En internationell ekonoms betraktelser

Nå. Nu är man precis hemkommen efter en överraskning och jag kan säga såhär att man känner glädje över att träffa alla; på vägen dit tänkte man på att man kanske skulle se någon filur - och se, där sitter ju de filurerna och väntar på en. Nåväl, kanske inte alla var där. Men några av de som var orsaken till de hårdaste tiderna i Italien.

Låt mig förklara det senaste jag skrev. För i Italien levde jag livet och jag hade inte många bekymmer. Men ibland var jag dum nog att kolla på bilderna från min avskedsfest - och gud vad nostalgisk jag blev då. Där kom ju många av de bästa vänner jag haft, och självklart saknade jag dem medan jag var där. Enbart av ren och skär viljestyrka skyfflade jag bort tankarna för att må bättre. Jag menar, jag skulle ju ändå träffa dem året därpå (då var det fortfarande 09)

Och se där, nu är det EttNoll (det funkar inte att säga tio) och nu har man träffat de flesta. Så ja... vad jag tänker på... att det är härligt att vara tillbaka. Saknat detta livet - och nu ska denna termin bli minst lika bra som den förra vårterminen!