Visst är det psykiskt sjukt att skriva att man är psykiskt sjuk
Det är inte med lite bävan som jag ser hur Sydsvenska Dagbladet vill göra Sverige till världens mest exptremt politiskt korrekta land. Inte nog med att de närmast för genusvetenskapstokarnas ord till tals - de vill nu avskaffa tabun kring att vara psykiskt sjuk. Till exempel kan man läsa i sydsvenskan att det finns tjejer som oförståtligt vill göra ett nummer av att vara just psykiskt sjuka. En tjej har till och med en blogg där hon skriver att hon just är psykiskt sjuk [därav rubriken på blogginlägget]. Inte så att de är psykiskt sjuka som Ted Bundy och andra psykopatiska mördare - men att de är psykiskt sjuka i och med bipolära depretionsdenser [därmed menar sydsvenskan att om bipolär depression räknas som psykisk sjukdom är gränsen relativt oskyldig och låg].
Därför funderar jag kring vad som är tabubelagt att tala om och varför de sakerna är tabubelagda. Man kan tänka på kallpratets fästningar, där samtalet ska vara utvunget och samtalsparterna ska kunna skiljas åt utan något annat än positiv respekt för varandra. Om något som den andra störs av, eller ogillar, tas upp i diskussionen kommer detta att påverka personens respekt för den andre. Därmed skulle jag - som ogillar Jinges blogg eftersom den är full av kommunistskit - gräva min egen respektgrav om jag nämner detta för en vänsterpartist.
Dock är det inte bara politik som ska undvikas i kallpratssammanhang. Sjukdomar ska inte föras på talan... Jag vill inte veta hur en person som jag aldrig sett lider av [slå upp valfri sjukdom] eftersom det kan störa respekten. Därmed vill jag inte veta om den personen som jag pratar med är psykiskt sjuk eller inte. Skulle det inte göra samtalet... allt annat än otvunget?
Självklart leder en djupare kontakt till att de tabuna som gäller vid kallprat avvecklas efter hand som man lär känna den andra personen bättre. Till exempel känner jag kanske till den andra personens positiva egenskaper så pass väl att jag inte bryr mig om den tjänar mer än statsministrern eller om den anser att Lars Ohly är gud. Samtidigt skulle jag vara så pass förstående för den andra personen att jag skulle möta en person som hävdar att den är psykiskt sjuk med förståelse, acceptans och respekt.
Därmed vill jag säga att det knappast är fel att göra det offentligt att vara psykiskt sjuk. Dock tycker jag att det är mycket fel att göra ett nummer av det innan man känner den andra personen väl. Därför kommer jag acceptera att tabut försvinner först när det är tabubefriat att till vem som helst offentligöra för hur mycket jag tjänar, vilket parti jag röstar på [även om jag, hypotetiskt självklart! skulle kunna rösta på SD], och andra saker som går emot den sociala kallpratskonventionen.
