"Dark side of the moon" - skön skiva med en mörk sida
En av mina favoritalbum är Pink Floyds "Dark Side of the Moon". Den är sådär stämningsfull, intelligent och njutningsfull att man inte vill slita sig ifrån den. Sakta med säkert; ja, rent ut sagt progressivt, förmedlas en slagsstämning genom låtarna. De börjar med hjärtslagen i "Speak to me/ Breath in the Air", för att gå in till flygkrachen i "On the Run", och fortsätta med allt hårdare låtar - för att avslutas med just hjärtslag i "Eclipse". Bäst är "The great gig in the sky". Kvinnans whailingar (eller hur det stavas) får mig att drömma mig bort till en estetiskare värld än vad jag lever i just nu. Men samtidigt finns en mycket, mycket mörk sida; kapitalistkritiken. En av de största löngnerna förmedlas i låten "Money". Där hävdar sångarna att pengar är roten till allt ont. Som vi alla borde veta är det buffel och båg...
"Lugna Favoriter" har inget bra ethos
Jag måste erkänna att Lugna Favoriter alltid är på i mitt hem (om jag inte sätter igång min media player). Det beror på att jag är beroende av avslappnade låtar. Problemet är bara att jag stör mig på två saker. Det ena irritationsmomentet är att samma låtar spelas i stort sett varje dag. Man blir faktiskt chockad om man hör en låt som man inte hört förut. Och det betyder ju att kanalen brister i orginalitet. Den andra saken som jag stör mig på är de illvarsligt naiva radiopratarna och deras gäster. Om Canabis skulle anses som en naturmedicin skulle de röka sig orepresentativa i direktsändning. Detta resonemang bygger på att de sväljer direkt farliga naturläkemedels-råd och -åsikter utan minsta kritik. Idag meddelade en alternativmedicin-vurmare för att dricka opastöriserad mjölk, och närmast kritiserade lagen som stadgar att all mjölk måste pastöriseras. Detta kan ju leda till en veckolång semester från jobbet (även kallad magsjuka). Men inte bryr de sig om detta. Nej; naturläkemedlen ska vurmas för. Så med tanke på att de är alltför naiva ser jag att den radiokanalens Ethos är obefintlig.
Nyfikenheten fick mig att köpa playboy
Bara så ni vet; jag är en riktigt nyfiken individ. Jag vill gärna veta allt, och lite till. Men ibland får det mig att komma i kontakt med riktigt kontroversiella saker. Innan jag dömer något vill jag gärna veta vad det är som jag dömer ut. Och en av dessa sakerna är Playboy. Jag köpte nämligen en upplaga för att se hur kvinnoförtryckets högborg förvaltar sitt viagra-kapital (kom igen... Hugh Hefner måste vara en storkonsument av den varan ]. Och jag blev förvånad för vad jag såg. Nio tiondelar behandlade nämligen allt annat än nakna kvinnokroppar. Istället var det spritreklam och fenomenalt überobilligt manlig lyx som regerade. Den nakna kvinohuden lyste med sin frånvaro, till omkring halva tidningen. Sen förstod man varför feministerna skyr tidningen som pesten. Var tidningen köpvärd? Knappast. Jag har inte råd att vara en sådan egocentrisk och rik playboy som sätter över sig allt och alla. Men samtidigt... Jag var nyfiken. Och min nyfikenhet blev stillad. Samtidigt vet nu vad jag talar om när Playboy kommer på tal.
Ibland kan det bara bli fel med titlar
Jag läste precis en artikel i svenskan som handlar om hur de svenska filmtitlarna blir sällsyntare än den svenska vargstammen. Den utvecklingen har en cineaist som jag självklart lagt märke till tidigare, utan att klaga alltför mycket. Om filmen "My blue heaven" saluförs som "Hur jag lärde en FBI-agent att dansa tango" borde man ana ugglor i mossen, liksom att alla filmer med Goldie Hawn marknadsförs som "tjejen [...]"-filmer. Dock finns halvmesyrer, vilket svenskan berättade. En av dem är "The Baader Meinhof Complex" som går upp på svenska biografer. Vad är problemet? En jäkel fumlade och lyckades saluföra en tysk film - med en lika tysk titen - vid dess engelska namn. Skärpning!
Alien vs Predator 2 suger fett
Dålig rubrik till trots; Alien vs. Predator 2 (härefter kallad AVPR) är en av de värsta filmerna jag sett. Den var så dålig att jag till och med stängde av den före dess slut. Orsaken till dessa tirader är att den var så löjlig och så hemsk. Allt utspelade sig i en amerikank idyllstad som får kräkreflexerna att arbeta. Där är förekomsten av kroppsligt fett förpassad till de stackars hemlösa; alla andra invånarna har perfekta kroppar. Tillika på detta har filmen skapats av sadister som bryter mot varje filmregel som finns. Till och med barn och gravida kvinnor, vars vatten precis gått, fallet offer för de sadistiska regisösserna. Allt detta är bara en del av det som jag störde mig på. Därför är mitt råd att dissa filmen. Det finns många andra filmer att se på.
Red Planet med Val Kimber är en löjlig film
Jag gillar inte löjliga filmer. För det mesta låter jag dem bara köra på utan att fästa någon större uppmärksamhet kring dessa. Men en av dem var så löjlig att jag inte kan låta bli att häckla den i min blogg. Red Planet var så dålig så det inte var sant. Och det värsta av allt var att en grupp vetenskapsmän kunde häckla vetenskapen till förmån för gudatron. Huvudrollen, Val Kimber, menade att det tro var förutsättningen för intelligens. Och besättningens doktor hävdade att han gav upp vetenskapen till förmån för filosofin för att det förstnämnda inte gav honom svaren på livets intressanta frågor. Jag skulle inte vilja bli opererad av honom, för då har han nämligen undvikit att följa den vetenskap som krävs för att en läkare ska göra sitt jobb, för att istället undra om skadan verkligen är en skada.
Red Planet är en löjlig film. Man kommer bara tycka om den då man inte orkar tänka.
Red Planet är en löjlig film. Man kommer bara tycka om den då man inte orkar tänka.
Härskartekniker - en bok att använda sig av
En intressant bok som jag lånar i bibblan är Härskarteknik, som är skriven av Alaine Bergqvist. Den boken belyser problemet med härskartekniker, alltså fula knep för att få mer makt. Dessa knep kan vara att göra andra osynliga, att nedvärdera dem, att skapa stereotyper eller anklaga folk för ovetigga saker, med mera. Oftast vet man inte om att man utövar härskartekniken, eller att man blir utsatt för den. Därför är en sådan bok bra, eftersom man lär sig att bryta invanda mönster och lär sig att utvecklas.
"I love Europe" är värre än 2girls1cup
Ni vet Christer Sjögrens sång "I love Europe" som hjärtslitande nog kom så långt som till finalen i Melodifestivalen? Den kan man hitta via Youtube. Tyvärr är den så dålig att jag inte ens kan titta genom hela filmsnutten utan att stänga av den. Det värsta är att jag har kunnat beskåda hela "2girls1cup" utan att titta bort, så det säger nog väldigt mycket om dansbandssångers kvalitet =P
ps. I "andra chansen" i Kiruna nämnde programledaren Christian Luuk "2girls1cup". Bara omnämnandet fick mig att brista ut i ett riktigt skrattväder. Dock vill jag bara nämna att om du inte har sett "2girls1cup" ska du heller inte se den! - någonsin!
En blomma i Afrikas öken - att vara utsatt för kulturell tortyr
Boken "En blomma i Afrikas öken" handlar om den somaliska flickan Waris Dirie som börjar sitt liv som nomad och slutar berättelsen som firad fotomodell. Självklart tas ett par moraliska frågor upp och bland dem existerar könsstympningen. För den som inte känner till vad könsstympning är, betyder begreppet att någon avlägnas en flickas klitoris för att hon aldrig ska få känna sexuell njutning. Detta kirurgiska ingrepp genomförs, enligt boken, oftast i allt annat än kliniskt rena platser med de verktyg som finns till hands - ibland till och med knivar. Flera flickor har uppgets dö av ingreppet, och mångdubbelt fler har gått igenom ett helt smärthelvete på grund av de många komplikationer som uppstår. Allt detta genomförs för att flickorna ska anses vara tillräckligt rena för att kunna giftas bort. Sannerligen är det en kulturell sedvänja som verkligen borde försvinna. Därför är det bra att kvinnor som Waris Dirie går ut med vilka kval som ingreppets offer går igenom.
Höstlegender - med den socialt inkopetenta Tristan
Genom Kåren fick jag äntligen se Höstlegender; en film som treans gamla reklamtrailers har marknadsfört riktigt väl. Att samma regissör som har gjort den filmen också har stått bakom "The Siege" och "Den sista samurajen" har ju också skapat en viss längtan att få se den. Så vad fick jag? Ett inledningsvis idylliskt lantliv som närmast skrattade åt mig med sin kliniska perfekthet. Efter sisådär 20 minuter började filmen bli intressant, men sen togs den över av Brad Pits socialt och emotionellt inkopetenta huvudrollskaraktär. Jag menar; hur kan en så kall och självisk person bli respekterad av sina medmänniskor -än mindre bli älskad av två kvinnor? Detta fick mig att se rött.
The Last Samurai - eller att återinföra lansen som huvudvapen
Det var inte med glädje som jag beskådade den ytterst välgjorda filmen "The Last Samurai". Det beror på att regisören trots allt har lekt Michael Moore för att göra historien så känslomässigt spirituellt som möjligt.
För det första har historian förvanskats rejält. De europeska länderna, som egentligen ledde Japans modernisering, har ersatts av dagens kapitalistsymbol USA - vilket, dumt nog, visar att moderniseringen leddes av onda människor.
Och för det andra är det ologiskt att samuraierna, år 1877, undvek att använda gevär. Redan 10 år tidigare, i ett krig mellan konservatistiska och moderniserande krafter, använde båda sidorna gevär och galtling-guns. Att, som i filmen, idiotiskt storma fiendens starka led med inget farligare än en pilbåge är som att första världskrigets soldater skulle anfalla skyttegravarna med häst och lans. Sådant hederstänkande kostade miljontals människor livet i den tiden.
Allt detta gör att jag retar mig på filmen. Men trots detta påverkar det inte mitt slutbetyg, eftersom jag tyckte att filmen var enormt välgjord.
För det första har historian förvanskats rejält. De europeska länderna, som egentligen ledde Japans modernisering, har ersatts av dagens kapitalistsymbol USA - vilket, dumt nog, visar att moderniseringen leddes av onda människor.
Och för det andra är det ologiskt att samuraierna, år 1877, undvek att använda gevär. Redan 10 år tidigare, i ett krig mellan konservatistiska och moderniserande krafter, använde båda sidorna gevär och galtling-guns. Att, som i filmen, idiotiskt storma fiendens starka led med inget farligare än en pilbåge är som att första världskrigets soldater skulle anfalla skyttegravarna med häst och lans. Sådant hederstänkande kostade miljontals människor livet i den tiden.
Allt detta gör att jag retar mig på filmen. Men trots detta påverkar det inte mitt slutbetyg, eftersom jag tyckte att filmen var enormt välgjord.
Aftonbladets slöseri med tid
Varje fredag upptäcker jag att aftonbladet slösar bort min tid. Det beror på att Idol verkar vara så viktigt att de måste ägna den obligatoriska nöjesrepotaget om det ämnet. Vem bryr sig om vilken sångare som tycks sjunga bra i falsett när det finns viktigare nyheter att tillgå! Den enda glädjen som jag fick var att idol-experten har bytt titeln; nu är han bara idol-krönikör. Aftonbladet lyssnar därmed på mina telepatiska signaler.
Att ringa i otid är att kasta pärlor åt svin
Jag är intresserad av hur felfri information ändå kan bli missförstådd. I RixFMs "smart eller lat"-tävling markerar de tydligt när man ska ringa - och ännu tydligare när man inte ska ringa. Trots detta hör man att programledarna hela tiden ber lyssnare att lägga på lurarna eftersom dessa - trots den tydliga informationen - ringer när det förklaras att det bara är reklam eller övning. Skärpning lyssnare! Det är pinsamt!
Därför ska man flasha det heligaste
Enligt svd säljer fröken Spears platta bättre än väntat. Det fångas upp av skribenten som att turen har vänt. Men är det inte så att den oheliga förföljelsen på smaskiga bilder - och det bekagliga uppträdandet - har fått fler personer att få upp ögonen för skandaldrottningen igen. Är det inte så att hon följer Paris Hiltons affärsidé; att nakenhet och skandaler säljer!
ps. Snart ska högskolan lära oss revisorsstudenter marknasföringens heliga skrifter. Kan man använda en sådan rakad marknadsföringsstrategi (som idé) i arbetet? Det säljer ju bevisligen!
Läskiga filmer eller veka tittare?
En undersökning som presenteras i SVD offentligör vilka filmer och filmserier som sägs vara de mest skrämmande som gjorts. Föga förvånande är Excorsisten topprankad - vilket den i princip har varit sedan den gjordes [Jag själv tyckte dock att den omgjorda versionen enbart innehöll två scener som gick hjärtat att hoppa till]. Men det som överraskar mig är att The Shining ligger på tredje plats och att Hajen-filmerna (med hänsyn till plurol) placeras på femte plats. The Shining är ju knappast så skrämmande att det påverkat mitt liv alls. På sin höjd hade jag inte ens svårt att sova på natten efter att jag kollade igenom filmen. Hajen-filmerna är ju som en slalombacke; det går bara utför. Visst kan man knappt simma ut en längre bit förren en viss melodislinga börjar spelas upp i huvudet; men så skrämmande är ju filmerna inte [med tonvikt på den usla fjärde filmen] The Saw-filmerna däremot, med den psykopatiske mördaren Jigsaw, är bubblare i listan. Synd att jag aldrig sett dem.
Bra dag i RixFM
Varje gång som jag vaknar är det Rix FM som fyller tomrummet i rummet. Denna dag var det blottardag i Stockholm. Rixkampanjen krävde det, i och med att varje person som visade brösten genererade en viss summa pengar till cancerforskning. Senare på dagen var det Titti [!] som höll i fredagsfräckisen! Det hade man inte väntat sig! Kanon!
Bra val av "Kalle Blomqvist"
Aftonbladet och SVD rapporterar att rollen som den grävande, och sexuellt framgångsrike, journalisten Mikael "Kalle" Blomkvist; i Stieg Larssons romaner, kommer att tillsättas Michael Nykvist. Det tycker jag är ett bra val eftersom han verkligen överglänser skandalfarbron Mikael Persbrandt i allt (tre Micke i samma bloggtext Oo)
TMNT - gammalt skräp
När jag var liten brukade jag kolla på turtles. Jag följde dessa sköldpaddor på tv, liksom på serietidning. Varje äventyr var spännande för mig. Speciellt när Leonardo var huvudpersonen (det var honom som jag ville bli. Kan bero på att han var ledaren =P ). Men det var länge sen. Sedan dess har jag vant mig vid så många andra tv-program att den ursprungliga serien stinker. De två första avsnitten var så löjliga att jag nästan stängde av youtube i protest. Speciellt att den starke Splinter fångas av en svag robot som hans studenter dödar med lätthet, att robotar stjäl vilda djur från zoo utan att det blir förstanyhet, att Shredder skräms av sköldpaddorna, och så vidare. Vill du se det själv? Kolla då in; avsnitt [varje avsnitt delas in i tre delar] 1:1, 1:2, 1:3, 2:1, 2:2 och 2:3.
Alkemisten - av Paulo Coelho
För länge sedan rekomenderades jag att läsa Paulo Coelhos mästerverk "Alkemisten". Men det var inte förrän i förrgår som viljan äntligen fick öppna boken och upptäcka en helt ny värld av möjligheter. Coelho beskriver nämligen kampen mellan viljan och ödet, kärlekens hemligheter och den kontrollerade turen. Ja, vill man något kommer världsaltet kämpa för att man ska uppnå det [vilket författaren benämner nybörjartur]. Därför har jag blivit inspirerad att kämpa mot mina drömmar. Men jag får inte glömma att rekomendera dig att läsa boken. Den är fantastisk.
