En internationell ekonoms betraktelser

Ja, ska ni veta. Nu är det andra veckans sista dag i Castellanza och livet leker verkligen. Till exempel gick jag till en så kallad aperativo klockan 20 och stannade där till alldeles nyligen. För en drink fick jag en god mål mat (ni läste rätt; för med en aperativo får man köpa ett glas alkohol och plocka mat från ett närbelägen bord) och ett gott sällskap. Dock slutade det med att baren stängde och de andra gick till en annan pub. Jag hängde inte med för jag blev så ilsken över mig själv för en ovana som jag har, nämligen att det kan vara så jävla svårt för mig att bli förstådd. Vi pratade om youtube och jag började snacka om ett klipp som jag tyckte om. Problemet var att inte en jävel hängde med i snacket. När jag försökte förklara förklara mer ingående sa de bara mellan raderna "Daniel, let's forget this, ok". Så jag är inte ilsken på dem, utan mer på mig för att jag är så jävla dålig (på att förklara så att folk förstår). Folk kan irritera sig på detta och då jag helst av allt inte vill irritera folk (för att de kan dömma mig riktigt hårt) är det ett jädra misslyckande från min sida om jag inte kan förbättra denna sida.

Ja, fan vad jag klagar. Min blogg handlar tyvärr mer om mina tankar än om mina upplevelser. Det händer jättemycket i Italien men jag skriver aldrig om det... Fast det kanske är en process som växer fram. Nu är jag ju långt utanför min så kallade trygghetssfär i Sverige så det borde vara för mycket begärt av mig att gå igenom detta utan några sådana tankar. Man har trots allt varit borta i mer än en månad nu så tiderna då man fick de första intrycken är sedan länge förbi. Nu är det bara - för att använda akademiska ord - assimilation och acklimation som gäller (förstod ni de orden och i vilket sammanhäng de används i?)

----------------------

Förresten drack alla mina kompisar whisky så jag beställde också en sådan drink. Eftersom jag har lektion imorgon blev jag fruktsugen när jag kom hem. Dock hade jag bara en citron hemma så jag tänkte "kan Erica kan jag". Så, sagt och gjort: jag åt upp dem - och grimaserade värre än Jim Carry i "Ace Ventura - Pet dedective". Därför lyder min fråga: Hur fan gör Erica och vad är hennes hemlighet!!!