En internationell ekonoms betraktelser

Det här blir ett rätt så personligt inlägg. Jag har nämligen blivit nedtrackad av ett par tjejer som i ren omogenhet skrattat åt mig. Allt började i förra veckan då jag försökte prata med dessa människor (om man ens kan använda den benämningen till dem; personligen anser jag att kryp låter bättre). En av dem skrattade oavbrutet när jag talade. "Det beror bara på skånskan" sa denna f***a. Men det kan det inte vara. Jag vet mycket väl att jag inte har någon skånska i mig. Inte heller har jag ett rent svenskt tal, vilket jag är olyckligt medveten om. Jag vill göra allt för att få det där normala talet [det som gör att jag inte sticker ut], och därför tar det så otroligt hårt när dessa kryp till och med skrattar åt mig i ljusa dan när de (troligtvis) inte ens fått i sig alkohol. Därför är min största önskan att - förutom att jobba upp ett mer normalt tal - dessa tjejer ska veta vad de är: långt mindre värda för mig än de flygor som kretsar kring nötkreaturens avföring.