En internationell ekonoms betraktelser

I torsdags blev jag, liksom alla andra som såg Lyxfällan på trean, fast i tanken hur en blond, arbetslös bimbo kan leva lyx- och glamourliv med det "lilla söta guldkortet" som hon säkert sa. Därför blev det en chock när jag fick höra talas om att hon också är med i Bartenderskolan. Och ja, efter att ha sett bartenderskolan i en kvart kunde jag med egna ögon se Sveriges nya programbimbo. Därmed kom tanken upp: tänk om hon skuldsatte sig och köpte alla sina saker för att komma med i lyxfällan och fästa sig i det svenska medvetandet.

I lyxfällan fick man intrycket att hon var lite borta (jag behöver nog inte gå närmre in på det). Saken är den att jag inte tror att hon är så pass borta som hennes före detta blonda hår stoltade med. Istället finns en stenhård kalkylator som i skydd av den sockersöta fasaden gör allt för att bli känd. Det får mig att bli lite imponerad av henne och hennes förmåga att dölja sitt inre. Men... det förklarar inte varför hon går i skuld!

Hon hade ju fan 86 000 kronor i skuld - hon hade 40 000 i oifyllda kassakort liggandes i lägenheten - och hon hade en samling skor som säkert skulle, om de sätts på hög, nå upp till månen. Visst, i och med mina studier är jag skuldsatt av CSN. Men om jag inte får jobb på en ekonomifirma kommer jag ju ha en bra utbildning att lägga i ryggsäcken. Vanita, däremot, har gjort bort sig inför alla lyxfällans tittare. Så... trots att jag, eftersom jag saknar hennes sockersöta utstrålning [saknar jag det ... hmm... näääääää] och hennes driv att bli känd, aldrig kommer få ett lika glammigt liv som henne - är mitt val att skuldsätta mig hos CSN minst sagt... bättre

Så, om ni vill se Sveriges kanske nästa kändis, kolla in Vanita i Bartenderskolan. Men om ni, liksom jag, bemöter fenomenet med endast ett axelryck kan jag grutelera er till att ni missar henne