Suck...
Japp, mitt tal är ett stort problem. Eller rättare sagt: efter alla dessa år som jag levt upplever jag det fortfarande som ett stort problem som hindrar mig från att leva hur jag vill. Bara tanken på att ännu en person ska föra in mig i ett fack på grund av talet gör att jag, varje dag, ilsknar upp.
Självklart kan jag leva med det. Jag hade kunnat välja att inte tala inför folk, men jag talar på eftersom det är så man ska göra. Och trots att jag har stora problem med talet har jag valt att framträda inför folk i presentationer flera gånger (trots att jag vet att mitt tal låter skit).
Jag tror att mitt inlägg visar en viss bitskhet - men det beror på att jag är frustrerad. Jag har lallat runt med ramsor som ska hjälpa talet timtals utan att komma någon vart. Det kvittar hur ofta jag övar på dem, om jag talar med någon annan märker jag att ingen skillnad har gjorts.
Tack och lov vet jag att jag faktiskt kan öva bort detta problem med talet. Men för det behöver jag hjälp med någon annan än mig själv (helst inte logoped för de kommer bara ge mig ett par ramsor - de är alltså lika engagerade i sina klienter som arbetsförmedlare) som kan berätta för mig om jag talar som andra eller inte. Men detta saknar jag eftersom jag är som kejsaren med sina nya kläder (alla registrerar att jag talar annorlunda men ingen säger nåt - och de få som säger nåt hjälper mig inte eftersom de bara säger att jag borde förbättra artikulationen).
Så, vad väntar? Fler dagar som jag inte kommer att ringa arbetsgivare eftersom jag vet att om de väljer bort arbetssökande för mindre kommer de välja bort mig lika snabbt som de hör min röst.
neeeeheeej du daniel! nu har du helt fel, och klankar ner på dej själv alldeles för mycket! jag tycker att ditt tal har förbättras oerhört mycket under de få år jag har känt dej, och efter italien- resan fanns där så gott om stolthet och självförtroende att du lät precis som oss vanliga dödliga =) om än med en dialekt, men det kan juh ingen av oss rå för haha (dessutom är dialekter en del av människors charm enligt min åsikt) så jag tror visst du kan ringa till arbetsgivare, du måste bara banka in i ditt eget huvud att du ska vara avspänd och självsäker, det kommer gå galant! låtsas att du pratar med någon du känner, eller intala dej att du egentligen pratar om t.ex. italien-resan. för jag lovar dej att du inte kommer låta mer annorlunda än någon annan nervös arbetssökande. kram på dej!
Erica - du vet precis vilka ord som du ska använda för att få folk på rätt köl igen så du får en webb-kram just nu =)
Jag är bara en perfektionist med en fundementalistisk envishet och stolthet som aldrig blir nöjd förrän jag har helt lyckats [det är väl bra för det betyder att jag aldrig kommer att utsätta mig för Idol-juryns glåpord, hehe]. Dessutom har jag för mycket fritid just nu =P Därför lägger jag hällre tid på att tralla på några ramsor än att se om hela Big Bang Theory (såg hela serien på en vecka) eftersom varje litet steg att uppfylla en dröm är en väl använd tidsperiod =)
Jag har fortfarande stoltheten och självkänslan i behåll så jag är fortfarande bland er dödliga =D
Kram på dig med
