En internationell ekonoms betraktelser

Jag kan nog rätterligen kämta om att jag inte har något liv utanför skolan. I stort ett alla mina kamrater som jag har finns inom kategorin "har något med min skola att göra". Därför är jag rätt nöjd av att ha gått med i Rotaract. Där träffar jag inte bara skolkamrater utan även människor från yrkeslivet. Vissa av dem har dragit med mig i andra föreningar och detta ser jag som en riktig vinst. Men Rotaract handlar om så mycket mer än bara nätverkande - rotaractare kämpar också för att göra världen till en bättre värld. I vår lilla Rotaractförening har vi ett projekt som går ut på att vi besöker fritidsgården i Gamlegården och hjälper de besökande ungdomarna med läxor. Visst: ingen har någonsin frågat oss om läxhjälp men det gör ingenting för det är viktigt att dessa ungdomar får träffa oss. Snart kommer de kanske våga gå fram med sina läxor och då hjälper vi dem med att bli riktigt framgångsrika med sina studier. Och då har vi gjort samhället en enorm tjänst för samhället behöver välutbildade människor. Så jag är stolt över det lilla livet som jag har utanför lärosätet [liksom jag är för det liv jag har inom skolan]

Om det är något som jag börjar irritera mig på är det alla facebook-quizzes. Jag menar; klart att det är skoj att veta vilken skådespelare man egentligen är - men det är inte underhållande nog för att 100 miljader sådana frågelekar ska skapas varje dag. Man kan till och med få reda på hur lettisk man egentligen är. Därför hoppas jag att denna trenden försvinner för det börjar tråka ut mig att se hur andras resultat är. 

Igår anordnade Futurum ett riktigt intressant seminarie om nätverk och nätverkande. Där var det fyra personer från tre olika nätverk som berättade om vilken nytta de fått i att vara med på dessa. Jag lyssnade och lärde, och relaterade deras erfarenheter till mina upplevelser i nätverket Rotaract. 

Det här med vad jag skrev innan om hermiddan är över nu - jag har lämnat dessa funderingar bakom mig. Det är fortfarande faktiskt en relativ ny erfarenhet att dricka alltför mycket och det har jag inte intelektuellt förberett mig på. Samtidigt hade jag väntat på herrmiddan i över ett år [ni som känner mig vet hur lyrisk jag var över att ha den på samma dag som min dag] och att gå innan den var klar gjorde mig faktiskt besviken. Ja, ni vet ju själva hur det är om ni längtat efter något riktigt mycket och inte fått det att bli som ni ville. Men jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv att jag lämnade stället för om jag var kvar skulle jag bara bli en belastning för de stackars servitriserna och det skulle jag verkligen inte vilja. Därför vill jag säga att jag lämnat tankarna bakom mig så nu är det dags att börja skratta åt det hela. 

Ni kanske undrar varför herrmiddan har gjort ett så stort intryck på mig men det beror på en mycket enkel förklaring - jag gick emot de värderingar som styr mitt liv. Ja, jag har ett par värderingar och principer som mångt och mycket leder mig in i de val som jag gör. Dessa är bland annat att inte snacka skit om någon, att alltid ställa upp, att sätta andras välbefinnande framför mitt, att hålla känslig information som delgetts mig i förtroende för mig själv, att vara representabel (till exempel representabelt klädd) och att aldrig dricka över gränsen. 

Jag vill tacka två av mina trogna bloggläsare för att ni läste mitt förra inlogg och via fejjan visade hur fel jag hade. Därmed vill jag också upplysa er alla läsare om att bloggen har uppnått sitt syfte, om att vara en dialogskapare mellan er och mig. Ni får reda på vilka tankar som far runt i mitt huvud samtidigt som att jag får respons från er. Det har ju funkat när jag skriver något extra roligt, men för mig personligen tjänar dialogen till bättre av att jag får mothugg för annars helt onödiga tankar som jag - om jag inte framfört dem via detta medium - skulle bokstavligen ätas upp av. Utelämnande är det ju, vilket jag är högst medveten om. Detta är nog inget som vardagssvensson ska få reda på - än mindre mina framtida arbetsgivare. Men jagär inte orolig för jag skriver ju så mycket att detta inlägg försvinner i mängden. Sedan verkar ni trogna läsare vara personer som jag känner väl [ja, än så länge verkar bloggen inte vara lika känd som min person, hehe]  så ni förtjänar väl att jag öppnar mitt sinne lite då och då. Därför tackar jag er än en gång för att ni läst mitt inlägg och visat hur fel jag har. 

Nu är det äntligen dags att ta det lugnt, efter att stress som jag varit med om. Först tentavecka och sedan herrmiddagvecka. Riktigt jobbigt, speciellt som att de två dagarna före herrmiddan var fullkomligt fullspäckade och de andra var... återhämtande. Jag skrev ju att jag drack för mycket just den kvällen och denna baksmälla syns inte bara på min efterdagliga hälsa - utan på ett par bilder från kvällen. Jag ser inte riktigt klok ut. På en bild räcker jag ut tungan samtidigt som tjejerna uppträder. Beskådare får nog för sig att jag är värsta pervot och bara tanken på det får mig att vilja gå med i IOGT-NTO. Det är en så pinsam bild att jag bara vill förvandla mig till en struts och gömma huvudet under sanden. Förutom detta kunde jag inte hjälpa min kår med det som de nu gjorde (riktigt bra) dagen efter - vilket, om ni känner mig rätt, är en katastrof då jag hittils försökt hoppa på all frivilligarbete som funnits. Herrmiddagar är inte bra för mig - speciellt inte om det inträffar på födelsedagar där jag bjuds på för mycket procent. Och eftersom allt blev som det blev kommer jag nog tänka på denna sittning i all evighet (och klandra mig själv för att jag lät det bli sådär) tills någon säger åt mig att sådant kan hända alla - och att bilden kanske är rolig men att den inte gör mig till ett jävla stinkande skabbinfekterat pervo.

Det här är nog sista gången som jag går ut med att jag fyller år idag. Anledningen till det är att det är fel och själviskt att på sin dag kräva den graden av uppmärksamhet som alla gratulationer ger. Men jag har ändå, till nästan alla jag känner, gått ut med att idag är min dag. Varför? För att jag - till skillnad från många andra - ser fram emot de dagarna då man faktiskt blir ett år yngre. Samtidigt är världens bästa och för mig mest efterlängtade fest bokad idag. Jag kunde därför inte hålla mig från att sjunga ut mitt engagemang för hur perfekt denna dagen ska bli. Så. Om ni möter mig; ge mig en underbar gratulation genom att bara gratulera mig. Matriella presenter har jag inget för (såvida det inte kommer från mina föräldrar och morföräldrar, hehe) men väl tankemässiga. Uppmärksamhet är en sådan sak

--------------------------------------

Kramar går riktigt bra, haha

Gud vad trött jag är efter att dagens agenda har blivit genomgången. Föreläsning, årsmöte, läxläsning och och mycket hård och personlig diskussion är verkligen mer än vad man tål. Därför skulle jag vilja boka en semester till min kära säng men det går tyvärr inte, för jag har fler saker på gång. 

Det är något som jag verkligen hatar och det är tidiga mornar där jag fått för lite sömn. Jag menar; jag blir inte bara trött utan också en trögfattad, förvirrad zombie. Jag tror att ni sett det på mig; att jag går runt utan till synes mål och mening. Som idag var det en kompis som skämtade med mig men jag bara kollade på henne med uttrycket va innan jag - efter 15 sekunder - förstod vad hon menade. Skoj? Verkligen inte. Nej - nu ska jag ta och piggna upp till UFO-mötet så att jag inte går runt som ett UFO där.  

Detta är nog bland de tidigaste blogginläggen som jag någonsin har skrivit för jag har aldrig tagit mig den tid som det tar att författa ett inlägg förren sent på kvällen. Men nu har något underbart hänt och det är att vårens vackra väder har hoppat upp likt en komiker och skänkt oss många glada miner. Det är inte så att det är vackert utan den är alldeles obeskrivligt underbart; solen låter sina ultravioletta strålar sänka sig ned över oss för att skapa den unga, helt oförstörda vårdagen. Allt är så förträffligt vackert och sorglöst att jag gärna velat konvertera min kursbok i makroekonomi till talbok för att kunna njuta av solens glada humör. Men detta kan jag inte göra idag så jag får sukta efter sommarens långa ledighet. Och det leder mig till nästa goda nyhet - den kommer bara allt närmre och närmre

Ibland önskar jag att jag kunde åka landet runt och intervjua folk om bara deras drömmar för i dagens moderna samhälle är det dessa berättelser som tagit över sagoberättelsens sociala roll. För folk drömmer ju hit och dit och det är när de berättar om vad de drömde som alla runt omkring skrattar åt det som har hänt. Därför skulle denna analogiska resa bland människans djupaste kreativitsrikedomar skapa glädje och väcka förundran bland alla som läser denna bok. Och det bästa av allt med idéen är att inga drömtydares eller psykologers analyser får förekomma i drömsamlingen. Här ska det bara roas och inte psykoanalyseras sönder av en psykolog eller hobbypsykolog med för mycket fritid. 

Denna vecka har jag inte kunnat skriva så helhjärtade blogginlägg som jag hade velat. Jag har nämligen varit borta på så mycket som möjilgt. Kivik, möten, kåren - you name it. Om jag hade en vecka idag skulle jag kunna kalla det för helvetesvecka - men nu kan jag inte det. 

En av de mest intressanta böcker som jag har läst är "Snabba Cash". Den handlar om tre personer i Stockholm från tre olika samhällsskift som på olika sätt är verksamma i den undre världen. Deras öden förs till slut till samman i ettspännande antiklimax. Men nog om det. 

Nu är jag i hemmet och har fått en hemsk spådom; jag håller på att bli sjuk. Det är inte så att kroppen börjar be mig att tagga ned, utan att det är slutet på den helvetesperiod som brukar kallas "tentavecka". När förra tentaveckan var över slappnade kroppen av vilket orsakade den värsta förkylningen på länge. Kanske kommer detta ske även denna gång. 

Idag, när jag fikade med Johan, kom jag på att fundera över vad det är som jag skriver i min blogg. Jag har ju varit personlig en tid nu och det har väl varit för att finna en del av mig själv. Och förutom det har jag ju varit väldigt politiskt inriktad - till viss "glädje" för vissa. Jag menar; jag är ju så raljant i min politiska tolkning att det lätt kan gränsa till ren och skär provokation. Dock har åsikterna inte fått någon att sätta kaffet i strupen ännu men snart händer det (det var nära med Johan, men det var något annat än kaffe som fastnade i halsen, och han läste något roligt istället för att provoceras, så jag måste kämpa hårdare). 

Jag sinner nu i min ensamhet och tänker på alla par som har något att fira idag. Själv är man ju som sagt ensam, solitär, lonly och så vidare. Men den stora ljuspunkten är att jag inte är ensam om att vara ensam. Det är jättemånga singlar i Sverige, så jag ska se om jag kan umgås med dem istället. När man inte har en nära relationspartner att fira denna (hemska) dag med så räcker det ju att fira den med en kompis

Jag läste på svd.se att Sicklabor kan möblera om i bokhyllan genom att byta böcker. Och det är något som jag verkligen brinner för. Om inget annat är det ju ett billigt sätt att skaffa sig litteraturbildning. Dock har jag inget sådant byta-böcker-kontaktnät så jag får nog fixa ett sådant. Men om du bor i Kristianstad: jag har en precis utläst pocketutgåva av Snabba Cash och är beredd att byta den mot vilken top-10-bok som helst. Varför topp tio? För att chansen att hitta någon som man kan diskutera just den boken är större än om man letade efter en som läst "Snörmakare Lehrholm får en idé" - vilket förövrigt Lars Leijonborg har läst.  

Nu är det dags för lite mindre allvar än vad ni är vana vid med denna blogg. För när jag var yngre var det inte det sociala samspelet som tog min tid utan flera spel. Favoriten bland dessa är Final Fantasy VII. Aldrig någonsin har världen sett ett sådant elegant sätt att lära sig det engelska språket. När spelet var klart kunde man konstatera att ens läskunnighet inom det aktuella tungmålet ökat dramatiskt. Men nog om det, för det händer väldigt sällan att spelet kommer på tals. Dock var det inte så idag för då kunde jag hitta en själsfrände - en som, likt mig, anser att FFVII är det bästa rollspelet som skapats. Tyvärr gillade denne inte Aerith, men det är ju sådana diskussioner som gör skillnad.