En internationell ekonoms betraktelser

Nu sitter jag här efter ungefär en veckas frånvaro från Sienas nattliv och njuter av livet för just nu känns det som att jag har nästan allt. Jag har ett boende i ett varmt land, jag har ett hus fullt av kompisar och jag har en liten trötthet från gårdagens härliga festande. Det enda som saknas är väl familjemedlemmar och mina kompisar från Kristianstad (men iofs följde ju en av dem med mig så då har ju nästan halva saknaden uppfyllts).

Under den här veckan som har gått har jag gått på lektioner en gång varje dag. Men det var bara tvåtimmarspass den här gången. Och nu känns det som att man börjar vänja sig vid italienskan. Till exempel var det bara vid ett tillfälle som jag inte förstod läraren - förstod jag henne utan problem.

Så... livet är härligt

-------------------

Lyssnar på absolute italian classics och förstår riktigt mycket nu, Härligt