vilken tråkig människa jag egentligen är. Inte många kryss skulle skrivas in - och av dem skulle enbart ett fåtal offentliggöras i denna blogg. Så om ni vill lära känna någon bättre rekomenderar jag er att ge Camilla-bloggen en visit.
Morgonträning är den bästa träningen
Just hemkommen från ännu en lång dag ute är jag glad över att jag faktiskt började dagen med att träna. Det är riktigt spännande att en tvåtimmars tidsinvestering kan inbringa så mycket vinst i hälsan. Man känner sig både piggare och gladare under resten av dagen. Därför ska jag fortsätta med detta. Dock finns det vissa problem. Det första är att väskan sätts fast i cyklens baksida vilket gör att byxan precis gick sönder när jag elegant skulle stiga på sadeln (ni vet; att inledningsvis pusha fram cykeln med vänster fot på vänster pedal och under färden frammåt föra över högerbenet till cykelns högra sida). Problem nummer två är att man ogärna tar dit lagboken. Men problem är till föra att lösas så jag ska kunna morgonträna utan dessa lösningsincitament.
Idag börjar jag bli gammal
Hej alla och tack ni som har fått reda på att det är min dag idag. Men det måste ha varit svårt för er att veta eftersom jag tyvärr är väldigt sparsam med att avslöja när jag fyller år. Det beror inte på åldersnoja, utan att jag tröttnat på alla som kallar mig aprilskämt (jag har hört det någon miljard gånger). Men det gör ingenting; jag fick min tårta (tack skolan) och min födelsedagssång (tack ni i IH) ändå - så jag är nöjd
