En internationell ekonoms betraktelser

Jag köpte Wallenberg-dokumentären eftersom jag ansåg att det var inspirerande att se dessa framgångsrika näringslivtoppar. Om Jakob Wallenberg kan uppnå så många mål kan jag göra ett bättre jobb. Men dokumentären fick mig också att inse hur kul det skulle vara att tala stockholmska, eller möjligtvis rikssvenska. Den dialekten förstår alla och iom det kommer kommunikationen att flyta på. Därför har jag satt upp ett mål att lära mig prata stockholmska alternativt rikssvenska. Frågan är bara hur jag genomför det...

"Kast med liten lagbok" i all ära, men det är väldigt svårt för mig att slänga bort en bok. Det beror på att de smått emotionella och logiska bitarna av mig binder fast boksamlingarna med olösliga knutar. Den emotionella biten av mig säger både "tänk om du kommer läsa den boken" och "tänk vad imponerade dina kamrater blir när de ser den"; medan logiken menar att "du kommer behöva den boken i framtiden". Så vad ska man göra? Jag har vid ett flertal tillfällen rensat bokhyllan från hälften av dess skräp men ändå finns alltför många skrifter kvar för att göra mig tillräckligt mobil för att flytta utan stora bekymmer. Därför ska jag på nåt sätt lösa detta preblematiska ekorr-problem - för literär ekorre, det är vad jag är.

Så var det dags att låna ännu en kroppsspråksbok. Jag har helt enkelt försummat chansen att läsa dessa intruktionsböcker i hur man ska läsa andra människor. För vad är man för människa om man inte kan ta chansen att båda kunna utläsa deras verbala budskap och samtidigt använda lärdomarna för att komma någon vart i sin egna utveckling? Så länge jag lär mig nåt av vad boken vill säga tror jag att ingen behöver säga "oavsett vad folk säger..." när de säger hur trevlig jag är.

En av de många böcker som jag har läst igenom är "De 11 sammansvurna". Kortfattat handlar den om en arbetsgrupp som består av 11 kontorister med flera inboende konflikter. En av dessa är en clown och använder sin humor för att liva upp stämningen i gruppen. Trots detta beskriver författaren honom som en människa med låg status i gruppen. Humor är alltså inget som man använder för att höja sin status.

Detta har gett mig illussioner som att humor är något som man ska undvika. Att man rent ut sagt är omanlig om man lättar upp stämningen genom ett skämt här och där. Därför har jag överraskande sett att humorn istället verkar vara ett vapen för att komma dit man vill. Det märkte jag inte minst i en anställningsintervju-övning (där två mycket slipade PA-studenter övade på sina färdigheter genom att intervjua mig som om det var på riktigt) där jag, tack vare min slipade männisokänsla, fick fram många skratt från intervjupersonerna. Om sanningen ska fram var jag otroligt rädd för att jag skulle framstå som oproffesionell, men enligt vad de nämnde var det ett mycket bra drag. Därför har jag dragit slutsatsen att humorn hjälpte mig mycket. 

Så vilka möjligheter finns för humoranvändandet? Det första är att man framstår som en öppen människa, vilket i sin tur gör det lättare för folk att kommunicera med mig (bittra människor gör helst icke besvär i marknadsföringssammanhang). För det andra lättar man upp stämningen genom att få till med ett skratt. Den tredje möjligheten är att man lever längre. Och alla dessa tre möjligheter, pluss flera till, gör att jag anser att humor är ett vapen med vars hjälp man kommer dit man vill.  

Efter att sidan http://similarminds.com nämnts två gånger i Metro-serien Elvis har så även jag besökt sidan. Självklart utförde jag samma test som seriestrippens huvudpersoner har gjort. Resultatet finns till beskådning härnere; men vem blev du?

David Hasselhoffs (efter att ha lyssnat på HaleBob-reklamen kunde jag inte motstå hans cd) låt "The Best is yet to Come" speglar verkligen dagen. Musiksnutten är lugn och lovar verkligen något vackert - vilket man verkligen kan säga om idag. Det var varmt nog att utan obehag gå mellan 18 och bibblan, men ljummet nog att känna hur våren är här. Jag hoppas verkligen att låten säger lika mycket om morgondagen som idag - för ett sådant purifierande väder vill man aldrig komma ifrån.

Ps. Hans "Je T'Aime Means I Love You" förstörde just stämningen. Tyvärr.

Dagligen matas men med utrycket "30 minuters motion per dag" så mycket att man blir mättare än en äggfastande jätte. Därför tänkte jag använda mitt nya gymkort för att starta varje dag med en uppfriskande motionsruda inom anläggningens väggar. Det kommer göra mig friskare - men det kommer också leda till att mina frukostar enbart består av färdiggjorda baguetter och proteindricka.

Jag har blivit lat. Youtube och datorn stjäl för mycket uppmärksamhet för att jag ska kunna göra någon nytta. Det får musklerna att förtvina och magen att växa. Därför är det upp till mig att göra bättring och köpa ett medlemsskap i 24seven (eftersom flera klasskamrater tränar där). Jag ska skapa ett mål och använda mig av Carl-Johan Forsséns 6 steg till målets slut.

Med tanke på förgående inlägg vill jag avslöja vad jag helst vill få ut av en lördagskväll. Det ska vara en god middag med tillhörande te. Helst ska det vara något som är enkelt att tillreda och som därför inte tar alltför mycket energi av undertecknad. De två självklara dryckerna som hör till är vin eller öl, som ska drickas för att skapa njutning - och inte berusning. Detta ska följas upp av att någon tar upp ett intressant spel från lägenheten eller väskan. Spelet ska vara av den karaktären att man kan tillbringa timmar utan att ha tråkigt. Det hela ska avrundas med att man uttalar hur roligt man hade det och hur mycket man ser fram emot nästa helg. Därför vill jag avsluta skrivelsen med att säga att ni alltid är välkomna hit.

Jag brukar ofta reflektera över mitt liv och en av de senaste tankebanorna gällde den revolutionära moderaten Anders Borg. Det är inte bara att vi är progressiva borgare och att vi båda har glasögon, utan att vi faktiskt föredrar stilla hemmakvällar framför krogbesök. Jag kunde följa med mina vänner ut på en pub idag men jag orkar bara inte. Varför spendera en summa pengar på något som allra minst stjäl en dagen-efter för mig? En stilla hemmakväll med en kompis (idealet är väl att vi spenderar timmarna med en god bit mat för att fortsätta med ett underhållande sällskapsspel) är lika bra det - och det blir minst sagt lika minnesvärt (man kan nog argumentera för att man minns mer av det än om alkohol bjuds in). Därför ser jag vissa likheter med den revolutionära moderaten Borg.

Jag har alltid försökt vara så avslappnad att man faller vid sömn av att se mig. Det har bland annat fått en vän att beskriva mig som den mest avslappnade killen han känner. Tyvärr har jag märkt att när det väl gäller - som när man har svåra statistiktal framför sig - klarar jag inte av att mobilisera tillräckligt mycket energi för att ta mig an de svåraste uppgifterna. Det går hand i hand med vad tidningen "Allt om vetenskap" skriver. De nämner till exempel att människan skapades för stress och att det är stressen som får oss att prestera. Höjdhoppare hoppar gärna när publiken pressar dem med handklappningar. Istället för att lösa statistikuppgifterna är datorn - internetbloggandet och uppsökande om kreationisminfo - mer lockande. Därför måste jag lära mig att hantera stressnivåerna bättre så att jag kan kontrollerbart gå från passiv (vilket är min vanliga fas) till aktiv.

Alla som har gått ut i stan idag har märkt att det är rätt halt. Man behöver knappast ta på sig skridskorna för att ta sig en tur. Problemet är bara att de banskalhalaste bitarna alltid verkar dyka upp när man minst anar det, med en komisk sillywalk-rörelse som följd (när man försöker hålla sig stående). Lyckligtvis dattade jag inte ned på ändan, vilket förvånade mig. Jag var rädd för att pygmarioneffekten skulle få marken att tryckas upp mot kroppen (eller tvärtom; att jag skulle ramla) men så var inte fallet. Därför är jag förvånad - och glad.

Årets topp: Att ha fått VG på arbetspsykologin, arbetsrätten. ekonomiintroduktionen, IT-kursen och marknadsföringen - och därigenom varit den mest framgångsrike studenten i klassen.

Årets flopp: Psykologi III. Kuggat en tenta, missat VG med ett poäng och kroniskt missat inlämningsdatum.

Årets pinsamhet: Att, på grund av tillfälligheter, smuggla in alkohol i en klubb. Jag ångrar att jag inte var mer uppmärksam men jag står för att det inte gjordes med flit.

Årets besvikelse: Att missa 1.3 på högskoleprovet med en ynka liten poäng. Men iofs förbättrade jag resultatet

Årets dag(ar): 10 till 11 oktober. Skarpt läge 360 grader, behöver jag säga mer?

Årets stresstopp: Vecka 13. Födelsedag, tenta, deadline och högskoleprovet. Det gjorde mig extremt svettig.

Årets film: The Simpsons. Det är sällan som jag har haft så höga förväntningar på en film som med The Simpsons. Och gissa vad: den gjorde mig inte besviken.

Årets månad: Augusti. Åka till morföräldrarna och arbeta i [E]Åhus Beachhandboll.

Vad mig anbehagar finns ingen anledning att besöka turistbyrån i Stora Torg. Det beror på att deras syn på service är katastrofal. När jag frågade efter pepparkaksformar som var formade av älgar - vilket en fransk tjej, felaktigt, hade tipsat mig om - möttes jag av skrattsalvor från både hon i disken och de som satt bakom henne. Det är förfärligt att anställda beter sig på ett så barnsligt sätt och därför har jag dragit slutsatsen att Kristianstads turistbyrå inte borde få några kunder. Så vad ni än gör; om ni ska köpa något något från en turistbyrå ska ni hålla er borta från detta katastrofala ställe.

Nu är det nog dags för lite positiv kritik, för jag känner mig verkligen vek. Inte bara i benämningen fysiskt vek (för jag gör inte som Robert ...gjorde?... och tränar i Friskis) utan även med betydelsen psykiskt vek. Det beror på att jag är en sådan knäsvag karaktär som sällan pekar med hela handen när det händer något. Istället är jag en av dem typerna som försiktigt rekomenderar var personen ska gå, eftersom jag är - och kom ihåg det - rädd för att den personen ska känna sig inkompetent. Jag projiserar mina rädslor till andra människor och det blir bara pannkaka av alltihop. Detta händer oavsett om det gäller skolarbeten - där min förståelse är mångt och mycket elaborerad (utvecklad) - eller dygnstävlingar eftersom jag alltid utsätts för samma situationer. Därför behöver jag någon gång få höra den positiva kritiken som säger att jag inte trycker ned den andra personen för att jag pekar med hela handen. Jag behöver med andra ord lära mig mig att leda, vilket jag hoppas att du hjälper mig med =P

Rubriken kan vara tagen från tomma luften men så är det verkligen inte. Det beror på att avsaknanden av positiv kritik visar att motparten har gett upp. Säger du till mig att jag talar för otydligt kommer jag garanterat att jobba hårt för att prata tydligare. Samma resonemang förs med kårirens kompisläsarmöten där förrgårdagens dissikering fick mig att öppna "Svenska språknämndens skrivregler" och se vilka regler som jag bryter mot. Därför är motsatsen till negativ kritik (idiotiska kommentarer som "du är dum" och "du luktar illa") den bästa gåvan som man kan få utanför födelsedagar och julaftonsfiranden, eftersom det visar att någon verkligen bryr sig om en.  

Nu har man nästan fastnad i facebook-träsket. Men det beror på att jag vill lära mig så mycket som möjligt. Speciellt aplikationen att starta en ny grupp är intressant. Jag har redan dratt igång min klassgrupp. Och mer blir det.

Dock har jag uppmärksammat ett par saker som jag ofta tänker på. För det första finns det personer som inte är ensamma i sina presentationsbilder. Vad är då meningen med att presentera sig själv? Låt oss ponera att jag ser två killar på samma foto. Hur ska jag - om jag bara känner till utseendet - veta att jag har hittat rätt? Och för det andra undrar jag hur sparsam man kan vara med sin profil. Jag försöker hålla den så enkel som möjligt, iom att jag enkelt vill hålla reda på allt. Hoppas därför att ingen tar illa upp vid att jag då avböjer dessa vampyr- och slayer-lekar =P

Caroline; jag har krypit till korset. Jag har nämligen övertygats om att facebook är något som man bör ha. Därför har jag tillbringat åtminståne en timme med att samla vänner från olika hörn - samtidigt som jag deltog i ett IQ-test (som, brutalt idiotiskt nog, vägrade ge mig resultatet). Ska bli spännande att se vad detta projekt leder till.