Red Planet med Val Kimber är en löjlig film
Jag gillar inte löjliga filmer. För det mesta låter jag dem bara köra på utan att fästa någon större uppmärksamhet kring dessa. Men en av dem var så löjlig att jag inte kan låta bli att häckla den i min blogg. Red Planet var så dålig så det inte var sant. Och det värsta av allt var att en grupp vetenskapsmän kunde häckla vetenskapen till förmån för gudatron. Huvudrollen, Val Kimber, menade att det tro var förutsättningen för intelligens. Och besättningens doktor hävdade att han gav upp vetenskapen till förmån för filosofin för att det förstnämnda inte gav honom svaren på livets intressanta frågor. Jag skulle inte vilja bli opererad av honom, för då har han nämligen undvikit att följa den vetenskap som krävs för att en läkare ska göra sitt jobb, för att istället undra om skadan verkligen är en skada.
Red Planet är en löjlig film. Man kommer bara tycka om den då man inte orkar tänka.
Red Planet är en löjlig film. Man kommer bara tycka om den då man inte orkar tänka.
Två medaljavgörande domslut som orsakar ilska - vad är skillnaden?
Som ni alla vet (hoppas jag) har Sverige fått två bronsmedaljer, varav ett försvann i brottarringens mitt. Ara blev alltså så arg på det felaktiga domslutet att han - bildligt - slängde ifrån sig tredjeplatsbeviset och gick ifrån prispallen. Det får mig att tänka på en annan tävlande som inte kunde acceptera en domares bedömning. Denna person använde sin fot för att visa sitt missnöje, och blev sedemera avstängd från all framtida tävlan.
Så vad är egentilgen skillnaden mellan dessa? Och vilka parareller kan man dra? Tja, båda skandalmatcherna beror på att en domare gjorde en bedömning som gick stick i stäv med vad de tävlande tyckte var rätt. Ara förlorade matchen för att han "flydde från mattan", och kubanen dömdes ut - trots ledning - för att fotskadan inte kunde behandlas under den föreskrivna tiden (på en minut). Båda tävlandena blev alltså offer för spel där en domares godtyckte kan - bevisligen - avgöra vem som får medaljen. Därför är det så lätt att i efterhand bedömma vem som gjorde rätt, utan att tänka på hur svårt det var att bedömma situationen när den väl hände. Ara kröp snabbt mot mattkanten, och kubanen var trots allt i ledning när han skadade sin fot. Likheterna är slående - det är bara det att beroende på hur media vinkar berättelserna ser vi det från olika perspektiv (i Nederländerna pratas det mer om att Ara blev ilsken än att han blev bortdömd).
Vad är då skillnaden? Den ena var lugnare än den andra. Ara slängde ju [återigen säger jag] bildligt iväg sin medalj under pågående cermoni. Och det våldsammaste som han gjorde var att sparka en oskyldig reklamskylt. Men kubanen anföll domaren med en välriktad spark. Inte bara ord räckte för denna tävlande, med andra ord. Och där har vi kanske den enda skillnaden. Att en domare - och inte är stackars reklamskylt - blev offer för en spark. Vad skulle Aras "älskningsdomare":s bedömning få för publicitet om brottarens fysiska ilska riktades mot någon annan är skylten? Kanske ingenting.
Så vad är egentilgen skillnaden mellan dessa? Och vilka parareller kan man dra? Tja, båda skandalmatcherna beror på att en domare gjorde en bedömning som gick stick i stäv med vad de tävlande tyckte var rätt. Ara förlorade matchen för att han "flydde från mattan", och kubanen dömdes ut - trots ledning - för att fotskadan inte kunde behandlas under den föreskrivna tiden (på en minut). Båda tävlandena blev alltså offer för spel där en domares godtyckte kan - bevisligen - avgöra vem som får medaljen. Därför är det så lätt att i efterhand bedömma vem som gjorde rätt, utan att tänka på hur svårt det var att bedömma situationen när den väl hände. Ara kröp snabbt mot mattkanten, och kubanen var trots allt i ledning när han skadade sin fot. Likheterna är slående - det är bara det att beroende på hur media vinkar berättelserna ser vi det från olika perspektiv (i Nederländerna pratas det mer om att Ara blev ilsken än att han blev bortdömd).
Vad är då skillnaden? Den ena var lugnare än den andra. Ara slängde ju [återigen säger jag] bildligt iväg sin medalj under pågående cermoni. Och det våldsammaste som han gjorde var att sparka en oskyldig reklamskylt. Men kubanen anföll domaren med en välriktad spark. Inte bara ord räckte för denna tävlande, med andra ord. Och där har vi kanske den enda skillnaden. Att en domare - och inte är stackars reklamskylt - blev offer för en spark. Vad skulle Aras "älskningsdomare":s bedömning få för publicitet om brottarens fysiska ilska riktades mot någon annan är skylten? Kanske ingenting.
Det är fel att kunna för mycket om för lite om förintelsen
Hej. Det var ett räjält tag sedan som jag bloggade. Över en månad sedan, avslöjar bloggeneratorn. Men nu är jag tillbaka - lika slö som vanligt.
Ni har säkert läst om att forum för levande historia gett ut en enkät till lärare, som handlar om förintelsen. Med den enkäten skulle organisationen testa lärarnas kunskaper om ämnet. Resultatet var chockerande dåligt, tyckte uppdragsgivarna, och media. Huvuddelen av lärarna spikade tre av elva frågor. Enbart två stycken deltagare lyckades med bedriften att få alla rätt.
Men jag anser inte att det är fel. Det beror på att frågorna säger fel saker om förintelsen. Allt handlar om detaljkunskaper. Inte övergripande kunskaper i ämnet. Man ska kunna ett exakt årtal hit och ett exakt antal årtal dit för att garantera ett rätt i enkäten. Då är det ju viktigare att kunna beskriva de bakomliggande orsakerna bakom förintelsen, och för att nämna en sak till; hur man ska kunna undvika att det händer igen. Det är alltså fel att kritisera lärarkåren för att de kuggade på något något som bara kommer tråka ut eleverna.
Visst. Vissa av frågorna var viktiga att kunna. (Om du inte har gjort enkäten får du allt hoppa över detta styckte till dess att du gjort testet). Det är löjligt att blanda in Gulag i allt [Gulag, och alla andra brott som sovjetkommunisterna deltog i förtjänar en "Om detta må ni berätta II" ] som rör förintelsen, och det är chockerande att så många som 80-100 % av de judiska barnen dog i Europa. Men alla detaljer bör man kunna hoppa över utan att straffas i media.
Spetskunskap är viktigt. Men de viktigare sakerna, såsom svar på frågeställningarna "vad är de bakomliggande orsakerna och hur ska vi göra för att undvika att något sådant händer igen" är desto viktigare att ha i bakhuvudet när man undervisar om nationalsocialisternas brott.
ps. Jag fick också åtta av elva fel. Jag borde bli lärare =P
Ni har säkert läst om att forum för levande historia gett ut en enkät till lärare, som handlar om förintelsen. Med den enkäten skulle organisationen testa lärarnas kunskaper om ämnet. Resultatet var chockerande dåligt, tyckte uppdragsgivarna, och media. Huvuddelen av lärarna spikade tre av elva frågor. Enbart två stycken deltagare lyckades med bedriften att få alla rätt.
Men jag anser inte att det är fel. Det beror på att frågorna säger fel saker om förintelsen. Allt handlar om detaljkunskaper. Inte övergripande kunskaper i ämnet. Man ska kunna ett exakt årtal hit och ett exakt antal årtal dit för att garantera ett rätt i enkäten. Då är det ju viktigare att kunna beskriva de bakomliggande orsakerna bakom förintelsen, och för att nämna en sak till; hur man ska kunna undvika att det händer igen. Det är alltså fel att kritisera lärarkåren för att de kuggade på något något som bara kommer tråka ut eleverna.
Visst. Vissa av frågorna var viktiga att kunna. (Om du inte har gjort enkäten får du allt hoppa över detta styckte till dess att du gjort testet). Det är löjligt att blanda in Gulag i allt [Gulag, och alla andra brott som sovjetkommunisterna deltog i förtjänar en "Om detta må ni berätta II" ] som rör förintelsen, och det är chockerande att så många som 80-100 % av de judiska barnen dog i Europa. Men alla detaljer bör man kunna hoppa över utan att straffas i media.
Spetskunskap är viktigt. Men de viktigare sakerna, såsom svar på frågeställningarna "vad är de bakomliggande orsakerna och hur ska vi göra för att undvika att något sådant händer igen" är desto viktigare att ha i bakhuvudet när man undervisar om nationalsocialisternas brott.
ps. Jag fick också åtta av elva fel. Jag borde bli lärare =P
